Finita elementmetoden är mycket riktig i grunden en rent matemetisk metod. Den möjliggör beräkning av sånt man inte kan härleda analytiskt i sin helhet (den som vill får gärna ha synpunkter på den "definitionen").
Den tillämpas väl mest inom hållfasthetslära för kompliderade strukturer, men även turbulent strömning och termiska förlopp kan vara tillämpliga. De två senare områdena har jag ingen egen erfarenhet av, dessutom är jag pärmbärare sedan 10 år...
Jag slås dock inte av att exempelvis det roder och den fena ner till kölen har avancerad form. Det som är slående är att tjockleken är oerhört liten. Detta innebär ju också att den hydrodynamiska utformningen blir allt mindre betydande eftersom formen blir i det närmaste plan. Jag tror ju (inte vet) att detta kan vara ett resultat av att materialutvecklingen gått mycket starkt framåt. Man vill ju ha vikten i kölen koncetrerad till det ställe där tröghetsradien är störst, i förhållande till nåt slags rollcentrum. Man är intresserad av detta stabilitetsmoment och sedan minsta möjliga strömningsmotstånd. Sedan verkar det inte vara i konflikt med den fen- eller roderverkan som kölen ska ha.
Om kajkerna framfördes i 25 knop skulle den optimala kajaken se helt annorlunda ut än i dag. Det gäller främst skrovet men även rodret.
Jag tror att Nasalänken är begränsat intressant eftersom den gäller med omgivande luft, men jag har svårt att hitta stöd för VARFÖR den "hydrodynamiska" utformningen skulle vara så betydelsefull på ett kajakroder. Jag vet inte heller vad den formen riktigt ser ut. Det som är dåligt med ett plåtroder skulle kunna vara den virvelbindning som skapas i framkanten, om denna är klumpigt gjord. Att göra den rundad borde ge stor effekt i såfall utan att det blir så himla avancerat för det. Att göra rodret onödigt tjockt är väl också onödigt. Jag gjorde ett roder till en gammal kajak, helt efter eget huvud får många år sedan. Utan någon större eftertanke så blev det rodret ungefär hälften så tjockt som ett Navigator.