Sova ensam i skogen

Precis, inga öronproppar... då hör man inte heller yxmördaren som nämndes i tråden.

SeekOut sa:

Jag frågade en kompis på jobbet som är mycket van äventyrare, säkerligen hänger han även här på utsidan, och han sa kort och gott att första natten lär jag ligga vaken utan att få en blund, nästa kväll efter att ha cyklat en hel dag utan sömn kommer jag vara för trött för att orka oroa mig och därigenom löser det sig självt.

Klicka för att se resterande...

Precis vad jag upplevde. Jag sov även första natten men ganska oroligt och hörde många konstiga ljud. Jag blev inte särskilt utsövd. Andra natten stängde kroppen av utan problem.
Följande nätter sov jag bra. Misstänker att första natten kan jag råka ut för sömnproblem i fortsättningen också. Det får man väl ta.

thomas

Jag kommer osökt att tänka på en gammal refräng från Trazan och Banarne:

Det är inte alls så tyst här inne.
Uti djungelskogen som man tror.
Från varenda kvist varenda pinne.
Hörs musik till kojan där vi bor.
Blommorna kan visor ifrån takten.
Och sjunger helst tillsammans uti kör.
Kokosnötterna dom håller takten väldigt bra.
Och tror du inte på't så kom och hör.

Det beskriver väl upplevelsen rätt bra...

Om man sen behöver vara rädd, pja... jag har den, möjligen naiva, inställningen att djur i allmänhet undviker mysko företeelser som människor i sovsäck (luktar och låter konstigt). Å andra sidan har jag bara prövat vindskydd, vilket som sagt kanske ger bättre koll på läget. Yxmördare är inget jag tar med i beräkningarna (ref: Hedenius förnuftskriterium...).

Mina sömn-mönster brukar också se ut som det beskrevs i annat inlägg: första natten är det för obekvämt för att sova, andra natten är jag därmed så utmattad att jag däckar oavsett vilket. Det minskar förstås utrymmet för funderingar.

Appojauremorden. Behöver jag skriva mer? Farmor var orolig varje gång vi skulle ut och tälta efter -84. Fast det händer förstås inte så farligt ofta.

Jag har visserligen haft hunden med mig när jag tältat "ensam" (tro mig, den hunden är inte stort skydd), men jag har hittills känt mig trygg i mitt tält. Hörselskydd skulle nog oroa mig mer än de skulle hjälpa, jag gillar att höra vad som händer.

Vad jag konstaterat är att det sannolikt är avsevärt farligare att gå hem från krogen än att ta en skogspromenad i mörkret .

Om du skall ha konkreta tips, så tycker jag nog att detta med att inte använda öronproppar och inte stänga in sig helt borde vara till mest hjälp. Att stänga ute syn- och hörselintryck när man sover ute är åtminstone för mig en stor förlust - då kan jag ju lika gärna sova hemma. Är man lagd åt det hållet, är det säkert också det, som skapar känslan av minskad kontroll.

Sov i vindskydd eller med öppen tältdörr. Njut av vindens sus och prasslande löv. Slå läger intill en porlande bäck - det finns inget ljud som är så läkande för själen och ingen bättre vaggvisa. Bejaka den lätta och kanske ibland avbrutna utesömnen - du kommer att vakna lika utvilad. Lita på din kropp och dina sinnen - de kommer att se till att du vaknar av mer plötsliga eller ovanliga ljud. Kanske får du se något spännande nattligt skogsdrama. Jag låg en gång tio meter bort från två kärlekskranka, mycket högljudda och vilt fajtande hjortar, som under två timmars tid fullständigt struntade i min existens.

Skippa tältet och sov under en presenning/tarp istället, detta gör att du ser runt omkring dig och kanske även kan se vart ljudet kommer ifrån. Jag tycker att tält alltid känns lite klaustrofobiska och att inte kunna se runt omkring mig. Istället för att höra när en älg klampar förbi så får man upplevelsen av att se den. Men i min erfarenhet så är risken större att en groda hoppar förbi eller att en mus är nyfiken på vad som finns att äta än stora djur.
Har man tid så gå runt lägerplatsen och kolla vad som finns, kanske det läskiga ljudet bara kommer från en rasslande buske.

Att sova ute ensam och lyssna på ljuden och se vad som händer runtomkring en kan vara väldigt beroendeframkallande och man vill bara göra det mer och mer.

-Patric- sa:

öronproppar.. är du galen.. då hör du inte om bjärven kommer!!

Klicka för att se resterande...

Hm, nu tycker jag inte vi ska skrämma upp TS mer än nödvändigt. Att tälta ute är inte farligt, men kanske lite läskigt, och då är ju öronproppar ett bra sätt att göra det lite mindre skrämmande. När det gäller bjärv gäller det bara att sätta ut snubbeltråd, så är det löst

Mvh /Joel

Och varför skulle inte Yxmördaren kunna dyka upp?!!
Vi är många dårar (även här på utsidan ) som springer omkring i natten med både mördaryxor och jättestora mördarknivar, så det så.
Var inte så säker.......

Jag tillhör dem som inte gillar tält pga klaustrofobi, det gör att det blir lite jobbigt på de turer som man behöver ha tält. Annars är det vindskydd eller under bar himmel. Jag har iofs alltid med mig hunden och han brukar rusa runt lägret efter egna hjärnspöken o skälla. Min förra jycke var ännu värre. Men inte har vi råkat ut för nån yxmördare eller annan mördare heller. Bjärven kan man inte skydda sig emot, det sa de på Pistvakt. Men inte behöver du vara rädd, man vänjer sig som sagt.

Öronproppar och hypnotisk substans efter smak och tycke. Dosen är lagom när man inte längre vaknar av en björn som slickar en i ansiktet.
Skämt å sido, men öronproppar har jag alltid nästan, hemma som i skog och på fjäll.

/M

Mörkrädsla, höjdrädsla... Alla rädslor, rationella eller irrationella kan enklast motverkas med avtrubbning. Exponera dig för dem och på sikt bryr du dig inte. Sover du inte första natten så sover du troligen andra natten. Här har du ju fördel av att du tröttas ut, så avtrubbningen går säkert fort.

Jag började sova i tält ensam, i tämligen späd ålder, och minns inte att jag oroade mig, men det berodde antingen på att jag uppfattade skogen som trygg, eller (egentligen mer troligt) avtrubbning.

Jag är numera en någorlunda orädd klättrare. Det beror inte på ökad skicklighet utan på att jag blivit modigare (=avtrubbning alltså).