Artiklar > Hur viktig är toppen?

Hur viktig är toppen?

Av: Warewolf

Läste en artikel i Metro den 21 augusti om Kebnekaises sydtopp som tragiskt likt en snögubbe på våren sakta sjunker ihop, se Kebnekaise innan det krymper uppmanade artikeln.

Smältande topp
Fick mig en tankeställare när jag läste detta 1989 var jag uppe på sydtoppen. Jag vill minnas att den då var 2114 meter och enligt denna artikel ligger den nu på 2104 meter. Lite ovetenskaplig räkning och man kan dra slutsatsen att om det fortsätter i samma takt så har vi en ny Sveriges högsta topp om ca 12-13 år.

kebne_toppFortfarande Sveriges högsta topp, men hur länge till?

Jag vill först poängtera att visst, det kan verka banalt att filosofera om vilket berg som är högst när vi har ett enormt miljöproblem på vår planet med krympande glaciärer. Om man dock bortser från detta för stunden och bara konstaterar fakta: snötäckta toppar blir mindre så kan vi fundera vidare.

Vad händer då 2019 om nordtoppen kommer ikapp sydtoppen? Kan man fortfarande säga att man varit på Sveriges högsta topp? Vad kommer det att stå i geografiböckerna? Kommer Charles Rabot fortfarande vara den som först besteg Sveriges högsta berg. Vilken var förresten först på nordtoppen? Det finns många retoriska frågor och säkert ännu fler svar.
I detta exempel blir skillnaden inte så dramatisk eftersom näst högsta toppen nu ligger på samma berg. Kebnekaise kommer ju fortfarande att vara Sveriges högsta berg. Det kunde ha blivit en än mer intressant fråga om högsta toppen flyttade sig till ett annat berg.

Kebne_toppstugaSveriges högst belägna byggnad Kebnekaises toppstuga.

Om man drar det till sin spets och provocerar lite kan man tänka sig att runt 2019 när topparna är ungefär lika höga kan olika tid på året, olika snömängd göra att Sveriges högsta topp är varierande beroende på årstiden.

Har letat efter liknande fall men inte kunnat hitta något konkret. Norge verkar dock ha en liknade situation där Glittertind rent bergsmässigt är högre än Galdöpiggen. Vore intressant och veta om det har hänt förut och om hur man rent geografiskt ser på sådana här saker. Kanske finns det någon geografiker eller historiker som kan hjälpa mig tänka rätt.

Hur ska vi människor som nu har passionen att ge oss ut i oländig terräng och kämpa oss upp för berg tänka? Ska man i framtiden vara tvungen att säga: 89 var jag uppe på den topp A och 96 var jag uppe på topp B men 89 var A högre än B men 96 var B högre än A. Ja det här inser man ju snabbt hur fånigt det låter!

Har under mina fjällturer känt att utan en topptur kan turen kännas ofullständig och ofta är toppturen pricken över i:et. Summan av kardemumman är väl egentligen att man ska kanske inte lägga för stor kraft på störst och först. Sätt dina egna mål och utmaningar och njut av behållningen av att bestiga ett berg och upplevelsen att bevisa för sig själv att man klarar det. Att kunna säga att jag var på högsta berget i …. eller att jag var först med att…. är sen en bonus.

Källa: Metro mån 21 augusti

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2006-09-20 11:47   MP-Moller
Betyg: 3
Världens berg har alltid förändrats och kommer alltid att göra det. Jag klättrar vandrar för min egen utmaning och för att se fantastiska platser, inte för att kunna säga att jag varit på högsta berget.
 
2006-09-24 00:45   carl_
Betyg: 4
Har inte en liknande fråga varit på tapeten när det gäller Everest och K2? Det har kanske varit flera bud hit och dit i olika tider, men för några år sedan påstod man att med nyare och exaktare utrustning visar det sig att K2 egentligen är världens högsta berg. Kan jag ha läst det i en bok av/om Göran Kropp kanske!? Hur som helst sa samma källa att man fastställt Everest som värlens högsta berg ändå, trots mer exakta mätningar, av respekt för alla människor som bestigit eller dött på detta berg i övertygelsen att det var "världens högsta berg".
 
2006-09-25 16:57   jens.tinfors
Betyg: 1
Väldigt märklig artikel.
Är författaren möjligtvis livrädd för förändrignar och något konservativ??

Han börjar med att oroa sej över de smältande topparna och vem som var först på vilket berg. Men när han i slutet fastslår att man gör bäst i att i lägga för stor vikt över "störst och först" så förstår jag inte alls vad poängen är...!

Gör ni?

Till sist är det väl det faktum att glaciärerna smälter mer oroande än vilken topp herr författare ska gå upp på vilket för att kunna hävda sej (eller skulle han hävda sej??)
 
2006-09-25 18:03   Vandrare
Konstigt resonemang. Har man bestigit högsta berget så har man, oavsett om ett annat blir högre sen. Om du lyckas spöa världsmästaren i golf så kan väl dina barnbarn iallafall säga att "morfar spöa världsmästaren", trots att nya världsmästare kommit och gått?
 
2006-09-25 19:33   PatrickG
Hej Carl! Vad man än tycker om författaren kan man iallafall säga något objektivt om K2 v. Everest "debatten". Everest är 8848m och K2 8611m hög - en ganska stor skillnad alltså som kommer sannerligen *inte* att smälta bort :)Dessa siffror uppmättas under senare tid mha laser och satelliter med dopplerteknologi, så det är svårt att tro att de kommer att förändras avsevärt i framtiden. En intressant fotnot i sammanhanget är att när Everest mättes för första gången 1852, under "The Great Trigonometrical Survey of India", gjordes det genom teleskop vid olika platser, alla över 150km från själva berget, men genom otrolig matematiska prestationer kom de fram till att berget var 8840m hög - en skillnad om bara 8m från den riktiga siffran. Helt fantaskist!
 
2006-09-25 23:47   brh
Betyg: 4
Kebnekaises sydtopp är för närvarande Sveriges högsta punkt, jag har varit där. Om det inte varit den högsta punkten hade jag nog inte varit där. Jag ljuger om jag påstår något annat. Så visst har det betydelse, åtminstone för ens egen känsla. Berg som är vackrare eller högre eller svårare, drar givetvis till sig större lockelse. Jag var för många år sedan uppe på Galdhöpiggen som räknas som Norges högsta topp, 2469 m. Den närliggande Glittertind mätte då 2470 m. med sin glaciär på toppen dvs en meter högre. Trots att toppen med glaciär är högre, räknas ändå Galdhöpiggen som högst. Där är alltså tankesättet det omvända mot i Sverige. Angående den horribla mätningen i slutet av 1980-talet då K2 visade sig vara 8850 meter, dvs två meter högre än Everest. Det stora felet var att bara K2 mättes med den nya metoden, undrar hur högt Everest hade blivit med samma mätmetod? De som gjorde mätningen erkände felmätning på K2.
 
2006-09-26 10:03   mariakristina
Nordtoppen är Sveriges högsta berg. Sydtoppen är Sveriges högsta punkt (en stund till). Det bästa är såklart att gå upp på båda två medan man ändå är där. Inte minst för upplevelsen att gå längs snöryggen! I Norge är det Galdhøpiggen som räknas. Allstå högsta berget. Men annars är det vanligt att samla på 2000-meterstoppar, och då spelar det mindre roll vilken som är högre. Det hade nog varit Nordtoppen som hade "räknats" i Sverige också, om det inte vore för att de flesta aldrig kommer dit, och man gärna vill hävda att man har varit på toppen.
 
2006-09-26 13:48   Warewolf
Roligt med lite debatt och ja, både jag och artikeln är säkert märklig och livrädd i vissa ögon. I alla fall tillräckligt märklig för att erkänna att jag till en viss del bestiger en topp för att hävda mig, om inte annat så för mig själv.
Det finns oftast fler saker som får en att bestiga ett berg upplevelse, natur, spänning självförverkligande mm. Tanken med denna artikel är att fundera lite över det.

Artikeln kan säkert uppfattas som tvetydig och poänglös men det är lite det som jag vill belysa. Det är det jag menar med hur viktig är toppen? …inte viktig alls skulle vissa säga, betyder allt skulle andra säga. Finns förmodligen inger rätt svar och kanske ingen mening heller men det tål att fundera på.
För övrigt så påpekar jag i artikeln precis det som kommenterats. Glaciärernas smältande är självklart ett större problem en mitt huvudbry hur viktig toppen är.

//Magnus
 
2006-09-26 21:41   viva3
Klart att det är viktigt att nå toppen.
" Bättre lyss till den sträng som brast,än att aldrig våga spänna en båge"
DU ÄR PÅ BANAN MAGNUS!!
 
2007-03-28 10:10   sfrge
Intressant fråga. I vissa fall är ju målet att nå toppen A och O så att säga. Speciellt Kebnekaise är ju ett sånt fall. Jag tror att för dom flesta som bestiger Kebnekaise är inte vägen dit speciellt viktig-bara man når toppen. Det är ju trotts allt Sveriges högsta pungt. Jag känner ofta att har jag en gång varit uppe på en speciell fjälltopp så är det inte alls lika noga att gå precis hela vägen upp nästa gång jag befinner mig i krokarna så att säga. Denna prestigelösa och lugna känsla är välldigt behaglig tycker jag. Jag var i somras och vandrade med min bror i Sylarna. Han hade aldrig varit där. Vi vände på Lillsylen, min bror ville inte gå den sista kilometern upp till Storsylen. Trotts detta så var han helnöjd och tyckte det var häftigt att det fanns fjäll i Jämtland som var så läskiga att han inte vågade gå hela vägen. Vi hade kanonväder och min bror slog sitt tidigare höjdrekord men c:a 400 meter. Eftersom jag tidigare varit uppe på Storsylen så kände jag ingen iver alls att behöva stå där uppe igen. Bara att få fjällvandra med min bror för första gången på kanske 10 år var superkul. Ibland är det skönt att inte behöva jaga trofeér.
 
2008-02-14 17:45   Leech
Betygsätt gärna: 4
Vilket dilemma... Jo, visst blir det lite prestigetänk när man ska upp på Kebnekaise, förhoppningsvid klarar man av att avnjuta naturen samtidigt
 
2008-05-15 13:48   Olander
Betygsätt gärna: 4
Förstår tänket så att säga. Kommer förmodligen uppstå en del konflikter om detta.

Läste i Detta är Kebnekaise att år 1922 var Nordtoppen 2135 möh medan Sydtoppen "bara" var 2123 möh... Sydtoppen har alltså inte alltid varit högst, en tankeställare det också.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in