Funderingar vid Stuorrajiegnas jökelbäck

Intressant läsning om ett fascinerande område!
Och i samband med detta har jag en fråga om den morän som finns (röda strecket). Jag har många gånger stått och betraktat moränerna i Sarek och försökt förstå hur de uppkommer och hur de kan bli så ofantligt stora.

Lars_Hedegaard sa:

Hvis man sammenligner med det gamle Generalstabskort fra slutningen af 1800-tallet, så ses Sulitelma isens enorme størrelse for blot 100 år siden.

Udbredelsen vist på det gamle kort ved Duolbba svarer præcist til morænevoldens placering, som jeg har vist med rødt.

Klicka för att se resterande...

Anders_sthlm sa:

Att det är en så skarp gräns mellan det gröna och det kala beror ju på att isen dessutom en gång dramatiskt expanderade väldigt snabbt och kraftigt, när den gled framåt in över de frodiga gröna ängarna. Den plogade upp dom där moränerna mitt i det gröna som den lade under sig.

Genom att kolla ändmoränernas uppbyggnad kan man se hur pass kraftig isen var., hur länge den legat där och ungefär när den är ifrån. Ändmoräner skiljer sig sinsemellan.

Klicka för att se resterande...

Måste det vara så att isen plogade upp moränerna? En glaciär transporterar ju stenar och grus på olika sätt. En del bryts loss från berggrunden och följer med isen ("plogas" men även infryst på högre nivå) till kanten/tungan. Där avsätts det. Sen finns det mycket sten som hamnar ovanpå glaciärens yta också. Även detta följer med glaciären till kanten, och kan transporteras en lång väg innan det hamnar där. Vid kanten avsätts detta.
Vad jag alltså menar är att en ändmorän består av material som har forslats från många olika delar och områden av glaciären och blivit en koncentrerad upplagsplats för detta.

Sedan har jag läst att vissa stora ändmoräner innehåller gammal is som skyddats från avsmältning genom att bli inbäddade i materialet. Jag vet inte om sådan infryst is finns i just dessa moräner.

Ibland önskar jag att jag hade geologisk utbildning...

Ja, det önskar jag med att jag hade, det skulle bli vettigare skriverier här då med.

I väntan på att detta skulle infinna sig kan man ju läsa den förträffliga boken om glaciärer som Per Holmlund nyligen givit ut, eller varför inte läsa det avsnitt i Axel Hambergboken om just glaciärerna vid Sulitelma.
Dessutom, en av de bättre och kortfattade populärvetenskapliga berättelserna om detta område stod ett par unga killar för, Gunnar Ljungstrand med bröder.
Artikeln står att finna i “fjället”, Svenska Fjällklubbens tidskrift Nr-/1/1997) ’Nyfunna Svenska Glaciärer’

Vad jag själv vet, utan att gå in på alla mina vistelser i området där, är att glaciärer skiljer sig oerhört sinsemellan.
Den ene är knappast den andre lik.
Detta om glaciärers massbalans, deras förmåga att snabbt försvinna, återkomma och vad slags sten som finns i moränerna. överlåter jag åt någon expert att tolka.