Felslagna drömmar

[mellpat]

Har för länge sedan kommit över suget efter verkligt höga bergstoppar. Förstod tidigt att det trots all överdåd inte är någon tjusig verksamhet. För er som inte uppfattat vad det kan handla om så var så goda att läsa och titta. Bergsguiden avled endast fyra timmar senare och var bortom all räddning på den platsen.

http://www.supertopo.com/climbing/thread.html?topic_id=790139

 

[Christian Haarlem]

Problemet är inte...

folks drömmar utan bristen på insikt att det krävs otroligt hårt arbete för att leva ut sina drömmar och uppnå sina drömmars mål. Också insikten och förmågan att man faktiskt kan misslyckas är något som får många att inte ens försöka. Lyckas man genomföra sina drömmar, så är njutningen av att ha uppnått målet aldrig i proportion till det man varit tvungen att offra för att nå dit. De flesta som försöker nå sina drömmar misslyckas och vissa betalar ett högre pris än andra. Det som händer på höga toppar skiljer sig inte på något sätt från andra typer av "bestigningar".

Att förkasta andras drömmar bara för att de inte är dina egna är helt förkastligt, no pun intended.

 

[mellpat]

... Det som händer på höga toppar skiljer sig inte på något sätt från andra typer av "bestigningar".

Inte det? Fråga en höghöjdsmedicinare.

 

[Christian Haarlem]

Inte det? Fråga en höghöjdsmedicinare.

Det finns en anledning att jag skrev "bestigning" istället för bestigning och ingen höghöjdsmedicinare i världen skulle kunna tillföra något.

 

[mellpat]

Okej, då förstår jag. Misstog mig.

Jag förkastar inte andras drömmar bara för att de inte är mina egna. Men finner det t.ex förkastligt att bergsguider tar med klienter på toppar nära 7.000 meter höga. För vad händer om guiden blir höjdsjuk eller får hjärnödem?

 

[tompa_m]

Vad händer om piloten i ett reguljärflyg får en hjärnblödning?

 

[mellpat]

Vad händer om piloten i ett reguljärflyg får en hjärnblödning?

Andrepiloten tar över. Eller flygvärdinna, vilka väl förresten borde ha rudimentär flygutbildning.

 

[tompa_m]

Så om du oroar dig är det väl bara att du slantar upp för två guider så är saken biff?
De som befinner sig på dessa höjder vare sig med eller utan guide, saknar knappast erfarenhet och borde således kunna hantera tänkbara situationer så gott det går!
En guide har man inte för att denne ska "göra jobbet åt en" utan för att man värdesätter de kunskaper han eller hon har om specifika området.

 

[Christian Haarlem]

Okej, då förstår jag. Misstog mig.

Jag förkastar inte andras drömmar bara för att de inte är mina egna. Men finner det t.ex förkastligt att bergsguider tar med klienter på toppar nära 7.000 meter höga. För vad händer om guiden blir höjdsjuk eller får hjärnödem?

Jag håller helt med om att det är ett problem. Nu har jag inte varit till de högsta bergen i Himalaya, men väl till Aconcagua förra vintern. Tyvärr blev jag sjuk en vecka in på expeditionen och var därför tvungen att avbryta. Det jag kan säga om det jag såg där, var att man var väldigt måna om klienterna, men...de läkarkontroller mm var så långt jag kunde se, bara på klienterna. Redan där har man ju ett svårt grundläggande problem.

Problematiken är ju också beroende på att alla dessa extrema platser är rätt så lätta för människor utan minsta kunskap om naturen att nå: jag menar, tom min 70-åriga mor, som iofs är väldigt pigg för sin ålder, har varit de senaste 3-4 åren varit i både Kamtjatka, Antarktis, Grönland (för tredje gången i höstas) och Everest basecamp. Nu vet ju iofs hon hur hon skall bete sig och har vett nog att lyssna på guiderna.

Naturen dödar människor redan i Stockholms skärgård för att de inte vet hur de skall bete sig och då har ju de flesta människor i detta land på ett eller annat sätt varit i kontakt med vatten. För mig är det rätt självklart att jag måste ha ett ganska stort mått av kunskap för att ge mig i kast med dessa typer av äventyr och att jag måste kunna klara mig själv om det händer guiden något.

Jag vill minnas att Anatoli Boukreev beskrev sin roll på expeditioner inte som guide utan som konsult och däri ligger en skillnad på vilken kunskap som klienten förväntas ha.

 

[achtminus]

Okej, då förstår jag. Misstog mig.

Jag förkastar inte andras drömmar bara för att de inte är mina egna. Men finner det t.ex förkastligt att bergsguider tar med klienter på toppar nära 7.000 meter höga. För vad händer om guiden blir höjdsjuk eller får hjärnödem?

Amen.

Problematiken med ojämna replag finns ju redan på något så snällt som en del av de högre och mer svårtillgängliga klipporna i Sverige. När man själv är den enda i replaget som har möjlighet att hantera en komplicerad räddningssituation så sätter man både sig själv och sin replagskamrat i en potentiellt väldigt obehaglig sits. Det finns rätt många leder jag aldrig skulle gå på utan att känna mig trygg att min replagskamrat själv kan ta mig upp eller ner från leden även om jag är medvetslös, och vice versa. Definitvt alla leder med reella objektiva faror.

 

[bananmannen]

Andrepiloten tar över. Eller flygvärdinna, vilka väl förresten borde ha rudimentär flygutbildning.

Min brors fru gick nyligen utbildning till flygvärdinna. 2 veckor. Jag vet inte hur mycket flygteori de hinner med. Men jag är ganska säker på att de får lära sig sköta radion, och flygledarna är väldigt duktiga och välutbildade.

 

[snowhound]

Min brors fru gick nyligen utbildning till flygvärdinna. 2 veckor. Jag vet inte hur mycket flygteori de hinner med. Men jag är ganska säker på att de får lära sig sköta radion, och flygledarna är väldigt duktiga och välutbildade.

Nu börjar väl tåden spåra ur men "Mythbusters" körde just "död pilot" scenareot nyligen och det gick bra att bli nedpratad av flygledningen men det verkliga svaret var att moderna flygplan landar sig själva mha autopiloten så hela problemet är föråldrat.

Vad gäller guidens uppgift vid bergsbestigning så ser jag på "Everest" på discovery ch.
Det verkar norm att man har den fysiska förmågan och lämnar kunskapen till guiden. De flesta verkar inte ha på berget att göra.