Vandring med vattentäta byxor?

Rungá; sa:

UL smitta är nära, det kan leda till tights ..*uuuh*... Tänkte mig packlite men avstod. Byxor tar mest styrk, man är på knä, sitter, plöjer fram genom vidbälten, skrapar mot stenar .
Undrar hur högländarna klarade av vinden med kilt? Den var kanske så blöt att den inte blåste upp.
Vad väger ett paraply? Finns det UL paraplyn?
Det finns ju de som går nakna, sett såna på fjället?

Klicka för att se resterande...

Jag kör med ett vanligt paraply, för närvarande från Pressbyrån. Sågar av nästan hela träskaftet, 330 g.

Go Lite har paraply med reflekterande tyg för ökenbruk (också). Väger inte så mycket mindre än Pressbyråns, men är mycket dyrare. Montbell har lättviktsparaplyer på 100-200 g, vill jag minnas. Tycker dock att det extra hektot kan vara värt ett paraply som är lite större.

Är man extrem UL-are så är naturligtvis paraplyet ren övervikt, men det är otroligt skönt att gå med, just med tanke på ventilation och att hålla en behaglig kroppstemperatur. Vilket ju var vad tråden handlade om innan mina och andras kapningar...

Skinn låter skönt och brukar ju vara skönt, men för min del känns det som om jag får en mer flexibel lösning till en lättare vikt genom att ha lätta regnbyxor, lätta gångbyxor och shorts/kalsingar-kombinationen.

Slitaget på byxorna är ju inget större bekymmer om man hemmasyr. Byxorna blir så billiga att man kan byta dem helt efter några turer om man vill. Annars är det ju lätt att sätta på en mer eller mindre snygg lapp.

Min egen erfarenhet säger mig att man är mest bekymrad om slitstyrkan när man köpt brallor för 3000 kr. Då måste de hålla för att åka kana på grus i 10 år. Vilket jag tror är ett viktigt skäl till att de flesta friluftsprylar är onödigt tunga och hållbara. Ofta maskerat som "säkerhet" av olika tillverkare.

Men hur livshotande är det med en reva på brallorna om man har lite tandtråd och en säkerhetsnål med sig. Eller silvertape?

Jörgen
PS. En yllekilt är ju rätt tung och tjock, särskilt när det regnar, som det ju lätt gör i Högländerna.

NUI; sa:

.....
Slitaget på byxorna är ju inget större bekymmer om man hemmasyr. Byxorna blir så billiga att man kan byta dem helt efter några turer om man vill. Annars är det ju lätt att sätta på en mer eller mindre snygg lapp.

Min egen erfarenhet säger mig att man är mest bekymrad om slitstyrkan när man köpt brallor för 3000 kr. Då måste de hålla för att åka kana på grus i 10 år. Vilket jag tror är ett viktigt skäl till att de flesta friluftsprylar är onödigt tunga och hållbara. Ofta maskerat som "säkerhet" av olika tillverkare.

Men hur livshotande är det med en reva på brallorna om man har lite tandtråd och en säkerhetsnål med sig. Eller silvertape?

Jörgen
PS. En yllekilt är ju rätt tung och tjock, särskilt när det regnar, som det ju lätt gör i Högländerna.

Klicka för att se resterande...

Frågan är om det verkligen är så att dyrast också är tåligast när det gäller friluftskläder? Jag tycker tvärtom att just funktionen tålighet många gånger har fått stryka på foten till förmån för funktionen diffussion/regntäthet. Med tålighet menar jag från yttre slitage och glöd.

De 3000-kronors byxor jag har är mina Norrröna Dovre. En mer tålig byxa än många andra membranbrallor. Förhoppningsvis håller de i tio år, om jag inte använder dem som kälke. Men mina byxor i Helly-tech, halva priset mot Norrönas, är rena pansarbyxorna. Verkar nästan lika tåliga som mina M/59-byxor som kostar någon/några hundringar. Vill du ha tåliga grejor tror jag du får leta inom varje prissegment. Går ännu sämre att använda prissignalen för tålighet, än för kvalitet.

Men du verkar ju ha fått ordning på sambandet; billiga kläder med låg hållbarhet

Raskesven

Jag köpte brallor för att ha på mig när det regnar och/eller blåser och dessa Megin kostade just 3000 spänn. Jag tror inte att dom är avsedda för att åka gruskana på baken, det sitter ingen förstärknng där utan vid knäna. Kanske kan jag åka kana på knä? Nej, oftast går jag upprätt.

Men var och en blir salig på sin tro och min tro är att det för det mesta är kallt, blåsigt och regn på fjället och paraplyer står som kantareller i vinden. Jag känner saligheten närma sig ...*oh my*...

Men jag måste erkänna, det finns till och med bild på mig där jag går i bara shorts. Men året efter köpte jag bommul/polyester byxor.

En sommar vandrade jag flera dagar i mina vita ullkalsonger till en uppsjö av lustigheter från andra vandrare, men som ni vet var det en fransman i kalsonger som först var upp på Kebnekaise.

Jag har frågat damer varför de inte har kjol (kilt) på fjället och fått svaret och ett leende -:Lårskav! Kan vara något att tänka på om man vill ha kilt. Å myggen kommer att ha kalas

3000 spänn! Ja harrejevlar... Mina Packawayregnbrallor kostade 300 spänn - det innebär att jag kan köpa ett nytt par en gång om året, i tio år! för att komma upp i samma peng som ett par überbyxor för tre lakan. Ponera att jag undviker de riktigt täta videsnåren, grottor, bjärvar, skördetröskor och andra ogästvänliga miljöer och lyckas få byxorna att hålla i genomsnitt två år?

...men var och en blir osalig på sin fason, förstås. As you were, gentlemen.

Sitst det blev ett köp var för 17 år sedan. Jacka och byxor för ca 3500 spänn. Jagckan använder jag än, byxorna gav jag bort åt en som var magrare Det blir alltså 205.88 kr/år och jag har har inte behövt leta efter nya varje år eller sy nya.
Till detta finns det värden som inte går att mäta, att veta att kläderna håller, varumärkestillhörighet, skapa sig egen profil och image genom varumärken. "The appearance is everything"

Jag tycker det är smidigast att gå i understället + gaiters om det inte regnar eller blåser för mkt.
Blåser det så kör jag softshell.
FÖrväntar man sig att det ska blåsa/regna mycket och turen är lång så kan man ta ett par kraftigare skalbyxor med sig, annars tar man bara ett par tunna och lätta.
Är det varmt så fungerar det fint att gå i kalsongerna + gaiters om det är snö eller mycket ris. Att alltid gå runt i skalbyxor är vansinne, man förlorar en massa vätska på det sättet, vätska som man måste bära eller bära bränsle för att smälta.

_Erik_; sa:

Jag tycker det är smidigast att gå i understället + gaiters om det inte regnar eller blåser för mkt.
Blåser det så kör jag softshell.
FÖrväntar man sig att det ska blåsa/regna mycket och turen är lång så kan man ta ett par kraftigare skalbyxor med sig, annars tar man bara ett par tunna och lätta.
Är det varmt så fungerar det fint att gå i kalsongerna + gaiters om det är snö eller mycket ris. Att alltid gå runt i skalbyxor är vansinne, man förlorar en massa vätska på det sättet, vätska som man måste bära eller bära bränsle för att smälta.

Klicka för att se resterande...

Ehh, tråden handlar om sommarvandring. Och inte på nordpolen.

Jag skall be att få upplysa om att den bästa ventilatinen är att ta av sig mössan, sedan jackan, skjorta och allt annat.
Bränslepaketet sitter i bål och huvud, därmed sitter kylaren på samma ställa och inte i benen.
Problemet kan vara att det är svårare att kasta vatten med skalbyxor på sig, om man inte har en slang att häng ut.

Rungá; sa:

Jag skall be att få upplysa om att den bästa ventilatinen är att ta av sig mössan, sedan jackan, skjorta och allt annat.
Bränslepaketet sitter i bål och huvud, därmed sitter kylaren på samma ställa och inte i benen.
Problemet kan vara att det är svårare att kasta vatten med skalbyxor på sig, om man inte har en slang att häng ut.

Klicka för att se resterande...

Alltså, om du går med vattentäta skalbyxor på hela tiden, varför går du då inte med vattentät skaljacka på hela tiden

Som ett komplement till nedkylning av bränslepaketet kan man väl nämna att kroppens största muskler sitter i låren. De jobbar hela tiden när man går och lokal kylning är nog inte att förakta. Detta i kombination med att inga andra direkt livsviktiga organ sitter i benen (jämfört med stora kroppshålan) gör nog att shorts är ett populärt plagg bland kontinentala vandrare och engelsmän. Det är helt enkelt skönt om vädret tillåter det.

Man märker ganska lätt när blåsten är kantarellbildande för paraplyer och då får man ta på sig regnjackan istället. Jag gjorde en treveckors vandring 2004 och det hände vid ett par tillfällen att det inte var läge att fälla upp paraplyet. Vid 15-20 tillfällen var det oerhört skönt att kunnna gå i regn utan regnplagg. Två tillfällen samma dag faktiskt, de branta stigningarna längs Kungsleden från Vaisaluokta resp Teusajaure och norrut.

Fast jag känner en del erfarna friluftare som provat paraply ordentligt och gett upp. Det passar inte alla.

Just lårskav är ett skäl till att Ray Jardine forordar tights. För de med mindre muskulösa, eller kvinnliga lår, som undertecknad är det inga problem med vanliga shorts. Man märker väl om låren skaver mot varandra.

Jörgen

Raskesven; sa:

Frågan är om det verkligen är så att dyrast också är tåligast när det gäller friluftskläder? Jag tycker tvärtom att just funktionen tålighet många gånger har fått stryka på foten till förmån för funktionen diffussion/regntäthet. Med tålighet menar jag från yttre slitage och glöd.

De 3000-kronors byxor jag har är mina Norrröna Dovre. En mer tålig byxa än många andra membranbrallor. Förhoppningsvis håller de i tio år, om jag inte använder dem som kälke. Men mina byxor i Helly-tech, halva priset mot Norrönas, är rena pansarbyxorna. Verkar nästan lika tåliga som mina M/59-byxor som kostar någon/några hundringar. Vill du ha tåliga grejor tror jag du får leta inom varje prissegment. Går ännu sämre att använda prissignalen för tålighet, än för kvalitet.

Men du verkar ju ha fått ordning på sambandet; billiga kläder med låg hållbarhet

Raskesven

Klicka för att se resterande...

Jag håller med, sambandet är långt ifrån klockrent. Jag har gjort liknande erfarenheter.

Det jag mest är ute efter är att etablerade märkestillverkare kan inte göra saker som är hur dåliga som helst utan att äventyra sitt varumärke. Dessutom får de en massa reklamationer att ta hand om ifall produkterna är lite klena. Detta leder till att man hellre tar till lite extra i material och detaljer, eftersom vi köpare hellre köper grejor som verkar robusta än som är lätta. Och med detta konsekvent genomfört på de 20-40 prylar vi har med oss så landar packningen då på 15-20 kg iställer för 5-10 kg.

Sedan är de här tunna ripstop-tygerna från tillverkare som Pertex alltid mycket slitstarkare än de verkar vid första anblicken. Jag har ju tidigare talat mig varm för min Marmot DriClime Windshirt som tålt mycket bushwhacking i skogsödemarker och många tjärvedsbrasor utan revor och bara med enstaka små hål, som inte påverkar funktionen. Underbart plagg.

Så jag tror nog att mina hemsydda brallor kommer att hänga med i ganska många år. Särskilt om man lappar dem. Detta gäller ju även superbrallor. Men för många är ju lappade kläder lika motbjudande som fel varumärke eller förra årets GTX-kalsonger. Det är klart att våra känslor avgör väldigt mycket vad vi föredrar. Själv försöker jag dock hålla de rationella skälen till mer än 50% vid utrustningsvalet. Men jag lurar förmodligen bara mig själv...

Jörgen

Många svar om många saker har det blivit men angående huvudfrågan är jag helt övertygad om att det är onödigt med andra brallor än skalbyxorna. Har under flera år nu bara haft med mig ett par KM Megin och shorts. Shortsen använder jag bara när det är rätt varmt, under 17-18 grader funkar det fint med Megin.
Den enda gång jag saknat svalare byxor var i nedre Sarvesvagge (mkt vide) och det var 25 grader, regn och åska (typ 100% RF). De stora fördelarna är viktbesparing, slitstyrka och enkelhet (inget av/på vingel, snabbt klar för vad). Har inte haft problem med skav av något slag och gillar inte dragkedjor på sidan eftersom byxorna då läcker vid vad. Frun kör med samma lösning och är också mkt nöjd.

NUI; sa:

Alltså, om du går med vattentäta skalbyxor på hela tiden, varför går du då inte med vattentät skaljacka på hela tiden

Klicka för att se resterande...

För att det blir för varmt!