En liten reflektion om nymodigheter...

Var ute och gick en lättare (5-6 mil, 11-13 kilo packning) vandring förra helgen.

Alla min kompisar hade fina vandrarkängor med tillhörande märkesstrumpor från 1500:- och uppåt.
Själv hade jag ett par bas-Tretorn med raggsockar av okänt märke som hittades i byrålådan för 349:-.

Alla mina kompisar hade fina "mjuka" ryggsäckar av senaste snitt från 2200:- och uppåt.
Själv hade jag en överlastad lill-Skarja.

Men gissa hur det gick? Jo, alla mina kompisar fick skavsår och allmänt ont i fötter, höft och axlar. Själv hade jag inte ens en rodnad!

Allt engagerat prat om nya material, innovationer och modeller kanske är en smula överdrivet, måntro?

I sammanhanget måste sägas att jag inte hade större vandrarerfarenhet än mina färdkompisar, alltså hade det inte med det att göra.
 
Det handlar nog snarare om vana. Ingångna skor, en ryggsäck man vet hur den skall sitta osv är ovärdeligt.

Sprillans nya grejer får man nästan alltid problem med i början.

Men visst är det skillnad på VARFÖR man köper nytt. Många köper nytt för att deras gamla grejer ser fula och omoderna ut. Själv köper jag nytt för att få bättre funktion eller ersätta nåt som inte längre går att använda.
 
hegeland; sa:
Själv hade jag ett par bas-Tretorn med raggsockar av okänt märke som hittades i byrålådan för 349:-.

Raggsockar för 349 låter lite väl dyrt :)

Nej, det är inte överraskande. Skarjan är OK däremot hade jag svårt att få rätt höjd på avbärarbältet. Fast bär man inte så tungt behövs ju inte något sånt eller. Och att kunna ställa ifrån sig rygsäcken direkt på marken är suveränt.
[Ändrat av MW 2005-06-03 kl 15:25]
 
Kul

Det mesta i friluftslivet går ut på att ha kul.

Vilka grejor man har är ofta ganska betydelselöst bara man trivs med dem och utrustningen inte bidrar till att ge olika prestationsförmåga hos de deltagande.

Många skulle säkert haft stora problem med dina grejor och vice versa.

Ofta kan det räcka med små modifieringar för att det skall fungera. Jag bytte t ex ut orginalinnersulorna i ett par Tretorn Sarek mot ett par från Lundhags och plöstligt blev stövlarna bra för mina fötter.

Thure
 
Nåja, sen jag bytt ut min Skarja mot en Bergans och mina Tretorn Sarek mot ett par Hanwag-kängor, så har jag sällan problem med värkande axlar, skavande ram och blåsor på fötterna under fjällvandringar.

Det handlar nog inte bara om att man förköper sig på nya prylar utan även om att hitta utrustning som passar.

/Håkan
 
Ja, men priset behöver inte vara så avgörande. Enkel och gammal utrustning fungerar ofta utmärkt. Men har du en hög läst spelar det ingen roll hur dyra kängorna (eller gummistövlarna) är om de inte passar.

Omvänt måste du kanske köpa dyrare än vad du tänkt dig, just för att de ska passa.
 

Aktuellt

På turskidor mellan stugor – ny bok guidar till svenska fjällen

I över 30 år har Oskar Karlin skidat mellan stugor i den svenska fjällvärlden. Nu har han samlat kunskaper, råd och tips i en 400 sidor tjock bok.

Vinn ”Turskidåkning” av Oskar Karlin!

Med sin nya bok vill Oskar Karlin inspirera fler att upptäcka den svenska fjällvärlden på turskidor. Här har du chansen att vinna boken!

”När isen ligger i skärgården släpper jag allt”

I mitten av november lade sig de första skridskoisarna i Stockholm. Vi har pratat med Pamina Falck, kommunikationsansvarig på SSSK, om säsongstarten.
Alltid svårt det där med enskilda fall som ska bevisa eller motbevisa nåt.

Jag har varit med om exaxt det motsatta fallet: en van vandrare med gammal utrustning som funkade hur dåligt som helst och gav honom skavsår och allmän värk, och en ovan, otränad vandrare med sprojlans oanvända Meindl och sprojlans mjukrygga som flög fram över fjället som en virvelvind.

Jag hade inga större problem med att vandra i den keffa utrustningen i lumpen, men jag skulle inte tveka en sekund om att välja den utrustning som jag har idag framför LK 70, M59 och M90-kängor.

Jag skulle också välja bort min farsas Alaska på en sekund eftersom den torterade mig en vecka 1994. De flesta ramsäckar jag har använt har varit ungefär lika bekväma som ett brutet nyckelben...

Så länge vi snackar om individuella fall kan man bevisa eller motbevisa det mesta... ;)
 
Ju nyare och dyrare desto bättre. Det vet väl alla. Gammalt sunk som ryggsäcksramar bestående av rostiga, gamla tillböjda järnrör går ju fetbort! Hallå? Lurendrejeri!
 
Det ska passa, hålla, fungera, helst vara lätt samt stämma överens med sin livsfilosfi.

Och så ska man naturligtvias slippa skämmas när man visar upp sig ;)
 
Vilket infamt förtal av ramsäckarna!

Däremot finns det mycket gammalt härk som jag ogärna bär runt på (eller i). Sannolikt kommer vi att säga likadant om tio år med den produktutveckling som råder. Mitt hetaste tips är att vi kommer att se på Tex-membranen genom nostalgins tårdimma, och skratta vansinnigt åt hela softshell-idén (snacka om att uppfinna hjulet igen).
 
Vem bryr sig om blåsor och värkande höfter så länge man ser bra ut? Imagen och utseendet är A och O på en fjällvandring!
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips