Langningspunkter i Sverige sökes

mackar?

Jörgen79s idé är inte dum, tycker jag. Alternativt kan du väl höra med någon mackkedja (Statoil el dyl) om de kan ställa upp, antingen centralt eller resp. mack längs vägen? Så skulle jag göra i alla fall...

Nog för att jag (och andra här på Utsidan) är imponerad av din prestation, men jag tror inte du ska förvänta dig att folk i allmänhet låter sig beundras av något sånt här. Dels är folk rätt så försoffade numera, dels har olika nutida äventyrare orsakat "inflation" i begreppet prestation; du måste antagligen gå på händer till Tibet, därefter enhjuling till Sydkinesiska sjön och avsluta med fjärilssim hem för att det ska uppmärksammas

Re: Re: Re: Bortförklaringar....

lgniklas; sa:

Håkan K; sa:

Problemet i grunden är väl att det inte finns några utmaningar kvar!? Man måste begränsa sina möjligheter m h a frivilligt införda begränsningar, för att det ö h t ska bli en utmaning. I och med att infrastrukturen i Sverige är så väl utbyggd, så kan det bli en rätt svår balansgång. Vad Charles Lindbergh gjorde 1927 var en bedrift, idag är det vardagsmat. Hade Andrée haft satellittelefon, så hade han kunnat berättat direkt för Aftonbladet att de kraschat och så småningom blivit upphämtad. Osv. De stora bedrifternas och expeditionernas tid är förbi! Hade du cyklat för 100 år sen hade det varit en fantastisk bedrift. Idag är det naturligtvis fortfarande en enorm fysisk prestation, men rekordförsöket blir bara ett i mängden.
/Håkan

Klicka för att se resterande...

Är inte det stora i äventyret individuellt och helt beroende av hur säker utgången är? Ännu mer så med utmaningar! Att cykla genom Sverige på drygt 6 dagar skulle jag definiera som en mycket tuff utmaning för alla som gör det utanför skrivbordet och normalt inte deltar i "Touren"... Att sedan försöka göra prestationer jämförbara är knappast att begränsa för att göra det svårare. I mina ögon är det en jätteutmaning Mickael tar sig an.

mvh
Niklas

Klicka för att se resterande...

Om det stora äventyret är individuellt, varför så mycker liv varje gång någon ska företa sig något? Borde inte vederbörande vara nöjd med att själv veta om vilken prestation han/hon genomfört.

Jorgen79; sa:

Man kan skicka det till postkontoren. Om man kan göra det till utlämningsställerna vet jag inte.

Klicka för att se resterande...

Postkontoren finns väl inte kvar längre?

Hittar inte ett ord om Poste Restante på Postens hemsida (söker man på "restante" på hemsidan får man ingen träff alls). Har lagt ner tjänsten? Man måste ju veta vilket postnummer ett utlämningsställe hör till och det verkar man inte kunna söka på....

Re: mackar?

Haddock; sa:

Jörgen79s idé är inte dum, tycker jag. Alternativt kan du väl höra med någon mackkedja (Statoil el dyl) om de kan ställa upp, antingen centralt eller resp. mack längs vägen? Så skulle jag göra i alla fall...

Nog för att jag (och andra här på Utsidan) är imponerad av din prestation, men jag tror inte du ska förvänta dig att folk i allmänhet låter sig beundras av något sånt här. Dels är folk rätt så försoffade numera, dels har olika nutida äventyrare orsakat "inflation" i begreppet prestation; du måste antagligen gå på händer till Tibet, därefter enhjuling till Sydkinesiska sjön och avsluta med fjärilssim hem för att det ska uppmärksammas

Klicka för att se resterande...

Det är heller inte en dum idé.

Själv tycker jag att de flesta som jag möter tycker det är en jättehäftig utmaning att cykla Treriksröset - Smygehuk. Klart att det är inget som kommer att gå till historien men att folk inte i allmänhet låter sig beundras av någonting sådant här håller jag inte med om. De flesta "normala" människor tycker att jag är galen och de fåtalet som har cyklat lite längre sträckor tycker att det är rätt "coolt" ändå. Att det råder "inflation" i begreppet prestation beror väll snarast på att det mesta blir allt enklare med hjälp av tekniska hjälpmedel och nya typer av material i kläder osv. Om jag skulle köra med den senaste typen utav utrustning, tekniska hjälpmedel och en special cykel skulle detta "äventyr" vara betydligt lättare. Nu är så fallet att jag kommer att köra med bristfällig utrustning om inte ens obefintlig utrustning. Jag är en någorlunda normal kille (förutom att jag tycker om cykling), som har en någorlunda normaltränad kropp (för min ålder), utan någon special utrustning (min utrustning är inte den billigaste man kan hitta, utan tillhör den gruppen som erbjuder grundläggande bra funktionalitet), som saknar viss essentiell utrustning och som inte har råd till käk de närmsta veckorna innan start (studiebidraget kommer den 25:e). Under dessa förutsättningar skulle jag säga att det är en rätt skaplig utmaning. Om jag hade all tänkbar utrustning som jag hade rekvirerat från frikostiga sponsorer skulle jag säga att det är en rätt lätt (förhållandevis) sträcka att cykla på men nu är inte fallet så.

Klart att uppmärksamheten inte stiger för att jag kör ett "lowtech" rekordförsök men å andra sidan sätt bryr jag mig inte om publicitet. När jag började planera äventyret insåg jag att jag förmodligen behöver åskådare för att locka till sponsorer. Men eftersom de har uteblivit, förutom en, så spelar det inte så stor roll för mig.

Den enda belöningen för mig vid ett lyckat genomförande av rekordförsöket är att jag själv vet vad jag klarar av. Vid ett nytt inofficiellt rekord ger det mig även en viss "skryt faktor", som folk ändå inte uppskattar om man repeterar det för mycket.

Re: Re: Re: Re: Bortförklaringar....

tjonsson; sa:

Om det stora äventyret är individuellt, varför så mycker liv varje gång någon ska företa sig något? Borde inte vederbörande vara nöjd med att själv veta om vilken prestation han/hon genomfört.

Klicka för att se resterande...

Ja, för att det är kul att dela med sig kanske? I vart fall är det anledningen till at jag läser om det! Fascinationen när någon bryter egna gränser och antar utmaningar... Men jag väntar på att Du ryggsimmar under vattnet till USA för att få se någon greja en riktig utmaning Eller så kan jag nöja mig med att följa alla imponerande individuella utmaningar Hör av dig

mvh
Niklas

Niklas. Jag tillhör den delen av befolkningen som tycker att det kan vara ett stort äventyr att cykla till jobbet, så jag kan inte direkt bjuda på några större excesser.

Anledningen till att jag reagerade på inlägget om att värdet av ett äventyr är individuellt är den något falska ödmjukhet som vissa element i äventyrbraschen klär sig i. Jag är av den fasta övertygelsen om att allt till syvende og sidst handlar om bekräftelse, från sig själv och/eller andra. Behöver man ta fram megafonen för att någon ska lyssna på och applådera ens bedrifter kan man kanske tolka det som att folk egentligen inte är intresserade och nöja sig med den egna tillfredställelsen över övervunna hinder. Ett bra äventyr förtjänar sin egen uppmärksamhet.

Postcenter!

nermander; sa:

Hittar inte ett ord om Poste Restante på Postens hemsida (söker man på "restante" på hemsidan får man ingen träff alls). Har lagt ner tjänsten? Man måste ju veta vilket postnummer ett utlämningsställe hör till och det verkar man inte kunna söka på....

Klicka för att se resterande...

Posten vill säkert inte att man ska utnyttja tjänsten... ;-/
Såvitt jag kan förstå så kan man iallafall skicka post till alla postcenter som Poste Restante. Postcentren har eget postnummer så adressen blir enligt följande:

Namn
Poste Restante
Postnr Ort

Det finns t.o.m. företag som tipsar norrmän och andra om att man kan göra såhär ifall för att spara pengar man t.ex. bor hyfsat nära gränsen.

Ett annat alternativ är ju t.ex. bussgods men det blir nog dyrare...

tjonsson; sa:

Niklas. Jag tillhör den delen av befolkningen som tycker att det kan vara ett stort äventyr att cykla till jobbet, så jag kan inte direkt bjuda på några större excesser.

Anledningen till att jag reagerade på inlägget om att värdet av ett äventyr är individuellt är den något falska ödmjukhet som vissa element i äventyrbraschen klär sig i. Jag är av den fasta övertygelsen om att allt till syvende og sidst handlar om bekräftelse, från sig själv och/eller andra. Behöver man ta fram megafonen för att någon ska lyssna på och applådera ens bedrifter kan man kanske tolka det som att folk egentligen inte är intresserade och nöja sig med den egna tillfredställelsen över övervunna hinder. Ett bra äventyr förtjänar sin egen uppmärksamhet.

Klicka för att se resterande...

Du kanske har glömt bort att för många människor som försöker genomföra olika typer av äventyr är det i princip omöjligt att privat finansiera all den utrustning som behövs. Därför krävs sponsorer för många och då även publicitet som ens sponsorer vill ha.

Själv så genomför jag en sådan här sak bara för att jag vill veta om jag kan. När man sitter på cykeln tänker man inte: "Vad folk kommer tycka om mig efter det här." utan man är helt fokuserad på att klara av distansen. Det är klart att det finns kanske några som gör det för att få vara i rampljuset en liten stund men jag tror de flesta faktiskt gör det för utmaningen. Själv tycker jag att det finns betydligt lättare sätt att hamna i rampljuset än att företa sig ett äventyr av denna kaliber. Brukar själv för övrig vara rätt ofta i rampljuset men känner inget behov av det.

Tror dina bristfälliga teorier beror på att du helt enkelt inte förstår tjusningen i att genomföra äventyr som många inte skulle företa sig. Förstår man inte vad det handlar om ska man nog inte heller försöka förklara de bakomliggande motiven. Som jag tror i de flesta fall handlar om att klara av någonting som man själv inte riktigt är säker på att man klarar av. Att flytta ens egen gräns framåt.

Det är klart att det kan vara så att det för alla äventyrar handlar om att bekräfta sig själv genom att höra hur bra man är från andra. Men å andra sidan måste man verkligen tro på sig när folk säger att man är galen. Om man någonsin har varit ute på ett "mindre" äventyr inser man att en eventuell "belöning" i form av en dunk i ryggen och ett "fan vad jag är imponerad" helt klart inte står i relation till arbetsinsattsen, smärtan (ofta svårt att undvika) och risken för skador.

För att kortfattat förklara min åsikt om dina teorier: "De är befängda."

Men bara för nöjes skull. Vad anser du ett bra äventyr är?

Mickael83; sa:

Själv så genomför jag en sådan här sak bara för att jag vill veta om jag kan. När man sitter på cykeln tänker man inte: "Vad folk kommer tycka om mig efter det här." utan man är helt fokuserad på att klara av distansen. Brukar själv för övrig vara rätt ofta i rampljuset men känner inget behov av det.

Tror dina bristfälliga teorier beror på att du helt enkelt inte förstår tjusningen i att genomföra äventyr som många inte skulle företa sig. Förstår man inte vad det handlar om ska man nog inte heller försöka förklara de bakomliggande motiven. Som jag tror i de flesta fall handlar om att klara av någonting som man själv inte riktigt är säker på att man klarar av. Att flytta ens egen gräns framåt.

Det är klart att det kan vara så att det för alla äventyrar handlar om att bekräfta sig själv genom att höra hur bra man är från andra. Om man någonsin har varit ute på ett "mindre" äventyr inser man att en eventuell "belöning" i form av en dunk i ryggen och ett "fan vad jag är imponerad" helt klart inte står i relation till arbetsinsattsen, smärtan (ofta svårt att undvika) och risken för skador.

För att kortfattat förklara min åsikt om dina teorier: "De är befängda."

Men bara för nöjes skull. Vad anser du ett bra äventyr är?

Klicka för att se resterande...

Mickael. Först tror jag att många är avundsjuka på dig beträffande all din tid i "rampljuset". Med tanke på vad folk är villiga att göra för att synas är du lyckligt lottad. Att du dessutom inte har något behov av det visar bara vilken mogen individ du verkar vara. Gratulerar.

När det kommer till synen på äventyret och hur det bör värderas är min grundtes fortfarande att den huvudsakliga orsaken till varför till exempel vissa människor skidar till Sydpolen och tillbaka är självbekräftelse, via sig själv och andra. Det är drivkraften bakom allt människor företar sig. Jag har aldrig påstått att det är något att bry sig nämnvärt i, då det är någonting allmänmänskligt. Nej, det hela blir intressant först då vissa går ut och påstår att det faktum att de till exempel tänker cykla jättefort genom Sverige inte har något med detta att göra. Försök hitta den skådespelare som ställer sig på en scen utan en publik, eller den författare som påstår att läsekretsen är oväsentlig.

Argumentet kanske inte biter på äventyrare då de möjligen tillhör en skara människor som drivs av någonting helt annat, vad vet jag? Jag är ingen äventyrare.

Till sist: du ville, för nöjes skull, veta vad jag ansåg vara ett bra äventyr. Som jag tidigare anförde tycker jag att ett bra äventyr är ett sådant som på ett naturligt sätt väcker människors intresse. Det är i alla fall ett som förtjänar uppmärksamhet.

tjonsson; sa:

Mickael. Först tror jag att många är avundsjuka på dig beträffande all din tid i "rampljuset". Med tanke på vad folk är villiga att göra för att synas är du lyckligt lottad. Att du dessutom inte har något behov av det visar bara vilken mogen individ du verkar vara. Gratulerar.

När det kommer till synen på äventyret och hur det bör värderas är min grundtes fortfarande att den huvudsakliga orsaken till varför till exempel vissa människor skidar till Sydpolen och tillbaka är självbekräftelse, via sig själv och andra. Det är drivkraften bakom allt människor företar sig. Jag har aldrig påstått att det är något att bry sig nämnvärt i, då det är någonting allmänmänskligt. Nej, det hela blir intressant först då vissa går ut och påstår att det faktum att de till exempel tänker cykla jättefort genom Sverige inte har något med detta att göra. Försök hitta den skådespelare som ställer sig på en scen utan en publik, eller den författare som påstår att läsekretsen är oväsentlig.

Argumentet kanske inte biter på äventyrare då de möjligen tillhör en skara människor som drivs av någonting helt annat, vad vet jag? Jag är ingen äventyrare.

Till sist: du ville, för nöjes skull, veta vad jag ansåg vara ett bra äventyr. Som jag tidigare anförde tycker jag att ett bra äventyr är ett sådant som på ett naturligt sätt väcker människors intresse. Det är i alla fall ett som förtjänar uppmärksamhet.

Klicka för att se resterande...

Att folk tar sig till Sydpolen på skidor finner jag föga intressant men det kanske beror på att jag inte tycker att just den typen av äventyr är så intressanta. Att drifkraften bakom allt som människan företar sig skulle vara självbekräftelse måste jag ändå ifrågasätta. Att jag sitter plockar isär nav för att se hur de fungerar, vilken typ av självbekräftelse skulle det generara?

Att jämföra äventyrare med skådespelare och författare är väll ändå lite att ta i va?

Det jag syftade på med frågan var att du skulle ge ett exempel på ett äventyr som på ett naturligt sätt har väckt ditt intresse.

Frågan man kan ställa sig, vad är ett naturligt väckt intresse? Finns det onaturligt väckta intressen? Påtvingade intressen där olika äventyrare tvinga privatpersoner att bli intresserade genom att?
Förstår inte riktigt ditt resonemang...

Mickael83; sa:

Att folk tar sig till Sydpolen på skidor finner jag föga intressant men det kanske beror på att jag inte tycker att just den typen av äventyr är så intressanta. Att drifkraften bakom allt som människan företar sig skulle vara självbekräftelse måste jag ändå ifrågasätta. Att jag sitter plockar isär nav för att se hur de fungerar, vilken typ av självbekräftelse skulle det generara?

Att jämföra äventyrare med skådespelare och författare är väll ändå lite att ta i va?

Det jag syftade på med frågan var att du skulle ge ett exempel på ett äventyr som på ett naturligt sätt har väckt ditt intresse.

Frågan man kan ställa sig, vad är ett naturligt väckt intresse? Finns det onaturligt väckta intressen? Påtvingade intressen där olika äventyrare tvinga privatpersoner att bli intresserade genom att?
Förstår inte riktigt ditt resonemang...

Klicka för att se resterande...

Vad jag menar är (förhoppningsvis tydligt nog denna gång): Att påstå att man ska cykla från Treriksröset till Smygehuk för att slå ett rekord, utan att för den skull bry sig om den uppmärksamhet och intresse detta väcker hos folk, är, givet den människokännedom jag förvärvat under mina 28 år, ett ej alltför snyggt snickrat självbedrägeri.

Jag började med att påstå, innan någon tog det hela personligt, något av mer allmän karaktär. Det vill säga: att påstå att så kallade äventyrare inte bryr sig om den uppmärksamhet deras äventyr väcker, och att de alltså enbart fokuserar på den personliga tillfredställelsen, är en dålig beskrivning av vad som driver människor i allmänhet och den typ av människor som kallar sig äventyrare i synnerhet.

Därmed hoppas jag att detta är klarlagt nog och att vi kan gå vidare. Vad jag skriver ovan är inga förskräckliga sanningar. Vad jag säger är bara det att äventyrare är som människor är mest.

Mickael83; sa:

Du kanske har glömt bort att för många människor som försöker genomföra olika typer av äventyr är det i princip omöjligt att privat finansiera all den utrustning som behövs. Därför krävs sponsorer för många och då även publicitet som ens sponsorer vill ha.

Klicka för att se resterande...

Krävs? Är det inte ett ÄNNU större äventyr att klara det UTAN sponsorer? Kanske t.o.m. tillverka all utrustning själv, odla och torka maten man skall ha med sig etc? DÅ kan man väl verkligen snacka om äventyr?

Ju fler sponsorer, desto mindre äventyr (är i alla fall min åsikt).