Höghöjdsfysiologi studeras på världens tak

Forskare från Mittuniversitetet har avslutat en stor studie av vandrare och klättrare på Mount Everest. Tillsammans med forskare från USA och Kanada har de nu påbörjat en Himalayaexpedition i syfte att undersöka om det går att förutsäga höghöjdssjuka, ett tillstånd som kan vara livshotande.

Av: ulindh

Pontus Holmström, doktorand, och Eric Mulder, masterstudent i forskargruppen Environmental Physiology Group vid Avdelningen för Hälsovetenskap på Mittuniversitetet utför tester på en Everestklättrare tillsammans med nepalesiske Prakash Limbu i laboratoriet i Nepal. Dr Angelica-Lodin-Sundström från Avdelningen för Omvårdnad deltog också i studien. Foto: Erika Schagatay

– Vi har genomfört labtester i Katmandu där deltagarna håller andan tre gånger med korta mellanrum för att åstadkomma syrebrist. Vi vill upptäcka tidiga tecken på höghöjdssjuka och se om denna vanliga problematik kan förutsägas med testet, säger Erika Schagatay, professor på Avdelningen för hälsovetenskap vid Mittuniversitetet.

Under vandringen fick deltagarna dagligen fylla i en enkät om sin hälsa som sedan jämfördes med testresultatet.

I studien jämförs också så kallade trekkare som vandrar till Everest Base Camp på 5300 meters höjd med toppklättrare som tar sig hela vägen upp på Mount Everest.

– Några av våra försöksdeltagare nådde toppen på Mount Everest under helgen. Vi genomför testerna för att se vad som faktiskt krävs för att nå toppen på 8848 meter över havet, säger Erika Schagatay.

I nästa del av forskningssatsningen som nu pågår fokuserar forskarna på mjältens funktion på hög höjd, och hur mjälten kan hjälpa kroppen att hantera syrebrist genom att boosta blodet med röda blodkroppar så att syretransporten ökas.

30-talet frivilliga deltar i studien som genomförs i fält, i ett kanadensiskt–amerikanskt-svenskt samarbete, under en vandring till Everest Base Camp. Studiens datainsamling kommer att avslutas i mitten av juni.

Erika Schagatay, forskningsledare och professor vid Avdelning för hälsovetenskap på Mittuniversitetet, framför Mt Everest på vägen mot Everest Base Camp. Foto: Angelica Lodin-Sundström

– Mjälten har stor betydelse i situationer med hotande syrebrist, till exempel vid fridykning, vistelse på hög höjd eller om man har försämrad lungfunktion, som vid sjukdomen KOL. När man själv arbetar i fält på hög höjd är det viktigt att man kan hantera syrebrist, och man känner ibland att man kommer nära gränsen för vad man tål. Då kan en stor och aktiv mjälte vara avgörande, säger Erika Schagatay.