Drömskorna - en utopi?

...en sak till, Inov (tror jag att de heter) gör en liten damask till löparskor, finns på Runners i Sth.

Jag köpte ett par inför förra sommaren och jag lovar att jag var mkt misstänksam när jag förstod att damasken spändes under foten med ett gummiband.

Funkar klockrent och gummibanden har överlevt sådär en 60-70 timmar träning än så länge. Har dem på turer där jag misstänker hög bösfaktor...

//J

Jag har gummiband på alla mina damasker. Inga probs alls. Man får se banden som förbrukningsvara. Elastisk cord går ju på 10 spänn metern..
 
Hmm, är lite osäker på vad du ska ha skorna till..?

Annars är mina fem ören: löparskor för hårt och jämt underlag typ asfalt är (nästan) alltid tjocka och uppbyggda för att ge stötdämpning, tävlingsskorna är mycket tunnare eftersom stötdämpningen inte är prioriterad utan hastigheten (lätt och lättstyrd sko).

"Löparskor" för skogen = OL-skor. Dessa har tunna sulor och bara obetydligt uppbyggd häl, om någon alls, eftersom man vill hamna nära marken vilket ger bra balans och känsla. En högt uppbyggd löparsko i skogen är obra och kan ge vrickningsskador.

På samma sätt är skor för snabba inomhussporter nästan alltid "låga" dvs har relativt sett tunnare sulor än sedvanliga löpträningsskor. Detta eftersom kroppen nu kommer att röra sig mycket sida-sida, snett, runt och med en hög sula minskar stabiliteten och vrickningen kan komma snabbt och brutalt.

Så en bra OL-sko borde ju lösa situationen men nog bara i terräng, på asfalt tror jag att den blir för stum, åtminstone om du springer ambitiöst.

Sen kommer du in på näbbskor...kanske därför jag undrar vad du är ute efter egentligen ;)..?

Själv tror jag att näbbarna traditionellt hade tunna sulor eftersom hela skon är tunn och mjuk. Att sätta en tjock och stel och därmed hård lädersula på en tunn överdel lär inte funka så bra - överdelen lär slitas ut och lossna från sulan ganska fort...tror att sula och skoöverdel måste matcha någorlunda hållbarhetsmässigt, annars kommer den svagare länken att ge efter.

Sen behöver man inte tänka så mycket på stötdämpning när man går i terräng, man kan undvika sten och hålla sig i mossan etc. Man kan ju jämföra näbbar med stormaktstidens soldatstövlar och fundera över vilken terräng man rörde sig i...förmodligen fanns det näbbar även i härarna iofs...

Den tunna sulan byttes naturligtvis oftare...och enklare...den tjocka lämnades till skomakaren med specialverktyg.

Själv tror jag inte att man påverkas negativt av att gå med rullande sulor, i så fall hade kroppen sagt ifrån. Tror att det som kan påverkas däremot är upplevelsen, och åt båda hållen. Blötnäbbar på mjuk skogsmark är en njutning. På ett snöfält vete tusan om jag skulle vilja ha en mjuk lädersula ,)...

//J

Finns ju som sagt forskning som visar att barfotalöpning leder till mindre slitage även på asfalt, kolla bifogad länk eller googla på barefoot running.

Vet flertalet maratonlöpare som tränar med tunna raceskor just för löpsteget. Även om man defacto kan springa 'pron' även med vanliga löpskor.
 
Ser att martin är inne och läser, han får gärna delge sina barfotaerfarenheter som jag vet att han var inne på för några år sen.
 
Ser att martin är inne och läser, han får gärna delge sina barfotaerfarenheter som jag vet att han var inne på för några år sen.

Hehe... du tänker på aprilskämtet på Fjäderlätt?
Men jag måste erkänna att jag nu sitter och blir väldigt sugen på ett par Vivo Barefoot Oak. Jag går barfota mest hela dagarna på somrarna, och med ett par såna kan man utöka den säsongen en hel del. Sen, när man har vant fötterna lite mer, kan man ju gå över till att även gå med packning med barfotaskor.
 
Och slutligen en kortfattad länk om varför det är bra med barfotalöpning (resultaten borde kunna extrapoleras och tillämpas även på vandring)
Nja, det är nog tveksamt. Den naturliga isättningen beror mycket på hastigheten. Ju fortare du springer desto längre fram på foten springer du. När man springer sätter man i foten rakt under kroppen (optimalt) men när man går sätter man i foten framför.
 
Nja, det är nog tveksamt. Den naturliga isättningen beror mycket på hastigheten. Ju fortare du springer desto längre fram på foten springer du. När man springer sätter man i foten rakt under kroppen (optimalt) men när man går sätter man i foten framför.

Googla lite på barefoot walking eller barefoot hiking så får du upp referenser till forskning som visar på att det finns ett naturligt steg som inhibiteras av alltför uppbyggda skor och att man kan förebygga en rad besvär genom att gå barfota eller med 'barfotaliknande' skor.
 
Googla lite på barefoot walking eller barefoot hiking så får du upp referenser till forskning som visar på att det finns ett naturligt steg som inhibiteras av alltför uppbyggda skor och att man kan förebygga en rad besvär genom att gå barfota eller med 'barfotaliknande' skor.
Jag kanske missförstår dig. Jag förstod det som att du menar att man skulle efterlikna löpbarfotaisättningen även när man går, alltså främre delen av foten först. Det ställer jag mig tveksam till. Jag är däremot helt med på att mindre uppbyggda skor är bra för fötterna.

Satt just och funderade på vad Martin menar med "Sen, när man har vant fötterna lite mer". Det finns inte så mycket att vänja. Fötterna är konstruerade för att gå barfota med. Det är inga problem för dem om de sitter på en rutinerad vandrare. Om man är ovan vid att röra på sig öht kan det vara besvärligt men det är det med uppbyggda skor också i såna fall.
 
Jag kanske missförstår dig. Jag förstod det som att du menar att man skulle efterlikna löpbarfotaisättningen även när man går, alltså främre delen av foten först. Det ställer jag mig tveksam till. Jag är däremot helt med på att mindre uppbyggda skor är bra för fötterna.

Satt just och funderade på vad Martin menar med "Sen, när man har vant fötterna lite mer". Det finns inte så mycket att vänja. Fötterna är konstruerade för att gå barfota med. Det är inga problem för dem om de sitter på en rutinerad vandrare. Om man är ovan vid att röra på sig öht kan det vara besvärligt men det är det med uppbyggda skor också i såna fall.

Du missförstod, och vi är nog därmed överens.

Men, om man inte har använt musklerna i fötterna på grund av att man gått runt i 'fotriktiga' uppbyggda skor så kommer man få en chock när man första gången gått en hel dag i tunna skor. Det är en väldig skillnad på vilka muskel- och ledgrupper man belastar och på vilket sätt.

Därmed inte sagt att det skulle behöva ta lång tid.
 
Satt just och funderade på vad Martin menar med "Sen, när man har vant fötterna lite mer". Det finns inte så mycket att vänja. Fötterna är konstruerade för att gå barfota med. Det är inga problem för dem om de sitter på en rutinerad vandrare.

"Konstruerad för" är en sak, "tränad för" är en helt annan. Har man gått hela sitt liv med häldämpning påverkar det nog fotens uppbyggnad. Jag upplever nog att jag har ett något annorlunda steg när jag går barfota än när jag går med skor, och det handlar nog mycket om hälisättningen. Men eftersom jag anser mig vara just en rutinerad vandrare och dessutom gillar att gå barfota kanske omställningen är relativt liten.
Men jag känner många som har väldigt hård hälisättning, som nog behöver den där dämpade hälen...
 
Min erfarenhet är att vid normalsteget vid gång sätta i hälen först till skillnad från barfotalöpsteget där jag sätter i sidan på mellanfoten först och hälen sist.
Fotisättningen vid gång skiljer sig också beroende på underlaget, har märkt att vid ojämt underlag som grusväg sätter jag i hela foten för att fördela trycket från stenarna bättre. Fötterna arbetar på ett mycket mer dynamiskt sätt för att anpassa sig till underlaget vid både gång och löpning. Detta märks också på att mina fötter har förändrats. De har blivit något bredare, fotvalvet förefaller högre samt vissa muskler har blivit mer markerade.

För övrigt har jag beställt mina "EVO" här www.gemenskapgron.se leverans i slutet på mars.
Kan även beställas direkt av tillverkaren i England http://www.terraplana.com/vivobarefoot.php
Billiga är dom inte.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.