Blå Band-paddlare försvunnen....!

[rija]

Att Frank har gått runt, hamnat i vattnet och sedan tragiskt drunknat är ju uppenbart redan från start. Återkommer till min parallell med fallskärmshoppningen som jag sysslade med i många och och (tyvärr) både var involverad i och tog del av haverirapporter. Motsvarigheten saknas ju inom paddlingen och en "riktig" haverirapport skulle ju försöka gå på djupet med frågor såsom t.ex:

• 
  Varför låg pontoner/räddningsutrustning kvar, surrade på akterdäck?

• Är det troligt att Frank beslutade att simma i land i stället för att försöka komma i kajaken?
• Kunskaps/färdighetsnivå avseende paddling i svårare förhållanden?
• Hur bekant var Frank/hur mycket hade han övat med sin räddningsutrustning och i vilka förhållanden?

Och kanske den viktigaste frågan av dem alla att besvara, spelade det faktum att en "state of the art" självräddningsutrustning låg redo på akterdäck någon roll i beslutet att göra överfarten?

Det är ju tyvärr ett faktum i många sammanhang att förbättrad utrustning, säkerhetsprylar får oss att tänja på marginaler, ta större risker, "jag har ju 4-hjuldrift", "jag har ju tranciever, spade, sond i ryggsäcken" etc.

Svar på den typen av frågor skulle vara till stor nytta för hur vi måste jobba med att utveckla säkerheten. Och, vill vara tydlig med att detta är ett allmänt resonemang och inte ett försök att spekulera i vad som konkret låg bakom den här tragiska olyckan.

 

[thureb]

Var pontonerna/självräddningssystemet i beredskap

på akterdäck?

Kåre Ankervik skrev "Kajaken hittades efter olyckan med packutrymmen/skott intakta samt att pontonsystemet ej var monterat eller använt men med."

En i och för sig liten fråga ovan.

Det vore värdefullt med den typen av information som rija exemplifierar i en haverirapport.

Thure

 

[petmeu]

Fråga 1: Vet man att han slog runt och sedan drunknade? Dvs att det t.ex. inte handlade om en hjärtattack?

Fråga 2: Visst vore det intressant med en incident- eller haverirapportering för paddling, men jag tycker jämförelserna med t.ex. fallskärmshoppning haltar. Paddling är en sport som kräver relativt enkel utrustning och som utövas av väldigt många människor och i oorganiserad form. Olyckor förekommer, men inte alls i samma utsträckning som i, t.ex. inlinesåkning, cykling, bilsport, mm. Vem ska registrera/utreda?

 

[Arneri]

Jag hört delar av Evas rapport från klubbkompisar som varit hennes bollplank. Kåres korta sammanfattning är riktigt uttömmande. Exakt vad som hände får vi aldrig veta, men som Kåre skrev överraskades den omkomne av hårt väder. Vill minnas rapporter om vindar upp till 15 m/s i det aktuella området när olyckan inträffade. I sådana vindar driver en kajak snabbt iväg och det är nästan omöjligt att simma ifatt den.

Det rapporterades även om vattentemperaturer kring 13 grader. Vanliga sommarkläder och flytväst ger inte speciellt bra isolering. I vindpiskat vatten sker nedkylningen snabbare än i lugnt vatten.

 

[thureb]

Fråga 1: Vet man att han slog runt och sedan drunknade? Dvs att det t.ex. inte handlade om en hjärtattack?

Hjärtattack med eller utan hjärtinfarkt kan inte säkert uteslutas vid obduktion. Däremot kan man med större säkerhet fastställa om äldre hjärtinfarkter och åderförkalkning i hjärtats kranskärl finns.

Thure

 

[rija]

Fråga 2: Visst vore det intressant med en incident- eller haverirapportering för paddling, men jag tycker jämförelserna med t.ex. fallskärmshoppning haltar. Paddling är en sport som kräver relativt enkel utrustning och som utövas av väldigt många människor och i oorganiserad form. Olyckor förekommer, men inte alls i samma utsträckning som i, t.ex. inlinesåkning, cykling, bilsport, mm. Vem ska registrera/utreda?

Jag är fullt medveten om såväl skillnaderna som avsaknaden av sammanhållande förbund/organisation och därmed svårigheterna att formalisera något sådant. Förmodligen inte ens önskvärt.

Dock görs det ju - som i Vänerfallet häromåret en ganska grundlig analys/rapport som inte bara gav de uppenbara svaren. Även i USA och England har ju initiativ tagits (enskilda, ingen "governing body" som ligger bakom) att utreda och sammanställa incidenter och haverier till någon form av "lesson learned".

Ser man det ur just det perspektivet - frivillighet, enskilda initiativ, inget tvång så finns det ju vägar att gå. Det finns trots allt ett paddelförbund, det finns bland alla paddlare människor med djupa kunskaper inom alla de områden som behövs för att analysera incidenter, haverier. Sätt samman en liten sådan grupp som sedan baserad på frivillighet (från de drabbade/inblandade) analyserar och sammanställer en rapport. När det gäller incidenter så ska givetvis paddlaren/paddlarna vara anonyma. Vi har sedan en tidning, Paddling och en tillhörande site där slutsatser kan publiceras.

 

[olmar]

Sluta rota

Några gillar att ta risker. Vi som gör det vet att det kan sluta illa. Annars skulle det inte vara så lockande för oss. Det leder ingen vart att gissa mer. Tryggheten ökar inte för att ni försöker hitta en enda orsak till den tragiska olyckan. Alla kan råka illa ut. Inse det och träna därefter.

 

[Mezzner]

Jag är säker på att det finns de som gärna paddlar utan risker så långt det är möjligt.
Så länge man lever kan man förstås dö - men jag tror det finns de som både är medvetna om vad de håller på med och ändå gärna vill paddla med minsta möjliga risk.

De som håller på med en sport väl medvetna om att riskerna är betydande, är nog ändå angelägna om att så långt möjligt ha kontroll över riskerna.

De som håller på med en risksport, och anser att riskerna finns, ska finnas och inte behöver minimeras (eller rotas i) är nog rätt få.

Den som inte vill veta om olycksorsaker kan ju alltid blunda - men knappast förvänta sig att alla andra gör likadant.

 

[rija]

Några gillar att ta risker. Vi som gör det vet att det kan sluta illa. Annars skulle det inte vara så lockande för oss. Det leder ingen vart att gissa mer. Tryggheten ökar inte för att ni försöker hitta en enda orsak till den tragiska olyckan. Alla kan råka illa ut. Inse det och träna därefter.

Märklig inställning... Du kanske tillhör de häftiga som gillar att ta risker för riskens egen skull och för det krävs ju inga krångliga dyra "risksporter". Det är väl bara att t.ex. ge sig ut på cykel i stadstrafiken med förbundna ögon.

De flesta av oss som hållit på med s.k. risksporter i många år (paddling räknar jag inte till en av dem) ser väl risker som ett faktum, en oundviklig del av aktiviteten men precis som Mezzner påpekar så innebär ju inte detta faktum att man är mindre angelägen att minimera dem.

Har man sedan hållit på med "riskaktiviteter" så inser man också att det sällan är en enda orsak (som du skriver ovan) som leder till en olycka, det är ofta en kedja av orsaker som var och en för sig inte är fatala men adderade till varandra (s.k. additionseffekter) leder fram till haveriet.

Att kunna förstå, se sådana orsakssammanhang, kedjor av omständigheter innebär en stor ökning av säkerhetsmedvetandet och däri ligger det stora värdet. Inte för dig kanske som gillar risken i sig men du kan ju som Mezzner skriver blunda. Vi andra kan lära oss något.

 

[K-Anka]

Kommentar från Ingvar (VD på VKV och min far om nu någon inte fattat detta):

När vana långfärdspaddlare omkommer i hårt väder, är det oftast samma förlopp. De paddlar och kämpar tills alla krafter är uttömda. Till slut kapseisar de av ren utmattning och har inte längre energi till någon räddningsinsats.

Den sista väderleksrapporten Frank hörde angav att han hade att vänta sig ca 5-10m/s på denna långa överfart. När han sedan fick att kämpa mot 15s/m sidvind på öppet hav blev det honom övermäktigt.

Jag kan tänka mig in i hans situation. En verklig mardröm.

Mitt djupa deltagande med hans familj.

Ingvar Ankervik

 

[Erik Barkefors]

Märklig inställning... Du kanske tillhör de häftiga som gillar att ta risker för riskens egen skull och för det krävs ju inga krångliga dyra "risksporter". Det är väl bara att t.ex. ge sig ut på cykel i stadstrafiken med förbundna ögon.

De flesta av oss som hållit på med s.k. risksporter i många år (paddling räknar jag inte till en av dem) ser väl risker som ett faktum, en oundviklig del av aktiviteten men precis som Mezzner påpekar så innebär ju inte detta faktum att man är mindre angelägen att minimera dem.

Har man sedan hållit på med "riskaktiviteter" så inser man också att det sällan är en enda orsak (som du skriver ovan) som leder till en olycka, det är ofta en kedja av orsaker som var och en för sig inte är fatala men adderade till varandra (s.k. additionseffekter) leder fram till haveriet.

Att kunna förstå, se sådana orsakssammanhang, kedjor av omständigheter innebär en stor ökning av säkerhetsmedvetandet och däri ligger det stora värdet. Inte för dig kanske som gillar risken i sig men du kan ju som Mezzner skriver blunda. Vi andra kan lära oss något.

Eftersom jag för det mesta paddlar ensam kör jag efter den princip som Rija och Mezzner beskriver. Det har fungerat i snart 20 år. Vet inte, och kommer aldrig att få veta, om jag skulle varit lyckligare om jag tagit större risker.

Har hållit på med många andra sporter och både risker och förberedelser är alltid olika. Det känns bra att fundera igenom vad man håller på med och när man bör ge sig...

 

[Teknikern]

Eftersom jag för det mesta paddlar ensam kör jag efter den princip som Rija och Mezzner beskriver. Det har fungerat i snart 20 år. Vet inte, och kommer aldrig att få veta, om jag skulle varit lyckligare om jag tagit större risker.

Har hållit på med många andra sporter och både risker och förberedelser är alltid olika. Det känns bra att fundera igenom vad man håller på med och när man bör ge sig...

Jag fungerar precis likadant. Jag har ju över 40 års vattenvana, fick ensam ge mig ut i våran lilla plastjolle och ro på sjön när jag var 10 år och på den tiden var det ju inte modernt med flytväst heller och jag har aldrig tillhört den där macho typen som bara älskar risker. Numera ger jag mig aldrig ut på vattenskotern eller på skridskor eller i kajak utan torrdräkt för jag är fullt medveten om att skulle jag gå runt så kan det vara det sista jag gör. Långa överfarter i kajak gör jag inte heller, jag håller mig ganska nära stränderna. Jag paddlar ju året runt, alltid ensam, och då är det inte läge att tumma på säkerheten.


Alla har ett val, och jag har gjort mitt iom. att jag vet vad som fungerar i en nödsituation. Jag har lekt "haverist" under kontrollerade former i utsatt läge, gå runt i ett drivisbälte är ingen höjdare, så jag vet vad jag kan, och ska, göra,,,,,,,,,,,,,,och inte göra. Torrdräkten räddar liv, använd den.