Paddling i den lettiska ödemarken

Trots att det inte direkt är första gången känner jag av de välbekanta fjärilarna i magen när jag närmar mig ilägget. Går det att lägga i nära bron, var ska jag ställa bilen? Strax före bron passerar jag busshållplatsen Tilderi och vet nu var jag ska kliva av bussen ett antal dar senare.

Och så är jag framme. Jag stannar vid vägkanten, går ut på bron och ser ut över floden. Synen är mycket lockande och motsvarar mina mest optimistiska förväntningar. Till höger går en liten bilväg ner till floden, sen är det bara att bära något tiotal meter ner till stranden.

Ser mig omkring och upptäcker en liten gård på andra sidan bron, hoppar in i bilen och kör dit. En vänlig kvinna utanför ett av husen fattar snabbt galoppen meddelar att det går bra att parkera bilen vid deras hus. Drar en suck av lättnad, allt ok så långt...

Klockan halv sex på fredagseftermiddagen glider jag ut på Gauja med 132 km paddling framför mig. Jag har ingen aning om hur pressat tidsschemat är, men måste räkna med max fem dagars paddling om jag inte ska missa färjan tillbaka till Sverige. Min Lettlandskarta i skala 1:500000 och de 4 broarna fram till Valmiera får indikera hur framfarten går.

Läs hela berättelsen