Högalpin vinterkurs i Kebnekaise

Under 8 dagar, i april 2009, fick jag (Gustav Cronhamn) och Omar Filmersson tillfälle att gå en högalpin vinterkurs i Kebnekaise fjällen. Eftersom skidåkning är en stor del av STF:s kurs så valde vi att hyra bergsguiden Fredrik Nyberg (altitur.se), för att gå lugnare fram i backarna och för att slimma programmet efter våra önskemål.

Vi åkte skoter från Nikkaluokta till Kebnekaise där guiden mötte upp. Vi hyrde skidor och äventyret kunde börja. Efter en darrig första dag i Personalbacken bakom stationen så var inte förhoppningarna stora hos Fredrik. Vi övade transiver sök och vädret var riktigt varmt.

Andra dagen åkte vi upp i Tarfaladalen för att klättra på isfallen. Men temperaturen hade stigit och det flög hela tiden istappar från isfallet och det låg en stor driva ovanför, som Fredrik var orolig skulle begrava oss om den släppte. Istället övade vi sprickräddning längre ner i dalen.

Just under dem här dagarna skulle Keb Classic arrangeras, så vi valde att åka upp mot Tarfala. Tack vare Fredriks kontakter i området kunde vi skicka upp packningen till forskningsstationen och slapp därför släpa på allt. Vi valde en högpasstur upp mot Björlings glaciär och ner över Storglaciären till Tarfala. Tanken från början var att vi skulle gå östra leden till toppen, men eftersom vädret försämrades så valde vi direktvägen till Tarfala. Vinden ökade och vi hamnade på efterkälke gentemot guiden och när han vänder sig om, ligger bägge eleverna omkullblåsta.

Den fjärde dagen var ganska dålig, så vi stannade kring stugan. Vi tränade navigering, transiversök, säkring vid brantare snöpassager och förläggning vintertid med vindavvisare. Till skillnad från färdledarnas tält, som var vid Tarfala under samma tid, så drevade inte vårt tält.

Den femte dagen genomförde vi en topptur mot Norra Klippberget, som var lätt men exponerad. Från toppen kunde vi se när deltagarna från Keb Classic anlände till Halspasset. Längre ner tränade vi self arrest i olika uppsättningar. Både med och utan isyxa, framlänges, baklänges, mage och rygg. Sen darrade vi ner från Isfallsglaciären, med stighudarna på, för att det inte skulle gå så snabbt.

Dag 6 var det dags för den stora toppen. Även om det inte var första gången, så var det i alla fall första gången denna leden samt vintertid. Vi trampade upp i dem väl bevandrade spåren vid Hängglaciären till Halspasset. På baksidan satt fasta rep efter gårdagens tävling, som vi utnyttjade. Väl uppe var det en lätt vandring till nordtoppen och vidare till sydtoppen, som vi genomförde utan repsäkring. Från toppen hade vi en strålande utsikt, vindstilla, inte ett moln på himlen men ganska kallt.

Sjunde dagen åkte vi ner till fjällstationen och lämnade in våra skidor och det dröjer länge innan några ny kommer på. Längs Tarfaladalen grävde vi snöprofil, tittade på snöbivacker och övade mer sprickräddning.

Sista dagen fick vi en ledande valmöjlighet från guiden. Antingen klättra på Kaipak, när det blåser, regnar och förhållandena är ogynnsamma eller träna i sportens klättergym innomhus? Innan vi svarade så förklarade Fredrik också hur inlärningskurvan försämras när de yttrefaktorerna påverkar en negativt. Vad tror ni vi valde?

Vår kurs omfattade:

• Glaciärträning, sprickräddning, både ovan och i sprickan.
• Lavin, SLAO 1.
• Alpin terräng, branta snöpassager, snö ankare, self arrest.
• Vinter miljö, navigering, snö/nöd bivac, förläggning.
• Skidåkning, skidbestigning Sveriges tak samt Norra Klippberget.
• Klättring i gym, standplats, system uppbyggnad m.m.

/Gustav Cronhamn

Bergsguiden Fredrik Nyberg har decenier av erfarenhet i Kebnekaise fjällen och vi vill varmt rekommendera honom. (www.altitur.se).