Själv har jag blivit medlem under ett år då de rabatter det innebar i butiker och anmälningsavgifter på tävlingar översteg klubbavgiften, varvid jag fyllde på mitt fotoalbum som jag senare inte vill ha raderat, varför jag fortsätter att vara medlem. Fanns nog nån annan medlem också, men allvarligt talat är det så lite pengar att jag slarvar bort mer pengar på att glömma bort p-avgifter när jag skriver reseräkningar eller nåt...
Är verkligen slöa knivar farliga?
- Trådstartare mipert
- Start datum
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
I dag stod jag med min omprofilerade Gerber och skar ned vissna växter i småbitar.
Kniven är så där riktigt vass och jag kunde inte hålla mig utan lät undslippa ett:
”Damn, this knife is sharp...”
Min fru hörde mig och berättade då att hennes mor -som varit nere på besök några dagar- hade skurit sig ganska ordentligt på en av mina mindre köksknivar.
Svärmor berättade -när jag ringde och kollade läget- att hon inte kunde ana att en kniv kunde vara så vass.
Saken är den att svärmor har varit nöjd med sina köksknivar i hennes kök, de är en samling av Fiskars och ICA-knivar.
Hon anser (ansåg) att de är så vassa de kan bli (jag tycker de är OK jämfört med hur det brukar vara i de flesta kök, men skulle må bra av lite bryning).
Problemet bestod i att hon vet att jag är petnoga med grejer och vässar knivar stup i kvarten, men eftersom hon såg sina knivar som vassa förutsatte hon att våra knivar var lika.
Därför höll hon på att bli av med tummen...
Kniven är så där riktigt vass och jag kunde inte hålla mig utan lät undslippa ett:
”Damn, this knife is sharp...”
Min fru hörde mig och berättade då att hennes mor -som varit nere på besök några dagar- hade skurit sig ganska ordentligt på en av mina mindre köksknivar.
Svärmor berättade -när jag ringde och kollade läget- att hon inte kunde ana att en kniv kunde vara så vass.
Saken är den att svärmor har varit nöjd med sina köksknivar i hennes kök, de är en samling av Fiskars och ICA-knivar.
Hon anser (ansåg) att de är så vassa de kan bli (jag tycker de är OK jämfört med hur det brukar vara i de flesta kök, men skulle må bra av lite bryning).
Problemet bestod i att hon vet att jag är petnoga med grejer och vässar knivar stup i kvarten, men eftersom hon såg sina knivar som vassa förutsatte hon att våra knivar var lika.
Därför höll hon på att bli av med tummen...
Ja, så reagerar många människor. När man pratar med dem så bedyrar de att deras knivar är de vassaste av vassa. Men men...mipert; sa:
Min mor är också nöjd med sina köksknivar och påstår att hon bryner dem på reguljär basis på sin Rollsharp. Jag tvivlar dock
Frågan är dock om man skall bryna upp deras knivar. Risken är precis om du säger att de skär fingrarna av sig eftersom de ofta använder fel teknik (t ex skär mot tummen som stöd).
~Paul~
Det är väl rätt typisk när man arbetar med verktyg som man inte är van med. Har aldrig haft så många nära snittet-upplevelser som när jag lagade mat hos mina fd svärföräldrar med deras slöa sk "knivar". Min ena joggingsko har f ö ett märke av en av deras yxor som var slipad annorlunda än de jag är van vid. Pga slipningen slant jag (och jag slinter sällan med egna yxor) och hann precis stoppa eggen så den bara skar ett litet jack i plösen på mina Asics...mipert; sa:
