Försvarets Adventure Race

Jag fick förfrågan av min syster Veronica, det vill säga tävlingsledaren, om jag ville ställa upp i multisporttävlingen Försvarets Adventure Race i Östersund och representera laget Utsidan.se. Tillsammans med Annika min gamla skidkompis från skidgymnasiet och Ludde min sambo bildade vi det mixlag som representerade Utsidan.se. Laget blev alltså ett mixlag, bestående av tre föredetta elitidrottare. Själv visste jag vad jag gav mig in på, eftersom jag tidigare deltagit i en testtävling som gick av stapeln på Lillsved utanför Stockholm. De två andra lagmedlemmarna var däremot lyckligt ovetande om hur jobbigt detta ävntyr skulle bli. Kvällen innan, när vi läste igenom tävlingsprogrammet med de olika grenarna, insåg vi alla att vi nog skulle ha tränat lite mer inför detta. Lite sent att tänka på det dagen innan. Vi ägnade kvällen åt att bestämma tävlingsordningen, det vill säga vilka som skulle göra vilka sträckor och bättrade på vätsebalansen med massor av vatten.På startlinjen kl. 9.00 i Badhusparken, stod jag och Annika och 15 andra lag förberedda på dagens första etapp: paddling. När starten gick var det rusning till kanoterna och alla var snabbt iväg. Paddlingen avverkade vi på ca 50 min och kom in som näst sista lag, med bara ett damlag efter oss. Där skulle vi göra ett "äventyr" innan vi fick ge oss ut på nästa sträcka. Äventyr 1 var att fylla en petflaskbehållare full med petflaskor.
Etapp 2 var orientering som jag och Ludde skulle genomföra. Ludde, som vilat under etapp 1, var inläst på kartan så jag hade bara att hänga på. Kroppen var oroväckande trött efter paddlingen, men efter ungefär halva sträckan "släppte det". Orienteringen gick felfritt, men vi hängde lite med huvudet ändå för vi trodde att vi låg sist eftersom vi inte sett ett ända lag i skogen.Istället visade det sig att vi kom in som ledande mixlag då kändes allt mycket bättre. På äventyr 2 skulle vi pricka två handgranater (försvaret är huvudsponsor) i en tunna. Detta visade sig inte vara helt enkelt, men till slut prickade vi båda rätt. Nu fick jag äntligen vila medan Annika och Ludde avverkade ca. 1,5 mil MTB cykling i en väldigt lerig skog, med en avslutande militär hinderbana. Jag passade på att fylla på vätska och kolhydrater och vila mig inför nästa etapp. Badhusparken hade börjat fyllas med nyfikna åskådare som åt glass i solen, så när Annika och jag gav oss av på etapp 4, paddling igen, så blev vi påhejade vilket kändes kul. Paddlingen gick mycket bra och vi mötte inte våra motståndare förrän vi nästan var vid mål vilket givetvis peppade oss. Med trötta armar kom vi in i växlingsområdet där vi skulle utföra ett äventyr, denna gång var det att stapla 12 bildäck runt en påle.Nu var det Annikas tur att vila och jag skulle avverka min sista etapp, MTB cykling med Ludde. Skogen var grymt lerig så det var extra tungt men det var ju samma för alla lag och vi hade fortfarande ledningen. Under min vila fick jag reda på att de andra mixlagen hade orienterat bort sig. Med trötta ben skulle vi ta oss över hinderbanan på I15 och det gick inte fort vill jag lova, och efter ett krampanfall i Luddes lår tog vi oss runt. Med kroppen full av lera cyklade vi tillbaka in i Badhusparken, fortfarande som ledande mixlag. Ludde och Annika sprang i väg på den sista orienteringssträckan, medan jag fick se den spännande målgången för herrlagen. Det vankades spurtstrid. Första laget kom och startade det sista äventyret, där man skulle bära handgranatlådor i en labyrint. När de var i mitt i banan kom det andra laget tillbaka från orienteringen. Till slut skilde det 7 sekunder mellan 1:a och 2:a laget efter ca 6 timmars tävlande. Snacka om jämnt! Våra motståndare i mixklassen växlade ut på sista sträckan ca 15 respektive 20 minuter efter oss. Denna ledning borde nog hålla, tänkte jag. Efter en timme började jag lite oroligt vanka fram och tillbaka och undra var de höll hus. Jag gick till Frösöbron för att invänta dem. Där kom det äntligen två löpare, men till min stora besvikelse var det ett motståndarlag. Fem minuter efter dem kom Ludde och Annika med trötta ben tillbaka och vi gick i mål som tvåa i mixklassen, de hade orienterat bort sig. Ta ut segern i förskott när det handlar om orienteiring, där kan allt hända.Vi var mycket trötta men nöjda över vår insats och överens om att ska man vara med på en multisport tävling så måste man träna lite mer innan, även om vi kom väldigt långt på vilja.

Text: Catarina Johansson