Cykla ensam eller med sällskap?

Tjenixen! Cyklade i somras till Norge tillsammans med en gammal vän! Givetvis så hade vi jätte kul tillsammans och var sams nästan hela resan. Trots detta så kände jag vid vissa tillfällen att jag kanske hellre hade gjort resan ensam. Jag är mer äventyrlig och mycket mer vältränad än min gode vän och jag hade då alltså kunnat vara ute längre på resan och avverka fler mil snabbare!

Nu är då frågan vad tycker ni är det bästa färdsättet på en långcykling? Ensam eller med sällskap. Själv skulle jag gärna testa en singelresa med tanke på att man slipper ta hänsyn till någon annan och anpassa resan efter sig själv och sina egna önskemål. Frågan dock om detta väger mer än att man har med sig en eller flera kompisar på resan vilket kanske gör den roligare men man kanske får göra lite uppoffringar och anpassa resan efter andra en just sina egna behov!
 
Man behöver inte vara ensam bara för att man startar ensam. Beroende på vart man cyklar. Men vissa ställen finns det väldigt gott om andra cyklister som cyklar som man kan slå följe med. Ensamma eller mindre grupper av racercyklister kan sänka tempot och låta dig hänga med dem ett tag och snacka och ta vinden. Trevligast såklart andra ensamma touringcyklister som hänger på i samma tempo. Då kan man dessutom handla mat och grejor utan att behöva lasta av allt i områden där det känns som att det behövs, det räcker med att den andre stannar utanför och vaktar.

Det finns säkert många som inte håller med, men min åsikt är att ensam är trevligast att cykla i länder där man kan samtala med lokalbefolkningen. Teckenspråk i all ära, men att cykla en månad utan att kunna föra samtal om politik, kultur, filosofi, det skulle göra mig galen.
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
nån sa till mig att det enda som möjligen är svårare att göra ihop med nån än att cykla är att åka på semester med segelbåt (= semester som slutar i skilsmässa). personligen tror jag inte alls att det behöver vara så svårt om alla involverade verkligen VILL cykla ihop.

är det huvudsakliga syftet för någon däremot att komma så långt som möjligt eller komma till målet så snabbt som möjligt skapar olikheter i styrka/förmåga irritation hos den ena och känsla av misslyckande hos den andra. själv var jag den svagare under en långcykeltur i somras. det går jag fortfarande och grubblar över.

du verkar vilja utmana dig själv fysiskt i första hand. då är det kanske lämpligt att antingen cykla själv eller hitta nån som är lika stark eller starkare.
 
Håller med. Ju hårdare mål desdå mer samspelt måste man vara. Det hela handlar också mycket om attityd och självbehärskning. Om man bestämmer sig för ett gemensamt mål är det det som gäller oavsett vad man tycker om varandra och man gör sit bästa för sin partner, dvs lastar över mer på sig själv om den andra är svagare och tvärt om. Man kan sätta upp läger och ha färdig mat till sin partner om man är starkare en dag. Det finns många sätt att nå ett gemensamt mål.
 
Jag cykeltränar relativt flitigt, och mina cykelsemestrar har varit en kombination av semester och fysisk utmaning, dagsetapper på uppåt 19 mil tex. Visst, det är en trygghet att vara fler, helt klart, man kan dela på gemensam packning osv, men då ska alla vara införstådda med målen och kämpa lika hårt. Det är ju meningslöst om jag snittar 30kmh och den andre 20, antingen blir den som får cykla långsamt frustrerad och den som måste cykla lite fortare stressad, eller så cyklar man iaf inte tillsammans, utan startar samtidigt och bor tillsammans, lika trist det. Under en cykeltur är det ju dessutom svårt att socialisera, man kan inte gärna stanna överallt eller cykla i bredd och prata.

Så svaret är nog tyvärr att jag hellre cyklar själv.

Vid vandring däremot känns det som att det är enklare att vara flera.
 
Det beror ju pa lixom...

Jag tycker det avgorande ar hur bra man funkar med aktuell cykelpartner. Funkar det bra ar det battre att vara tva. Funkar det inte bra sa ar det trevligare att vara sjalv.

Om Du ar osaker sa testa att kora en repa sjalv. Da har Du testat bada varianterna.

Det ar manga ganger smidare att vara tva. Och sakrare.
Men ar man sjalv behover man sallan kompromissa.

Magnus H.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips