Som spekulant på ett sånt här till synes obeprövat tält får man antingen göra en chansning, eller avvakta fler omdömen och recensioner, samt utförligare information.
Det är förstås önskvärt med bra material, design och utförande, och en viss miniminivå behöver man ändå ha. Frågan är vilken, samt vad definitionen av ”bra” är. Allt är relativt. Det viktigaste är fortfarande hanteringen. Att tältet sätts upp på rätt sätt, och att man väljer sammanhang och plats efter modellens förutsättningar. Allt behöver inte vara ”state of the art” utan kan fungera ändå. Sen kan det väl vara befogat med en viss skepsis mot ett tält från en tillverkare som inte tillhör de etablerade.
Jag har faktiskt en längre tid reflekterat en del kring det här med tält, priser och olika material. Självklart vill man ha ett tält av så hög kvalitet och med så bra prestanda som överhuvudtaget är möjligt, men ibland undrar jag om det inte har gått lite till överdrift. Jag behöver bara gå till mig själv. Numera förväntar jag mig silikonbelagda yttertältsvävar i 6.6-nylon, och stängerna ska vara från DAC. Det är som att inget annat än det bästa riktigt duger, utan ofta betraktas som undermåligt, och därmed också otillräckligt för svenska fjäll. Kan faktiskt bli lite irriterad på mig själv i det hänseendet. Men bara för att det inte är det bästa, behöver det inte vara dåligt.
Visserligen innebär dessa material att tältet kan stå emot påfrestningar i högre grad, men förr var de inte vanligt förekommande, eller så fanns de helt enkelt inte. Jag minns en tid när silikonbelagda vävar bara användes av ett fåtal tillverkare, som t ex The North Face, Moss och Hilleberg. Sådana vävar, samt stänger från Easton, var signum för förstklassiga tält, vilket också avspeglade sig i priserna. De allra flesta yttertältsvävar på den tiden hade beläggning av polyuretan, och stängerna var ofta i enklare, ospecificerad aluminium.
Men det gick bra ändå. Folk fjällvandrade på den tiden också, och det var mig veterligt inte så att tälten havererade jämt och ständigt. Åtminstone gjorde inte mina det. Jag känner flera erfarna friluftsmänniskor som aldrig skulle betala de summor som t ex ett (nytt) Hilleberg kostar. De väljer billigare tält av hyfsat kvalitet, och det verkar fungera tillfredsställande.
Sen behöver ett tält inte nödvändigtvis vara dåligt för att det kommer från Kina. Det viktigaste är inte tillverkningsland, utan material, design, sömnad och övrigt detaljarbete. Dessutom behövs god kvalitetskontroll.
Har själv ett Crux. Det är ett brittiskt märke med produktion i Kina. Kvaliteten är det inget större fel på, och yttertältsväven är silikonbelagd nylon på 50 D (numera 45 D), att jämföra med Hilleberg Black Label som har 40 D. Kostar dock betydligt mer än de tält som nämns i tråden.
En betydande del av utrustning och kläder för friluftsliv tillverkas i dag i lågprisländer i Asien. Och det gäller även s k kvalitetsmärken med väl tilltagna priser.