Ja, en återblick på vad som inte bara var högsta mode utan dessutom bästa tänkbara tillgängliga vetenskap, som lobotomi, manar till ödmjukhet. Inte nödvändigtvis till att slå sig för pannan och skratta/gråta över dåtidens okunskap, utan till att se framåt, att förstå att det vi tar för givet idag om femtio år kan vara rena lögnen. Och att det måste vara så. Att vi måste fortsätta sträva efter att vederlägga, vederlägga, vederlägga...
Drog en knappt två mil lång vända på isen. Spåret var halvisigt och söndertrampat av hundar, ganska grunt (inte spårat på nån vecka) och det börjar vara vatten på isen på sina ställen. Dessutom skymningsljus, dvs suboptimalt. Höll på att ramla ett par gånger pga att jag tappade sikten, trots att det är helt platt! I skymnings-stiltjen och sedan med vinden i ryggen gick det sjukt fort, och sen, ja, sen skulle jag tillbaka. Då hade solen gått ned helt, vinden tilltog och blåste lite kallsnö i spåret. Motvind, kallsnö och klistervax, ja, ni fattar.
Skönt var det i vilket fall. Nu väntar en ensam, asocial kväll. Proust på P1, fan så bra han var.
Igår ett bröst-pass, måste få lite rutin på träningen snart.
39 min igår i lätt regn. Trevligt. Lyckades hålla jämn puls också, snittade 87%. Det var väldigt härligt att springa utan att oroa sig för halka.
