Jesper Anderssons cykeläventyr

Denna lustiga men samtidigt ganska skrämmande händelse inträffade när jag
tältade efter vägen strax nedanfor Pyreneerna.

Jag vaknade av att steg närmade sig mitt tält, min första tanke var att nu kommer jag att få problem. Jag satte mig upp klarvaken och stegen blev
tydligare och tydligare. Mitt hjärta slog dubbelslag och jag var lite i chocktillstånd. Stegen upphörde men istället hördes grymtande och frustande
nu mycket nära mitt tält. Det lät som ett djur men jag var ej säker.

Jag befann mig mitt i skogen ca: 100 m ifrån vägen och hade en frustande varelse utanfor mitt tält. Vad göra?

Jag tog fram min fickkniv och var beredd pa vad som helst. Varelsen slutade frusta efter någon halvminut och fortsatte sin nattvandring. Den natten sov inte jag många timmar, troligtvis var det ett vildsvin men
jag är ej säker.

Detta är tredje gången jag har djurkontakt under mina färder, första i Peru då jag blev hundbiten, andra i Kanada då jag blev förföljd av en svartbjörn...undrar vad nästa djur blir.......elefant, orm, tiger.

Spanien
Hola mi amigos !

Det har varit mycket trevligt att cykla igenom detta land. Landet igenom har jag valt landsbyggd och bergsområden, det har inneburit lite trafik och för det mesta riktigt vackra vyer.

Det som fascinerat mig är alla dom små mysiga samhällen jag passerat i glesbygden, oftas med små gator och gränder och ett centrum med fontän, hjälpsamma invånare.

Temperaturen har legat runt 10 - 15 på dagarna och nätterna har varit kyliga, ibland ett par minus grader.

Jag har också haft resesällskap i fem dagar med en annan cyklist. En 49-årig bonde ifrån England som är på väg ner till Afrika, våra vägar skildes då han skulle hälsa på en vän. Han var en trevlig prick och jag hoppas vi möts upp igen.

Jag befinner mig nu ca: 2 dagars cykling ifrån Gibraltar, därifrån kommer jag att ta färja över till Marocko.

Stenad i underbara Marocko

Jag kan inte fatta hur man kan tycka illa om att färdas i detta land och Ja....jag har blivit stenad och jag har träffat på folk som efter tio gånger inte fattar att man menar nej......

Färden ner hit ( Meknes ) vid foten av Atlasbergen har varit händelserik. Mycket folk som försöker sälja hash efter vägen, till och med bilar stannar och frågar om jag vill kopa. Dom flesta nöjer sig med ett nej men alla gör inte det, särskilt ungdomar och barn.

Ett par gånger har dom blivit agressiva och börjat kasta sten efter mig, dom är bara barn och ungdomar så jag bryr mig inte så mycket. Det skulle vara mycket värre om vuxna börjar bli aggressiva vilket ännu inte har hänt.

Dom flesta är dock mycket vanliga och trevliga och frågar bara vart man kommer ifrån o.s.v......

Vyerna har varit vackra och bättre blir det, just nu vill jag bara ge mig upp till Atlasbergen, stannar här för att tvätta och torka kläder efter en mycket regnig gårdag.

Hoppas jag kan färdas den väg jag vill vilket inte är helt säkert p.g.a vintern, mycket snö på högre höjder.

Sahara i december
Färden ner hit till den tråkiga kuststaden Agadir där jag nu befinner mig har varit trivsam. Folks beteende ändrades ganska mycket ju mer söderut jag kom, visst har det flygit en och annan sten i luften och barn som rycker i mina packväskor men sånt får man räkna med.

Ibland brukar jag låna ut min cykel till ungdomar till deras stora förvåning. Jag hade turen som fick fyra dagar perfekt väder över dom höga Atlasbergen, vyerna var extremt vackra, storslaget och magiskt.......

Folket efter denna väg som kallas "Berber" ( infödda Marockaner ) hejade för det mesta och bilar tutade och vinkade, blev en gång bjuden på The och nötter av en bonde.

I morgon ger jag mig av för en två veckors tur igenom västra Sahara, en ganska enkel väg i jämförelse med andra delar av detta område, dock väntar en del hetta och sandvyer, ser mycket fram emot detta.

Sandstormar...
Det jag trodde skulle bli en lätt cykling förvandlades idag till en ren kamp för att ta mig fram, detta har jag aldrig tidigare upplevt. Det började lugnt för att sedan övergå till ett sandinferno, bland det värsta jag varit med om, jag är förvånad.

Detta innebär att jag ibland hade svårt att styra cykeln och vissa stunder såg jag max 20 meter framför mig för all sand som for igenom luften, ögonen svider nu efteråt ganska mycket och jag får nog inhandla ett par glasögon och en sjal för att skydda munnen.

Det är ännu en gång omgivningen man befinner sig i ( månliknade landskap ) och det hittils hyggliga folket efter vägen som gör att man fortsätter framåt.

I morgon ger jag mig av igen ut i det ogästvänliga, sterila, underbara Sahara............

Tio dagar i Sahara
Färden igenom detta område blev trivsam på många olika vis och jag hade bara en dag med sandstorm vilket jag är glad för. Dom restrerande dagarna blev lugna med en behaglig dags och natt temperatur, några dagar med kraftig motvind men ingen sandyra.

Det folk jag stötte på här var ibland extremt trevliga, här stannade inte bilarna för att försöka sälja hash utan här stannade dom och frågade om jag ville ha lift eller behövde något. Blev bjuden på mat och dryck vid några tillfällen, visst.....det finns säkert skitstövlar i detta område också (som det finns överallt på vår jord) men jag stötte ej på någon.

Det var en hel del poliskontroller efter vägen, dock ej tidskrävande eller några problem, fick svara på en del frågor, yrke, mina föräldrars namn m.m m.m
Området har varit oroligt och polisen vill nog bara ha koll och bevara lugnet.

Landskapsvyerna är väldigt ödsligt och kargt, sterilt, sten och sand.......

Att campa ute i det fria i dessa områden är bland det fridfullaste jag vet, stillheten och tystnaden är total. Länge kan jag sitta och beskåda den stjärnklara himlen och månen som uppstår på kvällarna. Jag skulle ej vilja bosatta mig i en öken men det är mycket fascinerande att färdas i den.

Jag befinner mig nu i Marrakech ( igen ) och om några dagar ger jag mig upp i Atlasbergen för mer bergscykling....

Reflektioner och tankar
Den jobbigaste biten att vara på färd i vissa länder för mig är allt folk som far illa, att t.e.x ha en kvinna med barn som sliter i ens kläder och desperat tigger efter mat och pengar.
Det gör riktigt ont att se dessa individer i ögonen.
Ibland får jag lust att ge bort alla respengar och fara hem. Jag börjar förstå folk som utför kriminella handlingar för att överleva.

Nu i efterhand tycker jag det är lite konstigt att jag ej blivit rånad i t.e.x Peru, Indonesien, Nicaragua och även här i Marocko.

Ingen föds ond tror jag. Omgivningen formar våra sinnen och tyvärr är det så att en del av oss människor far illa utan att från början vilja hamna i dessa situationer.

Ibland tvivlar jag på mitt resande, jag är väl för egotrippad för att sluta.

Samtidigt är jag övertygad om att det ligger i människans natur att vara i rörelse...

Frankrike
Befinner mig nu i centrala frankrike och planerar att ta vägen via Irland, Skottland och Island hem.

Färden ifrån södra Spanien in i Portugal i två veckor har varit trivsam, fick uppleva hårda vindar, snö och kyla i centrala Spanien.......

Det blir ingen tur till Asien denna gång.

Irland
Det är fruktansvärt trevligt att trampa runt längs västkusten på Irland, ibland helt sagolikt storslagna vackra vyer i form av grönska, klippor, små berg, floder och vattenfall...

Att också hamna på en pub ute i landsbyggden med en svart öl framför sig och sitta och njuta av dom lokala musikerna som spelar traditionell folkmusik.

Jag kommer att sakna detta land när jag inom kort fortsätter till Skottland.

Skottland
Jag har inte haft en dag i detta land utan nederbörd i form av regn, hagel eller snö, kontrasterna har varit stora. En dag började jag trampa i T-shirt med strålande väder, dagen slutade med hagel och snö.

Har nu gjort min första riktiga vurpa på cykel, tappade kontrollen och hann ej tänka förrän jag låg nere i ett dike med halva kroppen i ett träsk med vatten och cykeln över mig......dock inga skador......

I vanlig ordning är det omgivningen som gjort att jag stortrivs att färdas i denna del av vår jord...små berg, kullar, vattenfall, floder, grönska blandat med karga ödsliga landskap, små sjöar......

I och med min förra färd så har jag nu cyklat över 40.000 km på 4 kontinenter i 31 länder utanför Sveriges gränser.....

Befinner mig nu i Edinburgh på väg ner till Newcastle för att ta färjan över till Norge, styr där min cykel emot Nordkap.....

Det blir ingen tur till Island.

Fyra dagar till Nordkap
Färden igenom Norge har varit otroligt stimulerande, har stortrivts med att trampa igenom ett landskap som är unikt.

Fjäll, fors, fjord, glaciär, dalar, vattenfall i tusental och en hel del tunnlar, den längsta var på 6750 meter, har sett en hel del djur efter vägen, älg, räv och havsörn.

Har också haft sällskap under tre veckor av en Holländsk cyklist, han tröttnade dock för några dagar sedan p.g.a vädret som har varit och är regn, hagel och snö, en del sol också.

Dagarna har bestått av att cykla, fiska torsk, campa eller byggt vindskydd........

Efter Nordkap ska jag ta mig ner igenom Sverige, börjar denna färd nära treriksröset.

Dom sista dagarna upp till Nordkapp blev händelserika. Det första var att jag var tvungen att döda en vildren, kom cyklande och fick se en ren ligga vid dikeskanten, djuret andades och hade ett ben som var derformerat. Det enda var att ta upp en stor sten och göra slut på lidandet.

Det andra var en rent ut sagt en helvetisk dag med regn,hagel och vindar som ibland gjorde cyklingen omöjlig, tappade några gånger kontrollen och föll omkull, ställde mig då och bara skrek ut ord som är ej lämpligt att skriva här.....

På kvällen denna minnesvärda dag tänkte jag som vanligt slå upp tältet men kunde ej p.g.a starka nordliga vindar, slutade med att jag fick sova på en offentlig toalett.....

Nådde dock Norkapp som i sig ej var något speciellt......

Färden igenom Sverige har varit trivsam, befinner mig i Solleftio och är snart " hemma "?

Jesper Andersson