Fjällvett?

[schweingaard]

Hej!

När nöden tränger sig på uppe på fjället så har jag lärt mig att, skita torka lägga allt under en sten (inklusive papper), jag har funderat på om det verkligen är så lyckat i till exempel Sarek eller andra Nationalparker. Vilka åtgärder skall man göra. Ska man ha påse med skitpapper med sig?

MVH
/nisse

PS: Jag har letat efter info om detta i många böcker, detta är något som alla författare skitigt i S

 

[Jeobald]

Med tanke på att såväl exkrementer som papper förmultnar tämligen fort vill jag inte se det som ett egentligt problem så länge man stenar ner sina efterlämningar, eller på annat sätt får ner dem i backen, på undanskymd plats. Det som kan tänkas vara ett problem är alla de som inte behagar gömma undan det de lämnar efter sig (sk-pop som blåser i vinden är något jag INTE vill se på fjället (eller i skogen för den delen))

//B

 

[il C]

skitfråga?

Klassiska frågor som både upprör och förenar!

Papper ska man åtminstone försöka bränna, vilket kan
vara svårt om det blåser lite. Man kan också, om man är försiktig,
använda vatten eller snö, vilket helt säkert är mer hygieniskt.
Man ska väl bara se till att inte förorena vattendragen.

il C.

 

[hsalix]

Liten spade!

Hej!

Ett tips som jag har fått, men inte provat själv än, är att ta med sig en liten trädgårdsspade. Med denna kan man gräva en liten grop och på så sätt lättare dölja både skit och papper. Om det inte är allt för stenigt förstås.... ;-)

/Helena

 

[wes]

Har ni missat facklitteraturen?

Det finns en bok som på ett skitbra sätt tar upp denna trängande fråga. Den är skriven på ett okrystat sätt av Kathleen Meyer och heter "How to Shit in the Woods" - inget skitsnack där inte.

- wes

 

[wes]

Skit i skallen

Har man skit emellan öronen spelar det ingen roll vad man läser för böcker.

Häromåret var det en kvinna (amerikanska) som gick Inkaleden. Efter att ha skitit i buskarna ville hon undanröja alla spår och tände för den skull eld på det lilla toapapper hon hade använt.

Resultat: några tusen hektar nedbrunnen regnskog.

"Skit i naturen, den skiter i dig!"

-wes

 

[lafi]

Svar fjällvett

Det bästa sättet jag vet att ta hand om problemet är att bränna papperet. Man kan enkelt lägga det så att det inte blir för blött. Oftast när man träffar på resterna under stenar är det papperet som är kvar. Tyvärr är det många som inte går så värst långt bort från de bra tältplatserna när det behövs. Fjällvett kräver att man helst går så långt åt sidan så att ingen kommer att lyfta stenen för att använda den som stöttning för tex en tältpinne.

Lars Finnström
Arboga

 

[Jeobald]

Kort sagt...

Det är alldeles för många människor som inte tänker efter före verkar det som. Som notorisk icke-ledvandrare träffar jag sällan på spår, eller lämningar efter andra människor. Det borde vara naturligt för människan att inte kacka i eget bo, varför det förvånar mig att höra att folk inte går undan från tältplatsen för att göra sina behov.

//B

 

[Tasso]

Spade med

Hej!
Jag gör numera inga vandringar under sommarhalvåret utan en liten planteringsspade i ryggsäcken.

Vid större behov skär jag loss en jordklump med ca 10 cm:s diameter. Därefter är det bara att sikta ned i hålet och droppa ned toapapperet gropen efter förrättningen och lägga locket d.v.s. klumpen tillbaka på sin plats. I sinom tid komposteras både extrementerna och papperet på ett miljövänligt sätt utan att någon märker att där har varit en toa. Givetvis bör man se till att man ej gräver gropen för nära vattendrag och helst ej på stigar eller på fina tältplatser.

Jag anser det vara ett mindre attraktivt alternativ att bränna illaluktande använda papper än att gräva en grop.

Efter att flere gånger ha lyft på redan upptagna stenar anser jag det vara ett dåligt alternativ att täcka extrementerna med sten i synnerhet på väl frekventerade lägerplatser.

Här har jag hittat en sajt om miljövänligt friluftsliv http://www.metsa.fi/friluftsliv/tips/eko/index.htm

Tasso

 

[il C]

vett och etikett

Klickade mig till siten. Rätt stränga krav. Även om jag lagt mig
till med att diska kokkärlet på land (utan tvättmedel, självklart)
har jag svårt för tanken att tvaga mig någon annanstans
än i, eller nära, bäcken. Släpa på ett tvättfat, jisses.

En annan punkt som berörs är den om att inte lämna leder.
På kontinenten är det oftast en uppmaning att ta på allvar;
om man med leder menar stigar. Vid vissa stugor i Alperna
har man fått restaurera naturen p g a alla genvägar folk tar sig.
I nationalparker, som ex.vis den schweiziska, är det
helt förbjudet att lämna de markerade stigarna - för djurlivets
skull.

Det kanske inte är så kontinentalt ändå.
Samma omsorg om djurlivet gör att flera stigar i exvis Dovrefjell
är "nedlagt", dvs. avmarkerade.

Jag har fått för mig att nordiska vandrare knappast lämnar
lederna heller; de som inte följer markeringar följer ändå
stigar med näsan i Grundsten (eftersom man kan bli så
fruktansvärt ställd av vegetationen och av älvarna).
Det borde vara självklart att följa stigar om man ska åt
samma håll som de. Nyfiken fråga: finns de genuint
ledfria elelr stigfria alternativen och vad betyder de isåfall
för slitaget?

(Jag har aldrig behövt tänka så mycket på den sortens alternativ
eftersom de områden jag besöker inte är så väl besökta,
som Skarvheimen och Dovrefjell, eller har en topografi som tvingar rätt entydiga vägval, som Jotunheimen. Någon gång tänkte
jag dock våga mig på den "inre" vägen i Padjelanta)


il C.