Jag funderade lite på Nadias inlägg och Evelinas. Tänk efter när människor håller spädbarn i famnen... typ:
- Åh vilken krabat! Och vilka tjocka lår och vad stor och stark du är! (Och så kastar man omkring, pojken förstås)
- Åh puttinutti, vilken sötnos, och vilka gulliga små fingrar.. (Och så gungar man flickan i famnen).
Ungefär så är det... och om man sedan lägger detta beteendet på en hel uppväxt så förstår man varför pojkar vill vara stora och starka och en del flickor söta och gulliga.
Jag vet inte om detta förklarar att vissa individer, mestadels pojkar, då blir mer självständiga än andra men det var ett försök att förklara att samhället skapar könsroller och om ni inte tror mig så kan ni ju prova att uttrycka traditionella, konservativa manliga attribut till en nyfödd flicka med flickans mamma närvarande...och vice versa.