Artiklar > Issyk Kul lake roadtrip och rovdjur på rehab

Issyk Kul lake roadtrip och rovdjur på rehab

Av: sportychic

Efter 1 års väntan och förberedelser kändes det förstås lite tomt när expeditionen väl var över. Tillbaka i Bishkek öste vi på med hela två avskedsmiddagar innan de flesta åkte hem till sina respektiva länder.

Kvar från expeditionen fanns då jag (svorskan), ett supertrevligt par från Österrike (som tilldagligen också arbetade med naturvård) samt vår Kyrgiska volontärkompis. Tillsammans lassade vi sistnämndas land rover full med våra backpacks och lämnade återigen den dammiga och stekheta huvudstaden med kurs österut.

 Genom vår vän samt zoologen Volodya från expeditionen hade vi fått möjligheten att besöka NABU’s Wild Animal Rehabilitation Center vid bergen som omger Issyk-Kyl lake – så vi bestämde oss för att ta en roadtrip kring  hela den här enorma och übervackra sjön som också är världens näst största bergssjö (efter Titikaka).

Örnen var långt tyngre att hålla än man kanske skulle tro - en golden eagle (kungsörn) tror jag, kanske någon fågelkännare där ute som vet helt säkert?

Under färden första dagen susade vi längs med gränsen till Kazakstans bergsområden och köpte med oss en gigantisk och smakrik vattenmelon från bönderna som fanns längs efter vägen - melonen kostade under 1 euro!    

Efter några timmar tog vi en impulsiv avstickare från vägen ner till vackra sjön – här kunde vi äntligen få ta ett härligt svalkande dopp och lunchade bl a på gott nybakad bröd, ost, choklad samt min hemmagjorda nötter- och fruktmix.

Vi undvek också medvetet de större turistanläggningarna som låg här och där längs sjön – istället hittade vi vid hjälp av vår lokala vän ett sjukt billigt pensionathus nere vid sjön första natten – där vi hade lilla stranden och bryggan helt för oss själva.

Herren i huset drog iväg och handlade i affärerna allt vi önskade inför kvällen medan vi själva badade, solade och väntade på kvällsmålet.

Första kvällen: vi satt såklart utomhus och fick serverad en riktigt smakfull kött-och risrätt (Mujaddara??) de brukar käka här efter ramadan som avslutades just denna dagen.

Vi hyrde även grannens roddbåt och spanade in en liten “fågelö” ute på Issy-Kul lake – se bara hur blickstilla det var på sjön som inramades av de höga bergstopparna i bakgrunden – absolutely magnetic!

 

 Att stå och köa på en bensinmack kan vara ytterst underhållande – eller rent av intressant – som gammal motorcykel-lover kunde jag ju inte låta bli att gå bort och prata med dessa trevliga polacker som körde offroadcykel genom bl a Afghanistan, Tajikistan och nu Kyrgyzstan – de kunde bl a berätta för mig att de träffat på 2 snöleopardjägare uppe i bergen i Tajikistan :/

 Se så! Dagen efter kunde vi äntligen sätta kursen mot snöleoparderna!

Åh jösses vad vi såg fram till att äntligen få se dessa bergsspöken på riktigt efter alla aktiviteter och sysslor de senaste veckorna …för inte att snacka om åren man längtat – för min del helt sedan jag fullständigt trollbands av dokumentären med Anders Lundin och Örjan Johansson i Mongoliet.

När vi senare svängde av för att hitta rehabiliteringscentret körde vi oss pyttelite vilse på de guppiga vägarna och var tvungna att ringa förståndaren Viktor för assistans. Han kom till slut störtkörande förbi oss i en av de där riktigt goa gamla ryska UAZ-militärfördonens minilimpa, vevade med armarna att vi skulle följa efter honom (här skulle det sannerligen icke stoppas nej), och gasade på.

Skymtvis såg vi bara dammet och bakdelen på hans fördon där det hoppade och dansade uppåt på de osynliga traktorvägarna – tills vi plötsligen var framme utanför stenstugan vi skulle sova i.

Stenstugan vi övernattade i – väldigt basic, men ganska snygg va?! Och med utedass någonstans uppi backarna

 

Efter att vi lassat av vårt pickpack och rullat ut soväckarna på golvet i stugan gick vi spända upp till inhägnaden för att äntligen få kika på snöleoparderna. Vid inhägnaden, som är världens största på ca 7000 kvadratmeter, kunde vi inte se röken av en enda av de fabulous 5. Tänk er, vi kunde inte få öga på dem i en någonlunda överblickbar inhägnad, så tänk bara på hur det då är att få öga på dem ute i den stora vilda naturen!

Som tur var det dags att mata katterna, och brevid mig höll de två djurvaktarna på att hacka upp deler av en åsna – jaha, då fattade man varför det fanns så himmla många åsnorna som trackade omkring och betade på området – en del av dem skulle så småningom bli mat åt snöleoparderna – detgick åt ca 1 åsna i veckan på de 5 katterna.

Assubek drog mig med in i ett litet “kammare” där vi på nära håll kunde beskåda de två systrarna som rev och slet i sina köttstycken – den enabyxade plötsligen fram och fräsade mot oss, we got the message – och tog några steg tillbaka och lät dem käka i fred – wow!

 Djurvaktaren Assubek och hans medhjälpare styckar åsnan i lagom stora bitar – alla 5 ska få

Att få stå på nära håll och betrakta dessa fascinerande varelser väckte helt klart diverse känslor – en blandning av fascination, vördnad och ödmjukhet.  Dessa katter är förstås inget att leka med. Dock så lever katternas långa tjocka och lurviga svans verkligen upp till sitt rykte, och var som en elegant bågad förlängning av den redan smidiga kattkroppen.

Bara lite trist att de fanns där på grund av diverse tråkiga omständigheter, de skulle ju varit ute och leva i det fria. 3 av snöleoparderna, tjejerna Bagira och Alcu samt hanen Kunak, hittades i hemska rävsaxer och blev såpass skadade att de inte kunde klara sig själv i det fria igen. De 2 systrarna Fialk och Kolyuchka föddes här i 2009 (och Kunak är förstås pappan till dessa unga damer).

Och precis som katter brukar göra – stora som små – så uppskattas en solfläck i tidiga morgonsolen också av denna stora katt. Vi klev runt hela inhägnaden och blev dyngsura av morgondaggen innan vi hittade denna katt softandes i morgonsolen – väl värt varenda daggdroppe vill jag påstå

En av de två systrarna – tog bilden med zoom medan de höll på med sin “morgonmotion”


Kunak – pappan till de två unga systrara ligger och softar på sitt favoritställe

Det fanns en till loden charmör på rehabiliteringscentret – nämligen det här lodjuret som blivit fråntagit någon som höll det som husdjur och som gick runt i stan med den i band – nu kan den inte klara sig själv ute i det fria och väntar på att placeras ut till ett djurvänligt zoo.Om morgonen hoppade den runt på väggarna eller hängde i taket – klart den längtade ut för att springa och jaga i sitt naturliga miljö. Ibland satt den bara och stirade på oss med sina nästan mänskliga ögon. Det känns trist å se den bakom gallret – men  också gott å se att de slutligen blir omhändertagen av de rätta människorna.


En och annan rovfågel fanns också här på rehabiliteringscentret – de konfiskeras från diverse öden, tas hand om och släpps så småningom ut i det fria igen. Den här örnen avnjöt sin lunchfångst av obestämd slag.  Jag antar detta också är en ung golden eagle (kungsörn)??

Vi blev bjudna både på god kvälls och tidig frukost uppe i den här lilla trästugan där djurvaktarna bodde – med praktfull vy ner mot Issyk-Kul lake.  Vi hade riktigt skoj ihop och Assubek sjöng och uppträdde för oss. Skratten gick förstås i taket när jag bjöd runt på den kirgiska konjaken jag hade fått i gåva.Täta morgondimman döljde stugan helt – men man kunde höra att Assubek redan var igång och arbetade där uppe. När dimman lättade lite kunde jag betrakta den här utomordentliga vyn från snölepardernas inhägnad.

Djurvaktarnas hemgjorda camou-dusch. Långt lyxigare en våra ostabila duschtält i base campen..(ja jo, så fyllde jag väl på med lite väl mycket vatten dårå ..hi..hi) . Awesome!

Dagen efter hann vi med att kika lite mer på åsnorna samt en flock rävar som lekte i närheten innan vi fick säga hejdå och åka vidare på vår roadtrip.  I stan Karakol stannade vi för en mäktig lunch, en snabb ortodox träkatedral-visit, diverse “proviantering” och släckte även våra värsta Internät-abstinenserna där..ha..ha…

Nu gick färden vidare längsmed sydsidan av Issyk-Kul lake. Jo, det är vackert hela vägen runt sjön förstås, men jag håller dock en liten knapp på sydsidan som är lite mindre “turistifierad”.

Bergen som omsluter Issyk-Kul lake – bilden tog jag på sydsidan av sjön (finns att kika på i större format i mitt bildalbum här på Utsidan)

Vår enkla men ytterst charmiga strandvilla villekulla på sydsidan av Issyk-Kul lake

Utpå eftermiddagen hittade vi en liten stugby placerad perrfekt nere vid en låång fin sandstrand. Vår färgglada och ytterst prisvänliga villekulla bjöd på 2 sovrum med “dush & utedass” placerad utanför i mitten. Gammalt och enkelt javisst – fast vi stortrivdes där ändå och stannade i 2 nätter.

När vi somnade här första kvällen kunde vi ligga och lyssna på när sjön dånade och rasade när de stora vågorna slog mot stranden. Morgonen efter skrattade vi som barn på dagis när vi under morgondoppet kastades runt som i en torktumlare av vågorna…

Hästarna fanns ju här med och sprang gärna i flock nere vid stranden. Innan en längre kvällspromenad hade sjön hunnit lugnat ner sig och bjöd på vacker solnedgång och härlig temperatur.

Ena dagen drog vi upp till  Skazka (Fairy Tale) canyon som inte låg så långt från vår “villekulla-beach”. Varmt och torrt som attans där mitt på dagen – men här kunde vi beundra otroligt coola rödaktiga, abstrakta (och ibland något vulgära) sandstensformationer i häftig kontrast mot knallblåa bergssjön & himmlen. Ett ställe man måste se och uppleva med egna ögon!


Tai Chi i morgonsolen vid Issyk-Kul lake – jag forsökte hålla igång det jag lärt tills nu – och när man varit “supersocial” ett tag behöver iallfall jag en liten stund för mig själv 

OBS! Lite mer detaljerad resefakta etc för Kyrgyzstan-äventyret kan ni hitta i min blogg snart. 


En sista bild bara (ja, ni måste ju vara trötta på all denna text nu) –  från Jeti-Oguz Rocks (“Жети-өгүз) precis på baksidan av Broken Heart mountain

EN KORT VIDEOSNUTT FRÅN ROADTRIPPEN

Källa: www.lissfit.com

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2014-09-17 16:00   OBD
Betygsätt gärna: 4
Tack för en riktigt trevlig avslutning på dina artiklar om ett mycket intressant äventyr. Entusiasmen i din text smittar. Fina bilder är ett extra +.
 
Svar 2014-09-24 21:49   sportychic
Hej på dej Bertil och tack så mycket för dina härliga kommentar - glad blir man :)
 
2014-09-18 08:50   brigas
Intressant,så fint att få ta del av områden i världen man vanligen inte får veta särksilt mycket om.
 
Svar 2014-09-24 21:55   sportychic
Hej hej Britt. Ja detta är ett land som har mycket att bjuda på för envar äventyrslysten - hoppas du ble sugen på att åka iväg dit en dag :)
 
2014-09-24 17:24   hassex
Betygsätt gärna: 5
Oj vilken resa och fint berättat Tackar
 
Svar 2014-09-24 21:59   sportychic
Hej och tack själv Hans för din fina feedback :)
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in