Mina Classic äventyr

3 Fjällräven Classic-starter har det blivit för Utsidan-medlemmen Krister. Här är berättelsen om dem.

Av: zzeezz

Bakgrund:
Fjällräven Classic startade 2005 med ca:150 deltagare sedan dess har antalet deltagare ständigt ökat till årets 2214 deltagare, vilket också är maxantalet tillåtna startande.

Målet med Fjällräven Classic var att göra vildmarken enklare och lättillgängligare för människor.

År 2005 var de startande först och främst från Sverige allteftersom åren gått har fler och fler deltagare från övriga världen strömmat till.
I år (2009) var 40% av deltagarna från andra länder, 500st var från Tyskland.

Fjällräven Classic är först och främst ett vandringslopp men det finns trotts det en hel del som springer de 11 milen mellan Nikkaloukta och Abisko.
Man får inte pris för att man kommer först i mål utan alla som kommer i mål inom 3 dygn (72h) får en guldmedalj. Alla som kommer i mål under 4 dygn (96h) får en silver medalj & alla som kommer i mål under 5 dygn (120h) får en bonsmedalj.

Sträckan deltagarna vandrar är med start i Nikkaloukta är kungsleden till Abisko, målet finns precis utanför huvudentrén till fjällstationen.
Deltagarna passerar 6st checkpoints där de registrerar sig och får stämplar i sitt vandringspass.
Deltagarna har ej tillåtelse att använda sig av stugorna längs vägen varken för matlagning eller sömn.

I Anmälningsavgiften ingår bussar från flygplatsen/tågstationen till Ripan och till Starten i Nikkaloukta.
Mat & gas delas ut för ett par dagar innan start, påfyllning kan ske vid en checkpoint utmed leden.

Med Start i Nikkaloukta kommer deltagarna efter ca:19km till Kebnekaise Fjällstation & efter ytterligare ca.15km kommer de till Singistugan, Sälka stugan kommer sen efter ca: 12,5km här kallas dock checkpointen Primus. Efter den så kommer deltagarna till Kungsledens högsta punkt Tjäktapasset på 1140m ö h. strax efter passet har vandrarna avverkat halva sträckan och många som aldrig har gått en så lång vandring tidigare börjar krokna. ca:14km efter Sälka kommer checkpoint Tjäkta. Vidare så passerar deltagarna Alesjaurestugan 12,5km och tillslut även den sista checkpointen kallad Fjällräven (Kieron) 17km, efter ytterligare 17km är deltagarna i mål mer eller mindre utpumpade.

Mina Classic äventyr

Jag läste om Fjällräven Classic i tidningen Utemagasinet under 2005 och blev genast nyfiken. Då hade jag aldrig varit och vandrat i Svenska fjällen tyckte jag det var ett utmärkt tillfälle att pröva på en fjällvandring under organiserade former.
Målet var att ta det lugnt och vara ute i 5 dagar, ryggsäcken var tung och full av utrustning som jag aldrig skulle röra.

I bussen på väg till starten fick jag hjälp med strategin av en kille från STF vilket resulterade i att jag utan några stora problem kom i mål på Guldmedalj (näst sista dagen på vandringen tillbringade jag dock hela eftermiddagen i Abiskojaure)
Stämningen & kamratskapen var betydligt bättre än jag förvantat mig & trotts att jag direkt efter målgång sa ”aldrig mer” så var jag den förste att registrera mig till kommande år. Jag hade ju vunnit en start till kommande år på den efterföljande middagen.

Jag hade inför vandringen 2005 vandrat lite sporadiskt på Sörmlandleden som ligger strax utanför lägenheten där jag bor.
Inför vandringen 2006 blev det betydligt mer vandring mest dock på den lättillgängliga Sörmlandleden där jag nu även arbetade volontärt.
2006 stod jag där igen i startfållan nu med startnummer 1000 målet var att putsa lite på tiden från förra året.
Trotts enorm knävärk så putsade jag tiden från året innan med över 9h.
Pga min snabba anmälan fick jag också en ny gratis start till 2007.

2007 kom och mina knäproblem fanns fortfarande kvar vilket resulterade i att jag tvingades avstå Fjällräven Classic.
2008 så fanns det ingen möjlighet att ställa upp då jag var på långresa i Kina hela sommaren.

Nu är jag ganska precis hemkommer från Fjällräven Classic 2009:

Förberedelserna var inte så annorlunda än tidigare år, vandringar på Sörmlandleden speciellt etapp 5 är 13km lång går mellan Rudan i Haninge och Paradiset i Huddinge, denna sträcka har blivit mitt konditionstest klarar jag sträckan på runt 4h fram&tillbaka är konditionen god.
Under en vecka i Chamonix då jag höll igång i 36h så började en tanke gro, att gå hela Fjällräven Classic i ett svep.
Planeringen kastades omkring i sista stund och en ny strategi tog sin form.

Som vanligt flög jag upp till Kiruna 2 dagar innan start för att varva ner och koncentrera mig på loppet. På flyget träffade jag naturligtvis ett trevligt par som skulle gå classic för första gången.
På vandrarhemmet träffade jag ett annat lika trevligt par som skulle gå classic för andra gången.

Detta är en av anledningarna till att jag återkommer år efter år, alla dessa trevliga människor man möter.

Ju närmare starten det blev desto mer deltagare anlände till Kiruna. Detta gjorde mig mer och mer focuserad på att prestera en kanontid.

Det fanns i stort sett bara en sak som oroade mig…. Vädret att gå nonstop i 11mil om det är kallt och snö roade mig inte mycket (det regnade, snöade & var minusgrader på min första classic).

www.yr.no fick många besök av mig det sista dygnet innan start. Det skulle inte regna, istället var det värmen som kunde ställa till problem.
Vid starten gjordes den sista ompackngen, regnjackan placerades i en bag för transport till målet.

Jag fick frågan om jag verkligen skulle ha två strumpor i mina skor nu när det är så varmt. Jag började fundera och tog av mig de lite tjockare strumporna.

Vid starten träffade jag två vältränade killar som hade som mål att klara sig onder 30h, de ville hänga på i mitt tempo & de gjorde de också i 150 meter sen såg jag bara ryggarna av dom när de försvann. Jag träffade dom senare i Abisko och de kom imål ca: 10h efter mig, Det gäller att i viss mån spara på energin 11 mil är en bra bit

Ryggsäcken vägde 6kg och innehöll följande: Stavar, långa byxor, långärmad underställs tröja, 1 par kalsonger, 1 par sockar, 1 t-shirt, mobiltelefon, sportdryck, bars, gele, värktabletter och compeed + 2 sportflaskor med färdigblandad sportdryck i sidofickorna.

Jag insåg ganska direkt att jag borde ha tränat mer på det här med att hålla en viss (rätt) hastighet under en längre tid mer.
Min vandringshastighet pendlade upp och ner nästan hela vägen till Keb & tärde ordentligt på min reserv energi.

Det var riktigt jobbigt i början och jag frågade mig själv mer än en gång varför jag var så dum och gjorde detta om och om igen.
En bit innan Keb slog jag följe med en annan vandrare vars blogg jag följer sedan ett tag.
Hon drog och höll ett bra tempo.

Vi kom till Keb efter 3:20h (3:41 2005) (4:27 2006). Stannade vid keb i 50 min drack & fyllde på vätska.
Efter 3:36 (4:56 2005) (5:45 2006) så var vi i Singi men vi fortsatte efter 39min paus.

Givetvis hade jag fått mitt andra skoskav i hela mitt liv pga att jag bara tog en strumpa på foten. Compeed sattes på och med två par strumpor på fötterna knatade jag glatt vidare.

Mitt vandrings sällskap hade full packning kök, tält osv. så det såg lite konstigt ut, jag med en jättelätt rygga och hon med sin stora.
Undrar fall folk trodde jag lät henne bära den tunga packningen?

Sälka nåddes efter ytterligare 2:58 (3:30 2006) där bjöds det på renklämma och kaffe med morotskaka vilket blev det första jag åt på vandringen. Vi stannade i 37min.

Vägen fram till Tjäkta är vacker men det började sakta skymma. Min draghjälp slog läger på den sista gräsplätten innan stigningen upp över passet.

Nu började ensamvandringen och även natten.

Jag drack sportdryck och fyllde på med en bars och lite gele innan det var dax att ge mig uppåt satte jag även på mig min pannlampa.

Tjäktapasset på 1140 m ö h gick väldigt lätt när jag var uppe vid stugan så blev jag omsprungen av två löpare som startat 4h efter mig.
Som de båda två tidigare gångerna så valde jag vinterleden när det började gå nedför efter passet det är fel och tar något längre tid men det är inget svårt att komma ut på leden igen. Nästa gång lovar jag att gå rätt.

Strax innan checkpoint Tjäkta som inte ligger vid stugan utan en bit längre fram på leden fyllde jag på och blandade sportdryck denna gång blev det med koffein.
Jag stämplade bara i checkpointen det tog 3:29 (6:00 2006) (4:40 2005) från Sälka och hastade vidare, 10 min före mig hade jag ett par andra vandrare som startat samtidigt som mig och jag tänkte att det skulle vara kul med sällskap.

Sen gick jag fel, vid ett vad så går leden åt höger men jag vadade över åt vänster och gick ännu mer åt vänster.
Efter ha gått fram och tillbaka några gånger utan att hitta leden gick jag på en stig ända ner till sjön och först där svängde jag rakt upp mot leden som jag hittade efter ett tag. Jag tror att jag förlorade ca.30 min på detta och jag var ganska irriterad.

Strax efter detta stöter jag på en Norrman jag pratade med innan start, han håller på att slå ihop sitt tält och ber mig vänta så att vi kan göra sällskap.
Farten är hög och det är kul att plötsligt ha någon att prata med men efter ett tag drar han iväg då jag saktar av lite. Jag börjar undra går jag verkligen så sakta. Jag börjar sakna mitt tidigare vandrings sällskap som hade en gps klocka där vandringshastigheten visades.

Jag började sakta förstå att det här med mitt mål på 36h var bara att glömma.

Plösligt ser jag Alesjaurestugan men av erfarenhet vet jag att det är ett bra tag kvar innan man kommer fram.
På vägen fram kommer jag ifatt de två som tidigare bara var 10 min före mig, vi pratar ett tag och jag får veta att den en av dom har åkt vasaloppet 10 gånger men tycker denna vandring var 6 ggr värre än ett vasalopp.

Strax innan stugan kommer myggen och knotten fram i stor mängd. De biter överallt där de kommer åt. Jag som aldrig sett en mygga på mina tidigare classicvandringar har givetvis lagt myggmedlet hemma.

I Alesjaure ser jag fram mot att få mitt skavsår omplåstrat av en expert som alltid funnits där på Classic vandringen men i år var han hemma och renoverade huset, istället får jag behandla mitt skavsår själv.

Med glad röst påpekar funktionären att nu är det bara 17 + 17 km kvar till mål. Jag som nu är riktigt trött räknar ut att det kommer ta minst 10h innan jag når målet nu var det nära att jag gav upp.
Var så trött som jag aldrig varit förr.
Funderade allvarligt på vad en helikopter till Abisko skulle kosta.

Men jag knallar sakta vidare & går om Vasaloppsåkarna igen blir omgången av en vandrare som tältade i Alesjaure.

Jag skaffar mig ett mantra som jag säger om och om igen ”samma hastighet hela tiden” följden blir att jag går och går i samma hastighet hela tiden (i mina ögon riktigt sakta). Jag börjar tvivla stort på att jag ska klara vandringen på mitt mål på 36h.

Myggorna bet och knotten bet ännu mer, under spången utmed sjön bodde det även i år galna jordgetingar.

Jag tycker sträckan mellan Allesjaure och Abiskojaure är det tråkigaste av dom alla. Man går och går utmed sjön som aldrig tar slut.
Sen går man och går man runt kulle efter kulle innan det börjar gå nedför igen.

Tillslut kommer går jag över bron & ner mot Abiskojaure precis innan jag kommer in i Nationalparken står checkpointen. Det bjuds på pannkakor och när jag förstår att det bara tagit 4h 30 min blir jag riktigt glatt överraskad jag hade gissade på minst 6h.

Efter en paus på 26 min går jag vidare.

Energin från pannkakorna tar snabbt slut & jag börjar mitt mantra igen ”samma hastighet hela tiden samma hastighet hela tiden”.

När det är 6 km kvar får jag riktigt ont i mitt skavsår, stannar och sätter på ny compeed, dricker massor vatten, tar en bars och en gel.
Stoppar stavarna på ryggan pga blåsa i handen.

Energin kommer fram som en stormvind, jag känner mig lika full av energi som när jag stod i startfållan.
Jag sätter riktig fart håller samma hastighet som jag har när jag vandrar på Sörmlandsleden och tillslut ser jag Fjällrävens skylt 550 meter kvar till målet.
Jag spurtar springer de sista 300 meterna till målet uppför backen.

Folk står upp och applåderar.

Tankarna far fram genom huvudet
ÄNTLIGEN är det över & ALDRIG MER ska jag göra detta.

När jag får tiden i målet 28h & 30 min svarar jag du menar väl 38h?
Jag trodde inte jag skulle gå under 30h jag är stolt riktigt STOLT över min prestation jag gick nonstop i 11 mil…
FY va jag är bra

Jag hämtar mitt bagage som Fjällräven fraktat från Ripan & från starten till Abisko.
Hämtar ut min nyckeln till min bädd i ett 4 bäddsrum i Keron på abisko fjällstation.

En efterlängtad dusch och nya torra kläder sen är jag nästan som ny igen.

Tar mig en renkebab i tältet.
Ikväll ska jag belöna mig själv med en middag i restaurangen. Kanongott och den kalla ölen (givetvis heter den Kungsleden) sitter fint.
Hela tiden träffar jag funktionärer som hälsar mig vid namn & välkommen tillbaka igen.

Efter middagen tar jag min skönhets sömn från 21:00 till 07:30 jag vaknar utsövd vilken skön känsla.

Jag flyter eller rättare sagt haltar runt på stationen några dagar, pratar med vandrare från hela världen. Dricker öl i partytältet applåderar de som kommer i mål.
Träffar vandrare som gått alla 5 åren & vandrare som går för första gången.

Pratar med tv-teamet från Kina som ska sända reportage om loppet för en Miljard tittare över hela Asien.
De berättar att i Maj kommer Kina göra sitt eget Classic. Jag vet redan nu att jag kommer deltaga där……

Sen är det dax för hemfärd.

När vi stod där i kön till bussen kom vandrare efter vandrare på väg mot målet. En lite konstig känsla kom fram. Det var första gången jag åkte hem innan alla gått i mål. Classic har blivit stort & den personliga känslan & stämmningen som fanns där de första åren var nästan borta. Jag saknade de första åren..

I år kunde man förboka vilken tid man skulle åka hem. Det var 3 lokalbussar som tog oss vandrare mot tågsttionen och flygplatsen i Kiruna.

När jag har arbetat en dag så räknar jag ut all det finns säkert fortfarande vandrare ute på väg mot målet i Abisko.
Livet känns helt plötsligt konstigt, jag hade hellre varit på väg mot Abisko istället för på arbetet…

Det bästa med Fjällräven Classic är:
Människorna man träffar år efter år….
Applåderna man får när man går i mål….

Det sämsta med Fjällräven Classic är:

Skoskaven

Myggen

All sten

 

Men det är fantastiskt roligt att vara där.

Jag kan bara rekomendera er alla att deltaga

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer

Sara Wänseth skidade mellan Grövelsjön och Treriksröset. Här är hennes dagbok från äventyret. 2 kommentarer
Norrskensentusiasten Carl Bergstrand ger sina bästa tips för att se och fota det färgstarka ljusfenomenet.
Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.
Varva vandringarna med lite inspirerande friluftsläsning hemma i soffan. 1 kommentar

Lager på lager – klä dig rätt

Så anpassar du dina kläder till väderförhållanden och fysisk aktivitet.