Ljusning för uttern

Världsnaturfonden WWF kartlägger nu utterbeståndet i Pite älvdal i Norrbotten. Inventeringen pågår bland annat i området mellan Älvsbyn och Storforsen samt vid Varjisån.
- Glädjande nog har vi funnit spår av ett 15-tal djur och två föryngringar på totalt 13 kvadratmil, säger biolog Mia Bisther.

Arbetet är en fortsättning av den inventering som gjordes 2002.
Då upptäckte man att förekomsten av utter ökat rejält sedan slutet av 1980-talet. Spåren i snön ger en uppfattning om hur många uttrar som finns i ett område.

- Läget ser hoppfullt ut och det är glädjande att utterförekomsten i Pite älvs avrinningsområde är på uppgång. Tecken finns på att bestånden så sakta börjar att återhämta sig även på andra håll
i landet, säger Lennart Henrikson, biolog på WWF som under en lång rad år stöttat olika utterprojekt.

Pite älv och övriga Norrbotten har varit och är fortfarande ett kärnområde för utter i Sverige. Uttern har gått tillbaka starkt sedan
mitten av 1900-talet på grund av miljögifter, jakt och försämring av livsmiljöer. Forskarna uppskattar att det finns mellan 1500-2000 uttrar i Sverige.

Inventeringen ingår i EU Mål 1 - projektet Pite Älvdal som drivs av WWF i samverkan med regionala samt lokala aktörer. Syftet med projektet är
att öka kunskapen och engagemanget för vattenfrågor i skogslandskapet samt att restaurera förstörda vattendrag och våtmarker. Utterinventeringarna
är ett underlag för att hitta det mest värdefulla vattenområdena i Pite älvs avrinningsområde. I sommar kommer en annan intressant art - flodpärlmusslan -
att inventeras.