Vad motiverar överlevnadskniv eller annan kniv i fjällen?

Att ta med en extrakniv "bara för säkerhets skull" är ingen bra strategi, enligt min åsikt.

Att ta med en kniv "för säkerhets skull" tycker jag inte heller är nån bra strategi.

Av alla de situationer som man kan råka ut för så löser kniven inte särskilt många. Det är ju därför som folk som har lite överlevnadsintresse har med sig en så kallad "nödask" istället.

Några meter mässingtråd, några vattenreningstabletter, ett skalpellblad, nål och tråd, säkerhetsnålar, några tändstickor och en ljussump väger mindre än de flesta knivar och ger betydligt mer funktionalitet. En tvål för sårtvätt, några meter fiskelina och några krokar och sänken så har man ännu mer funktion.

Står valet mellan en kniv och min nödask så är det ingen tvekan om vad jag väljer.
 
Nödask (eller "suvival kit") är det mest minimala alternativet i "survival"-tänket. Fiskekrok, kompass, första hjälp, eldstål, etc. Det utesluter dock inte "EDC" - everyday carry, något du alltid har med dig, utan är snarare inkluderat i det. T.ex. finns det en rad EDC-knivar. Typ Spyderco Delica, som är en mycket kompetent lättviktskniv.

Svenska knivlagen, dock... trots alla falukorvar.
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Verkar som många försöker göra sig roliga över att folk vill vara på säkra sidan och ta med kniv, tändstål e.t.c som kan behövas, är det någon sorts manlighet man vill uppnå med att man nästan ska gå ut naken? och att man klarar alla situationer med en gren som man hittat i skogen?

Jag har med mig tändstål, utmärkt när man ska tända gasen, som någon skrev tidigare, varför krångla med tändstickor och vattensäkra dessa när man kan ta med sig ett tändstål.

Jag har så svårt att förstå vurmen för tändstål. Om du verkligen hamnar i en "överlevnadssituation" - kall, hungrig, skadad, i hårt väder, när du behöver tända en brasa med endast dyngsurt ris som bränsle, då tror jag att romantiken kring tändstål snabbt falnar. Visst kan tändstål vara kul som "partytrick", men när det är allvar så föredrar jag nog tändstickor.
 
Att ljustra fisk är olagligt i Sverige. Jag antar att det inte spelar någon roll om man använder ett klassiskt ljuster eller ett spjut.

Om det skulle handla om överlevnad så vore det lite lustigt att låta sig hindras av att det är olagligt... typ något motsvarande Cast Away-situationen, hypotetiskt sett. Det kräver nog sin Lutheran...
 
Justret har tre eller fem spetsar vilket gör att man inte behöver sikta så bra. Vana vid ljustringen krävs då ljusets brytning genom vattnet ska beaktas. Den ljustring jag Hört talas om sker med bloss på natten mot lekande fisk i bäckar eller lax från spång i fors under lekvandring. Således väldigt kort period på året och kräver mer än ett spjut för att bli effektivt.

Jag tror att vi underskattar forna tiders fiskare om vi inbillar oss att detta är lätt. Vi behöver inse att vi i vår tid i medeltal är mänsklighetens sämsta överlevare i natur. Vi har en massa prylar såsom varierade knivar och tändstål och en svårtyglad lust att vara överlevare men också en stor oerfarenhet att ta i så mycket att vi faktiskt överlever då det krävs. Det är en jäkla skillnad på att öva överlevnad under ådrade former och faktiskt överleva på riktigt. Nu tror jag väl dock att genomsnittet på detta forum är klart kunnigare än medelsvensken men vi bör inse att det som är expertkunskap idag var mer naturligt förr.

Bosse
 
Nu har jag äntligen tagit mig tid att skriva ett inlägg,
och inte bara att snabbt ögna igenom andras inlägg, i den här vingliga tråden:

I min barndom fick vi lära oss att en slidkniv har man alltid med sig i skog och mark. Om det var via scouterna eller mina föräldrar som jag lärde mig detta minns jag inte men det ledde till att för min del så är min "gamla kompis" (En Frosts 340 från '74 eller så, med handtag i jakaranda och nysilver i en kraftig läderslida) oftast med ut i grönsakerna - inte alls för att den behövs till något vettigt utan för att vi är gamla kompisar sedan ett långt liv... Det är inte ofta den ens kommer ut ur slidan... [Förr hängde den under kavajen även till vardags (det var före universalverktygstiden) men så törs inte fan ha den nuförtiden - Farbror Blå skulle väl få frispel om man fastnade i en fartkontoll e.dyl.]

EDC numera är en Gerber 600 - och den skulle säkert följa med i TS fjällpromenadscenario också. Kompletterad med ett nödkit inflätat i 10-15 meter paracordlina och med en nödkompass på utsidan av flätningen. Sånt ligger sedan i benfickan tillsammans med ett första förband... I ryggan följer det alltid med en liten första-hjälpen-kudde som innehåller det viktigaste, inklusive sax.

Några kvarvarande rester från en betydligt vildare ungdom får numera aldrig fälja med ut. För tunga, för olagliga och för opraktiska: Yxan ligger ute i garaget. Min machete - ja, den hänger på väggen i sovrummet, strax intill min Bobcat compoundbåge (med sin fisketillsats och sina jaktpilar) m.fl. dåförtiden 'balla' pryttlar.

Mat köper man i affären i civiliserade samhällen...
 
Nu tror jag väl dock att genomsnittet på detta forum är klart kunnigare än medelsvensken men vi bör inse att det som är expertkunskap idag var mer naturligt förr.

Bosse

Jag håller med. Men övning ger färdighet - utan att för den skull omedelbart kunna klassas som expert. Att beröva sig möjligheten vid uteliv att praktisera bruket av en kniv innebär emellertid att man avstår från att utveckla sina färdigheter till överlevnad i en svår situation.

Historiskt sett har förmågan att kunna skaffa sin mat direkt från naturen, göra upp eld med minimal utrustning och kunna ordna skydd (kläder, väderskydd) varit avgörande för utvecklingen. Knivar och yxor är bland de första verktygen för allmänt överlevnadsbruk, jämte jaktverktyg, musikinstrument och vapen.

Staden och välfärdssamhället ger illusionen att vi inte behöver praktisera grundläggande färdigheter för överlevnad - som kanske även är att praktisera vad det innebär att vara människa, i största allmänhet och utsatthet.

Filosofen Martin Heidegger skapade ett minnesvärt uttryck för människans väg bort från sig själv genom sin historia och kultur: "vara-glömska" (i hans tyska terminologi: Seinsvergessenheit).

Vara-glömskan är tydlig när man ser allt skräp som kastas av tanklösa (?) personer, i fjäll, skog och hav: ett anti-överlevnadsbeteende.
 
Senast ändrad:
Hattmakaren. Jag håller med om allt i din sista Post. Man behöver träna på en hel del i skog och mark om man vill kunna. Själv tänker jag att det här handlar väldigt lite om överlevnad och desto mer om intresse och rent nöje. Den som roas mesta av att gå långa etapper med minimal packning behöver ju verkligen ingen kniv medan den som roas mest av att elda och tälja eller som fiskar behöver en kniv lika mycket nu som tidigare. Man klarar sig fint med en morakniv men om man har ett kniv intresse och gillar en grövre kniv eller en fällkniv så funkar Ju även dessa förträffligt. Kan inte begripa hur den här frågan skulle kunna bli rätt eller fel?

Bosse
 
I ärlighetens namn är väl vissa sk bushcraft-attiraljer, inte bara tändstål och knivar stora som underarmar utan även vissa typer av "bushcraft-plagg" som liknar medeltida vadmalssärkar osv en del av en sorts inte upplevelse, man är inte bara i vildmarken, man liksom "rollspelar" och leker vildmarksliv samtidigt. Man hittar en användning för prylarna mer än tvärtom för att det ger en en viss känsla. Det är en sorts lek.

Det är min tolkning iaf. Själv har jag tändare, gaskök och syntetvindjacka med mig i spenaten. Fällkniven skär jag falukorv med..

Men "rollspelar" eller leker inte vi alla när vi ger oss ut i naturen? Förr frilufsade folk med ett syfte, hämta mat, valla boskap etc. Ingen skulle komma på den dumma idén att ödsla en vecka på att planlöst vandra runt i fjällen utan produktivt syfte. Om du nu verkligen skulle behöva ta dig mellan två punkter är förmodligen det mest effektiva att helt enkelt hyra en fyrhjuling eller helikoptertripp, eller ännu mer troligt så behöver du inte vara i fjällen över huvud taget utan din produktiva miljö är hemma i storstan med 9-5-kneget :)

Alltså handlar vårt frilufsande om att ha roligt, och vilken bekvämlighets/utmanings/"naturkänsla"-nivå man vill lägga det på. Inget sätt är mer krystat och onaturligt än något annat här. Jag gillar att ha eldstål för att det för ner eldandet på en ännu mer basic nivå och det tycker jag är roligt. Med tändstickor kan du tända direkt på torrt granris, med tändstål går det inte utan du måste tända på t ex supertunna näverflagor. Åt andra hållet kan man ta med gasolbrännare och tända direkt på små grenar som tändstickan inte klarar osv... you get my point. Vår nutida teknologi gör att vi kan välja vilken nivå vi vill ha, en möjlighet som forntidens folk inte hade. Dom tog självklart det mest effektiva eftersom de var ute i produktivt syfte, inte rekreativt.

Någon annan kanske gillar att springa fort och lätt i fin naturmiljö och då är det självklart att man har high-tech grejer, men det är inte mindre lek eller rekreation för det, bara att man går in i känslan av att känna sig snabb och vältränad istället för att gå in i känslan att känna sig närmare elden.

När det gäller bomullskläder så har det vissa funktionella fördelar och absolut handlar det om känsla att man inte vill känna sig som nån prasslande färgglad reklampelare i skogen, eller i vardagslivet för den delen :)
 
Jo, just det...du hamnade i en kritisk situation på fjället
och "råkade" ha ett spjut i packningen som du kunde fiska med. :)
Nej - inte sannolikt...

Men jag kan garantera dig att lilla Bobcat compoundbågen, med sin fisketillsats, lätt ger dig
dom stora fiskarna ur jokken (och isärtagen + nerpackad så är det ingen som lägger märke till
att du har vad som i Sverige nog i praktiken lagklassas som ett ljuster med dig i ryggan).

Men kastmete med lämpligt agn är ett MYCKET snabbare sätt att fylla stekpannan på i de svenska fjällen...
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips