Nu laddar vi för toppen av Everest!

Fredag 5 maj
Klättrar från vårt framskjutna basläger på 6400 meter upp till nordpasset på dryga 7000 meter. Det märks verkligen att sviterna av klättring på hög höjd nu sätter in. Första gången jag klättrade från framskjutna baslägret till nordpasset tog det tre timmar, andra gången tog det tre timmar och en kvart och nu den tredje gången tar det tre och en halv timme... Formen är på väg nedåt, det är hög tid att bege sig till lägre höjder för att vila!

Efter ungefår halva klättringen får jag ont i vänster fot. Det ömmar under foten på ett sätt som jag aldriga varit med om tidigare. Men jag kommer fram, smälter snö och försvinner sedan ned i dunsovsäcken med förhoppningen att få ett par timmars sömn trots den extremt höga höjden.

Lördag 6 maj
En magisk dag. Efter en natt med tufft väder och allt får få timmars sömn vaknade jag och Tormod långsamt till liv i tälten i nordpasset på dryga 7000 meters höjd. Långt ifrån en optimal natt men å andra sidan sov jag mycket bättre än förra gången jag sov på 7000 meter. Vi kör igang med att smälta snö, får i oss lite käk och fixar till utrustningen. På den här höjden går allt mycket långsamt och inte förrän klockan halv tolv står vi klara med skidorna. Den här gången riktar vi skidorna åt "fel" håll, nämligen mot norra sidan av Everest istället för mot framskjutna baslägret. Vi börjar åka skidor ned i en dal som besöks mycket sällan, ett mycket unikt skidåk! Det börjar med lite trixig skidåkning ned bland en massa stenar innan vi börjar traversera ut på nordsidan för att titta närmare på snöförhållandena. Vi tar oss ut ett par hundra meter men sen tar det stopp, en rygg med blå och blänkande is blockerar vår väg och vi viker istället av nedåt mot Rongbuk glaciären.

Vi hittar en liten ränna som har tillräckligt mycket snö för att vi ska kunna åka skidor nedåt. Vi svänger oss nedåt, otroligt skönt att äntligen få bra skidåkning på Everest nordsida! Det gäller dock att hålla tungan rätt i mun då det är stora isfält både till höger och vänster.

Vi åker vidare i rännan ett par hundra höjdmeter innan vi når en gigantisk glaciärspricka som visar att vi nu tar oss in på glaciär istället för snösluttning. Vi hittar en snöbro som vi försiktigt kan slinka över och komma in i en gigantisk glaciärbassäng. Det är ett otroligt mäktigt lanskap! På ena sidan har vi Tchangtses brutala sydsida, i dalens ände väntar spektakulära Pumori och på andra sidan sträcker sig Everest nordsida hela vägen upp till himmeln!

Vi åker skidor i ett mycket spektakulärt glaciärlandskap utan några som helst varningsskyltar, här har det inte varit mänsklig aktivitet på mycket länge. Ar av erfarenhet från liknande skidåkning i Alperna gör dock att vi kan genomföra åket under rimligt kontrollerade förhållanden, men det gäller att ha enorm respekt för den här terrängen då allt i Himalaya är så otroligt mycket större än vad vi är vana vid från Alperna.

Det flaxar en hel del fjärilar i magen när vi letar oss nedöver glaciären och när vi så småningom når säkrare terräng kommer glädjetjuten och vi sladdar in bland tälten till våra vänner i från Royal British Army! De försöker klättra en led på vöstra sidan av nordsidan (läs mer på www.armyoneverest.com). De bjuder självklart på engelskt te och är mycket imponerade över vår insats. Vi är fantastiskt nöjda men nu gäller det att hålla tempot uppe, vårt mål är att idag ta oss hela vägen tillbaka till baslägret.

Tyvärr fortsatte min vänstra fot att göra ont så det blev tungt att knalla dryga 2 mil i ovårdad terräng innan vi sent på kvällen når vårt basläger på 5300 meters höjd. På plats i baslägret var det dags för födelsedagsfest, vår fotograf Fredrik Schenholm blir idag 28 år! Vi kommer något sent till festen och är dessutom helt utmattade och jag är helt halt... Ledsen Fredrik, vi får ta igen det en annan gång.

Nästa dag åker vi jeep över ett myller av spektakulära bergspass för att komma från baslägret till en tibetansk by där vi ska vila ett par dagar efter vår tuffa vecka uppe på Everest sluttningar.

Här nere är det minsta möjliga aktivitet som gäller ett par dagar. Både för att hela kroppen ska kunna ladda om och för att min fot ska kunna komma ikapp. Nu gäller: dricka, äta, sova, dricka, äta, sova, dricka, äta, sova... När sedan batterierna är fulladade igen sätter vi av uppåt igen med målet att åka skidor nedför hela nordsidan från toppen av Everest!

Läs mer om skidåkningen och om vår 1:a toppattack som troligen kommer i nästa vecka på min