Dagens aktivitet?

Jag och Nilak har lekt Stigfinnare i skogen idag. Regnet strilade stundom ganska intensivt, och juni i Jämtland bjöd på nio plusgrader och blåst...men skönt var det, och kul med nya stigar! Både kropp och själ får lugn... Lite styrketräning uppe vid elljusspåret hann jag med också. Ska raka vägen till stan och köpa mina sedan flera veckor utsedda icebugs imorgon, sen ska jag springa runt där i skogen, utan att halka... :) När vi kom hem, jag och den blöta hunden, satte jag honom i badkaret och tvättade pälsen på honom. Det skulle ju ändå göras nån gång, och han var ju redan blöt... Tålmodigt stod han ut med behandlingen, och sen har han (alldeles luddig, jättesöt!) mest legat och sovit, efter de obligatoriska efter-dusch-rusningarna och pälsskakningarna.
 
Andreas undrade nog vad fasiken jag dragit ut honom på... det blev riktigt blött och säkert över kilometern ren myrlöpning och på vissa ställen mycket djup sådan, som värst så sjönk jag ner till grenen, med båda benen! Kom knappt upp av egen kraft, utan Andreas fick dra mig upp... helt galet!

Slingan är ganska dåligt uppmärkt, så vi sprang fel vid två tillfällen... Men det var mycket kul!

Visst är det ofta rättså kul de där gångerna när "allt går åt skogen", men man har så gott sällskap så att det inte spelar nån roll! Hade en inte lika dramatisk men ändå kul löprunda med min kompis Anna för några veckor sen, vi sprang vilse en halvtimma eller så, och det var den roligaste löpturen på länge... :)
 
Visst är det ofta rättså kul de där gångerna när "allt går åt skogen", men man har så gott sällskap så att det inte spelar nån roll! Hade en inte lika dramatisk men ändå kul löprunda med min kompis Anna för några veckor sen, vi sprang vilse en halvtimma eller så, och det var den roligaste löpturen på länge... :)

Ja.. vi skrattade gott när jag satt fast i myren, nersjunken till midjan... Jag försökte att ta mig ur själv först, men det var svårt... hade inte Andreas varit med så hade jag väl suttit där ännu... man borde ta med en kamera nästa gång... hade blivit en kul bild.

Vi försökte oss på att finna torrare stråk i myren men det var värdelöst...bara att köra på rakt fram och hoppas på det bästa :) ... men som sagt, det var jäkligt kul!
 
Efter några dagar i ischiasens tecken.

Efter att i några dagar ha varit rak i ryggen som en martall på grund av ischias så äntrade jag i afton min ena hoj och trampade iväg 37 km. Det tog 1 timme och 25 minuter. Ryggen höll ihop bra. Jag passerade dessutom 1000 km denna säsong och står nu på 1027 km. Igår kurerade jag ryggen med stavmarsch 8,5 km på 1 timme och 15 minuter.

Nu ska jag ta de nygräddade limporna ur ugnen, sedan blir det koj.
 
...det blev riktigt blött och säkert över kilometern ren myrlöpning och på vissa ställen mycket djup sådan, som värst så sjönk jag ner till grenen, med båda benen! Kom knappt upp av egen kraft, utan Andreas fick dra mig upp... helt galet!
Ja shit, har lärt mig den hårda vägen att myrar inte är att leka med. Trodde jag hade koll eftersom jag mer eller mindre är uppvuxen på myr, men höll ändå på att dränka mig vid en sumpsjö utanför Holmsund. Inte en käft på flera kilometers håll, och så går man ned sig till bröstet. När jag häver mig uppåt och sparkar med benen, sjunker jag ned till armhålorna-halsen med armarna hängande snett uppåt (haspelspöt var väl den mest bärande delen?!), och varje rörelse suger bara nedåt. Tvingade mig att sluta röra en fena, bara ligga där i 1-2s (kändes som låååånga sekunder) medan jag såg ut en grästuva, som jag sen fick tag i och drog mig upp med hjälp av. Fy f-n så det luktade, och vilken adrenalinrusch det blev! Körde sen bilen hem iförd endast mina brungeggiga kalsonger. Det var roligt att kliva ur sen hemma på gården...
 
Ja shit, har lärt mig den hårda vägen att myrar inte är att leka med. Trodde jag hade koll eftersom jag mer eller mindre är uppvuxen på myr, men höll ändå på att dränka mig vid en sumpsjö utanför Holmsund. Inte en käft på flera kilometers håll, och så går man ned sig till bröstet. När jag häver mig uppåt och sparkar med benen, sjunker jag ned till armhålorna-halsen med armarna hängande snett uppåt (haspelspöt var väl den mest bärande delen?!), och varje rörelse suger bara nedåt. Tvingade mig att sluta röra en fena, bara ligga där i 1-2s (kändes som låååånga sekunder) medan jag såg ut en grästuva, som jag sen fick tag i och drog mig upp med hjälp av. Fy f-n så det luktade, och vilken adrenalinrusch det blev! Körde sen bilen hem iförd endast mina brungeggiga kalsonger. Det var roligt att kliva ur sen hemma på gården...

Ja.. myrar är inte att leka med, hade jag kommit med högre fart när jag sjönk ner så hade det nog kunnat bli något liknande det du var med om, det kändes nämligen ganska bottenlöst... precis som du beskriver det... man sugs fast, och ner. :-/

Det blir nog någravändor där i sommar och höst ändå... för nu har jag anmält mig till Tjurruset, och då lär det behövas lite myr träning :)

//Thomas
 
Tror jag äntligen är på gång.....

Har idag varit på gymmet för 1:a ggr på 9veckor sen min "ryggskada" det var underbart;)
Körde naturligtvis jättelätt med många reps å det gick bra men nu på kvällen kryper å svider det lätt över hela övre ryggpartiet! (hoppas inte jag gjort nått dumt)
Tänker testa å paddla i havet imorgon,hoppas det går bra ;)

/Janne
 
Dagens aktivitet blev en fotorunda i våtmarksområdet mellan Getaren och Bysjön... inte optimala förhållanden för fågelfotning, grå mulet, lite regn och ganska blåsigt... dock så skymtade solen fram ibland :)

Lyckades fångade några djur iaf...

Står och försöker fota en häger i flykten, samtidigt som jag ser något som rör sig i vänstra ögonvrån, en räv står helt plötsligt och tittar på mig! Han står mitt på en trädstam som fällts av bävrarna och nu fungerar som en perfekt bro över bäcken... Han vänder sig mot mig tittar någon sekund för att sen slinka iväg. Får upp kameran och tar 3-4 snabba bilder... han kom med på alla bilder... men dessvärre så ville han inte posa på bild utan vände bort huvet...:-/

Blev en hel del bilder idag ändå... Utöver Häger och räv så blev det lite blommor och många bäverspår, i form av fördämningar och kapade träd. Men fortfarande inte 100%:iga bilder... tålamod är rätta ordet!... och så lite mer kunskap :), kan vara bra.

Drygt fem timmar var jag ute... käkade lunch och fikade. Hade det ganska trevligt med andra ord.

//Thomas
 
Har idag varit på gymmet för 1:a ggr på 9veckor sen min "ryggskada" det var underbart;)
Körde naturligtvis jättelätt med många reps å det gick bra men nu på kvällen kryper å svider det lätt över hela övre ryggpartiet! (hoppas inte jag gjort nått dumt)
Tänker testa å paddla i havet imorgon,hoppas det går bra ;)

/Janne

Good Luck!

... och ta det nu lugnt... du vet väl att huvet vill mer än kroppen. ;)
 
Fiske

Har fiskat regnbåge men fick en gädda på drygt 1,5 kilo istället. Min storfiskande svärfar grymtade lite förtretat:
-Mhm... Ja, då åke vi ju inte ut förgäves i allafall.

Fy så det sved för gubben... ;)
 
Ja fan, det suger i fiske(t)armen just nu. Ska bara få ordning på mitt liv först, som vanligt.

Inledde i söndags marathon.se's "10-dagars träningsläger", ä.k. "Camp Treblinka". Började med ett 28 km-pass med Camelbak i bra tempo (2:18, dvs lite för bra tempo, måste sikta på 5:30-tempo i fortsättningen!) trots att det bara kändes Mord i kroppen ungefär hela jävla vägen. Var helt slut i skallen redan efter ~30min, och sprang osymmetriskt. Sprang ändå på bara tjurskalle resten, men fick pausa för att handla snickers. Vet faktiskt inte vad som gick snett, varken distansen eller tempot var ju nåt unikt denna vår. Var sen helt skakis och konstig hela kvällen.

Grym träningsvärk nästa dag. På morgonen pissade jag förresten nåt som såg ut som det som blir kvar i tekannan när man lämnat 2-3 påsar Earl Grey hängande över natten... Förmiddagspasset fick vänta till kl sex (på kvällen) och då hade jag fortfarande rejält ont. Typiskt sådär ont som man får när man sprungit sig nära väggen, ätit och druckit för lite. Fick ändå upp tempot lite på den milen, gick återigen för fort (4:30-tempo istf 5:00-tempo). Sen kvällspass efter kl 22 i lugnt tempo m Ulrika, skönt att bara komma ut.

Sov sedan dåligt, både beroende på den sena timmen men även på att den vackra, älskvärda, goda, dyrbara, värdefulla, kompetenta och på alla sätt nödvändiga hunden skulle skälla ut ett rå som stod på parkeringen (härute, centrala Frösön) kring tre inatt. Man hade nästan kunnat göra en Runar med en träsko (den sk "44:an"), så fastskälld stod hon. Hunden var mycket nöjd.

Idag upp och så morgonrunda. 53 min löpning med hunden i makligt tempo, uppskattar väl sträckan till runt åtta km, men mtp att jag hade ryggsäck tror jag det var "milekvivalent" för normal löpning. Mycket åt i luften, nån sorts icke-stickmyggor (men inte fjädermyggor, vad jag såg). Duktiga på att fastna i ögonen var de iaf. Nilak fick som hastigast hälsa på en lapphundstik: Lycka!
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.