Eldkurs vintertid, en kurs i ödmjukhet

Svenska överlevnadssällskapets grundkurs barmark gav henne blodad tand. Här får ni följa med på ännu en utbildning i överlevnadsämnet.

Av: NellaNHS

Ja då var det dags igen, en ny kurs och nya utmaningar! Den här gången stod ”eldkurs för årstiden vinter” på schemat. Och vinter blev det, en riktig vinter i sann Borås-stil! Tre grader varmt, ösregn och stormvindar. Till och från kändes det som om det regnade nerifrån och hur man än drog jackan om sig letade sig små kalla regnspikar in innanför kläderna.

 

Min förra artikel om ”överlevnadskurs för svenska överlevnadssällskapet ” blev mycket uppskattad och var dessutom fantastiskt rolig att skriva. En vän till mig sa efter att ha läst min förra artikel att den var härligt skriven då den inte var vinklad som att kursen och ämnet överlevnad var hopplöst svårt utan snarare tvärtom. Kanske finns det ibland en tendens att beskriva ämnet och övningarna som svårare än de egentligen är? Jag hoppas i alla fall både den här artikeln och min förra kan locka fler personer att prova och kanske framförallt fler tjejer att prova på ämnet överlevnad. Själv började jag med några kortare kurser i ”eld” och “växter” innan jag gav mig på grundkurs ”barmark”. Kanske kan det vara ett alternativ för fler?

Grundkurs ”barmark” gav mig blodad tand och under hösten gick jag och funderade på att gå en ny kurs. Genom svenska överlevnadssällskapet hittade jag till ”All in Nature SWEDEN” och Torbjörn Selin som är instruktör för sällskapet men som också driver eget företag inom området.

Jag har alltså deltagit i ”Eldkurs vintertid” och i den här artikeln kommer lite favoriter i repris, men jag kommer även att gå in på mer detaljer i själva utbildningsmomenten. Jag hoppas att många av Er får lära er något nytt, även om det för några av Er säkert blir en hel del repetition. För att citera min käre far: ”Repetitio est mater studiorum”!

.....

När jag slog upp ögonen tidigt denna kalla, mörka och regniga morgon skulle jag ljuga om jag inte erkände att min första tanke var, NEJ! Jag kryper ner och lägger mig igen. Hur mycket jag än ville ut och lära mig mer så var vädret obönhörligt trist. Men jag samlade ihop mina varma och vattentåliga kläder och begav mig av mot Borås.

Vi samlades ute i skogen redan tidigt på morgonen. Vi var ett tappert, något sammanbitet, gäng som nu stod klara för kursen. Säkert funderade flera av oss på om vi var riktigt kloka? Där stod vi i mörkret och var genomvåta och frusna innan kursen ens hade börjat.

Torbjörn inledde med att deklarera att vi inte kunde fått bättre väder, märkligt för jag tyckte precis tvärtom. Han förklarade att det är en sak att samla ved och göra upp eld en torr varm dag jämfört med en dag som denna när allt, verkligen allt, var genomblött. Vinden som piskade gjorde inte förutsättningarna för ett maximalt prov sämre. Jag var nog inte ensam om att inte riktigt hålla med honom omförutsättningarna just då.

Vi började dagen med att presentera oss, även den här gången var nivå på erfarenhet olika i gruppen. Några av oss hade gått någon kurs innan, andra betydligt fler och det fanns även dem som knappt satt sin fot utanför asfalt.

Efter presentationen följde en genomgång av eldens betydelse, för att hålla sig varm, tillaga mat och röken som en nödsignal. En annan viktig del är också att elden ger trygghet och bidrar till att man lugnar ner sig även i en väldigt utsatt situation, t.ex. om man gått vilse.

Därefter pratade vi om de olika förutsättningarna för eld på vintern jämfört med sommaren. På vintern är veden kall och, i de värsta fallen även, våt. Den kräver då mer energi för att bli tillräckligt varm för att antändas.

Torbjörn visade oss lite olika tändstål och några tekniker att tända med. Därefter berättade han att dagens mål var att vi alla skulle få igång en individuell eld var. Därefter skulle vi delas in i lag och göra iordning en eld och klara av att hålla den i liv länge nog för att laga en enklare varm lunch tillsammans.

Då var det dags att lämna det lilla skydd mot väder en fladdrig presenning hade att erbjuda oss. Vi gav oss ut för att samla tände, det man använder för att fånga gnistor från eldstålet med, ett väldigt bra tände är näver. Torbjörns tips var att samla näver, i första hand från fällda björkar. I en nödsituation kan man behöva ta från levande björkar, då skall man vara försiktig och bara skära genom översta lagret av näver för att inte skada björken. Absolut aldrig skära igenom det gröna skiktet på stammen. Då vår näver idag var genomsur vek vi det och la det i framfickan på våra byxor, då den var för blöt att användas utan viss torkning. Då och då skall man komma ihåg att vända på nävern i fickan och även vika den åt andra hållet. Redan nu var vi alla rejält kalla och blöta men ändå på strålade humör... eller var det skratt i lätt panik jag hörde hos mina kursare?

Med nävern tryggt i fickan fortsatte vi med att samla ”kråkris”, smått ris som växer längst ner på granar. Gärna täta granar då chansen är stor att riset är ganska torrt där under. Idag fanns tyvärr inte ett spår till torrt kråkris. Snarare tvärtom, jag vet inte om jag någonsin varit med om blötare och kallare ris. Varje kvist fick man skaka av ordentligt flera gånger. Nöden har ju ingen lag, så hur mycket det än tog emot att stoppa detta blöta och kalla ris innanför jackan, där det förvånande nog fortfarande var ganska torrt, så var det bara att göra det. På detta sätt kommer kroppens värme sakta att torka riset. Ju mer man rör på sig desto varmare blir man och riset torkar snabbare, en vinn/vinn en dag som denna.Har man ett bra regnskydd kan man även torka riset med hjälp av vinden under det regnskyddet.

Med rejält tjocka magar av ris och grenar som stack upp i varenda krage var vi en rolig syn för gudarna den här dagen (som uppenbarligen inte var helt på vår sida, i alla fall inte vädergudarna).

Sedan plockade vi lite större pinnar, ett bra tips är att lyssna på grenarnas ”knak” när de bryts av. Knäpper det högt och tydligt är pinnen torr inuti. Sega grenar och de som ligger med stammen mot marken i sörja bör man undvika då de är för blöta. Behöver jag tillägga att det inte knäppte sådär vansinnigt högt i våra grenar idag? Det var däremot gott om sega genomsura grenar som mer kved fram ett gnissel än ett rejält ”KNÄCK”.

I det här stycket är det läge att tillägga att vi den här dagen hade okey från markägaren att använda skogen till den här övningen. Har man inte det eller över på sin egen mark är det allemansrätten som gäller. ”Du får ta nedfallna kottar och löst liggande pinnar och grenar på markensom ved till elden. Men det är inte tillåtet att hugga eller såga ner träd eller buskar, eller att ta ris, grenar eller näver från levande träd. Det är heller inte tillåtet att använda vindfällen som ved”

Det är alltid viktigt att förbereda sig för en stegvis tändning, ännu mer dagar som den här. Så med näver och kråkris på tork innanför kläderna och pinnar i händerna var det dags för sista steget, större ved. Små grenar och ris brinner upp fort. Därför är det viktigt att också förbereda med grövre ved som brinner länge.

Vår instruktion var att samla på oss torra och tidigare fällda mindre träd, grövre grenar och släpa detta tillsammans med vårt ris och våra tunnare pinnar till utgångspunkten. 

Väl där var det dags för nästa moment, hur man förbereder veden utan yxa och såg. Vi fick lära oss ett riktigt bra knep att skrapa av den blöta barken från grenarna. Kläm ihop den vikta grenen och skala/skrapa av den blöta barken.

Vi lärde oss att knäcka stora grenar genom att bryta grenen mellan två stående träd, klyva ved med hjälp av kniven som egg och genom att banka på kniven.

Vad som är viktigt att säga i det här läget är att förberedelserna är A och O. En torr solig dag hinner du tända en liten brasa och faktiskt under tiden samla på dig lite ved och lägga på. En regnig och kall dag måste du vara väl förberedd. Du behöver tillräckligt med ris och små grenar för att hålla igång din eld under tillräckligt lång tid för att de lite större grenarna skall få en chans att bli varma nog och börja brinna.

 

Lagen om alltings jäklighet höll i sig, torra grenar knäcker du säkert ganska enkelt mellan två stora stenar eller två stående träd. I mitt fall hade jag nog lyckats få med mig lite av varje, några grenar gick av lätt andra var rejält sega. ”Nääääee...” tänkte jag flera gånger, gå av förbaskade grenar! Till slut hade vi lyckats samla ihop tillräckligt med ved och förmodligen gjort av med energi nog för att driva Ringhals.

Nu hade vi tände, ris och ved. Det var dags att samla stenar och göra vår eldstad. Enligt Torbjörn är det ett vanligt missförstånd att lägga stenar i en ring runt elden som på de klassiska bilderna på eldstäder. Eldstaden skall täcka ytan även innanför ringen av stenar och bilda en täckt yta med sten. Eldstaden har två viktiga egenskaper, skydda marken under för att inte sprida glöd och eld och stenarna möjliggör och syre att transporteras in under elden. Utan syre ingen eld.

 Då var tiden kommen för dagens största utmaning, vi skulle var och en få igång en liten eld för att pröva våra kunskaper.

Torbjörn visade först, han tog fram sin näver ur fickan och finfördelade den lite. Sedansamlade han ihop en ganska stor hög med kråkris och förberedde med mindre pinnar. Det finns olika tekniker att använda eldstålet på, ett av dem är att skrapa gnistor ner i det du skall antända genom att hålla stålet stilla och dra kniven nedåt. Ett annat, och det som jag börjat gilla mer, är att hålla kniven still nära det du vill antända och dra stålet uppåt. Det finns säkert många fler sätt men dessa två använder jag.

Gnistan antände snart nävern och lite försiktigt med mycket luft i riset la han det på den brinnande nävern. Här får man hjälpa till och se till att elden får mycket syre då riset är blött och svårt att antända ordentligt. Redan från början bör man lägga på en hög med mer ris och tunnare grenar för att torkningsprocessen skall börja så tidigt som möjligt.

Ett mycket bra tips som jag tar med mig från kursen är att bygga ett enkelt vindskydd med din ved, på detta vis torkar veden snabbare nära elden. Det funkar också bra som reflektor så värmen strålar mot dig och veden torkar bra här.

 

Nu var det vår tur, en del av oss klarade det ganska fort medan andra fick kämpa mer. Vi delade det gemensamma problemet att nävern inte hunnit bli helt torr. Eller det är en klar underdrift, nävern var fortfarande sur trots att jag hade vänt på den ett par gånger. I en riktig överlevnadssituation hade jag låtit nävern torka under en längre tid. Under den tiden kan man också passa på att samla mer ved och förbereda sin eldstad än mer.

Någon av de mer erfarna i gruppen sa att ” det här är en eldkurs men också en lektion i ödmjukhet ”. Det han syftade på var återigen vilken enorm skillnad det är att göra eld under torra förhållanden och en dag som denna.

Efter våra individuella försök och en hel del kämpande med blöta kalla händer, ett par skärsår och enhel del svordomar var det dags för gruppövningen. Vi samlades i olika grupper och tilldelades varor och utrustning för att tillaga en soppa med potatis morötter lök och korv.

 

Nu ljöd ett annat ljud i skällan, från sammanbitna, iskalla och dyblöta deltagare var vi nu ett gäng glada, iskalla och dyblöta deltagare! Det är lättare att arbeta i motgång tillsammans, veden var ju lika blöt nu och nävern lika svår att tända men tillsammans blir det enklare.

Så brann snart alla gruppers eldar, och med elden och dess stigande värme steg också humöret snabbt. Ljudet av snörvliga näsor, knastrande eld blandades med en hel del härliga skratt och glada tillrop.

 

Själv tog jag plats framför en muurikka panna och stekte där ett enkelt men gott bröd som tillbehör till lunchen.

Maten smakade fantastiskt och sakta men säkert började känseln återgå till fingrar och tår. Det skulle dock ta många timmar innan kroppstemperaturen nådde normala nivåer igen men den varma soppan lade till ett par välbehövliga grader.

 

Så här i efterhand får jag allt erkänna att Torbjörn hade rätt angående vädret. Det var perfekt! Hur idiotiskt jag än tyckte att det lät när han sa det. Det är en sak att arbeta med torrt material en solig dag när fåglarna kvittrar och en helt annan sak när det är kallt och blött. Fingrarna är kalla och stela och gör inte alls som man vill. Bara att få fingrarna att hålla ett fast grepp om eldstål och kniv är prövning nog. Allting är genomvått och vinden piskar på från alla håll på en och samma gång. För varje gren du bryter av får du en ny härlig uppfriskande skvätt regnvatten över de du redan gett dig på och dig själv. Tidvis kändes uppgiften i det närmaste omöjlig, eld och vatten är en halvbra kombination men attge upp är ett dåligt alternativ om man vill överleva.

Dessutom är det ju så att när man klarar de svåraste hindren så får man den största belöningen.

Så varför skall man gå en kurs som denna och inte bara öva hemma? Ja det mest uppenbara är ju att man får handledning av en kunnig instruktör. Man kan läsa sig till mycket kunskap men det är för att citera Torbjörn ”skillnad på kunskap och färdigheter”. För egen del är det också så att jag inte alltid tar mig tid att verkligen vara ute en hel dag för att få den övning jag behöver. Sist men absolut inte minst, gruppen. Att få dela upplevelsen med andra deltagare som också ”brinner” för ämnet J Man får dela erfarenheter, hjälpa varandra, lära av varandra, dela motgångar men också glädjen när man tillslut lyckas få till den där elden.

Ja, så sitter man nu här inne i värmen framför datorn. Passande nog är det just idag ett par grader varmt och snöblandat regn som sipprar ner över Göteborg. Jag ser ut genom fönstret och tänker tillbaka på stunden framför elden. Kallt, vått, blåsigt och alldeles underbart! Jag längtar redan till nästa kurs. Näst på tur står "första hjälpen i friluftslivet" i samma regi som den här kursen.

Sköt om er ute i skog och mark

Nella

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-03-05 10:16   salgo601
Inspirerande kommer upp på min bör göra lista
 
Svar 2015-03-05 12:29   NellaNHS
Rekommenderas varmt☺️👍
 
2015-03-05 17:35   Tobbe C
Tack för att du tog oss med ut i skogen, blir ju frusen bara av att läsa! Jo det mesta blir knepigare när vädret inte är på topp och det är givetvis under dessa förhållanden som man behöver träna. Att tända eld när allt är blött, sätta upp tält när det stormar, o.s.v.

Gick en första hjälpen-kurs i Saltoluokta i fjol som jag kan rekommendera varmt. Duktig instruktör, god mat, realistiska olycksscenarion (med rekvisita och teaterblod...) och trevliga omgivningar. Dessa färdigheter kan man inte träna nog ofta på.

Förresten intressant att du kallar de torra grankvistarna för "kråkris". Annars kallas kråkbär ibland även för kråkris. Denna växt är nog för det mesta väldigt oduglig till att göra eld med men bären går i alla fall att äta.
 
Svar 2015-03-06 06:44   NellaNHS
Varsågod :)
Visst längtar man ut även om man blir frusen av läsningen!

Kråkbär har jag ju hört förut men inte tänkt att det är kråkris de växer i..vilket iof känns ganska logiskt ;)

Jag får höra med instruktören om det är ett namn han själv hittat på eller om det är mer vedertaget.

Tack för tips ang kursen!
 
2015-03-06 04:38   såg
All praktisk kunskap är alltid bra att kunna.
Det är bra att de finns praktiska kurser i att göra upp eld för sånt håller på att försvinna om man inte övar och gör det mera på ute både när man är ute i naturen.
Bra att du gör reklam för såna härliga kurser.
 
Svar 2015-03-06 06:46   NellaNHS
Ja det är en stor skillnad på att verkligen kunna något i praktiken och att läsa det i en bok.

Här övas det då och då och barnen är också med ute och övar.
 
2015-03-09 09:20   ironmountain
Härlig berättelse!
En eld är verkligen fantastisk för humöret i alla lägen.
Det du kallar kråkris kallar jag för "knaster".
Dels ska det som sagt vara tort och knaka när det bryts men framförallt så knastrar det när det tar eld ordentligt.
Jag fick lära mig det namnet i scouterna i Stockholmstrakten för många år sedan. Vet inte om det är ett lokalt namn.
Mvh
Björn
 
Svar 2015-03-09 11:10   NellaNHS
Tack :) vad roligt att du gillade den. Knaster säger du, ja det låter som ett passande namn. Jag skall tipsa Torbjörn (instruktören) om det namnet!
 
2015-03-09 13:13   AndersSupertramp
Om detta är "vinter", hur benämns årstiden när det ligger snö på backen ?!?!
;)
Flåt, kunde inte hålla mig, vet att Sverige har varierande klimat beroende på årstid.
I mina trakter ser bilderna ut som en höst ... :)

Bra artikel, gillas :)
 
Svar 2015-03-10 17:31   NellaNHS
Ha ha ja dessvärre är våra vinterdagar med snö lätt räknade på två händer.
Jag skulle hellre arbeta med kyla och snö än regn och blåst.
I min planering ligger överlevnadssällskapets vinterkurs nästa år, där brukar det som jag har förstått ändå råda "riktig" vinter :)

Får be All in Nature SWEDEN att planera en kurs efter väder till nästa vinter ;)
 
2015-03-11 05:22   hallonraden
Hejsan.
Krampådu..bra artikel.
(Det brukar kallas både kråkris och knaster.)
Mvh
 
Svar 2015-03-11 20:56   NellaNHS
Tackar Nils!

Bra då har vi fått det klarlagt, varför inte knastrande kråkris :)
 
2015-08-02 09:19   VevpartI
Var söker man kursen, själv bor jag i vättle fjäll i göteborg.

MVH Lars gunnar
 
Svar 2015-08-18 15:00   NellaNHS
Hej

Du kan titta på All in Nature SWEDENS hemsida.
Jag är ganska säker på att det går en eldkurs senare i höst.

http://www.allinnature.se/

Lycka till!
Nella
 
2015-08-28 00:26   niking
Ta näver från fällda björkar är inte OK, då leveransgillt timmer och massaved ska vara obarkade.
 
Svar 2015-09-22 21:15   NellaNHS
Ok jag skall inte argumentera emot dig för jag vet inte säkert.
Men det jag vet är att den näver vi tar är ytterst marginellt och lär inte påverka någon vidare produktion. Men tack för informationen.
 

Läs mer

Lägret är ett samarbete mellan Matilda Söderlund och Haglöfs för att göra klättring mer jämställt.
Outdoor Festival Sthlm arrangeras i slutet på maj och erbjuder flera prova på aktiviteter, föreläsningar och skönt utehäng.
En skildring av öden och äventyr i sydvästra Afrika under nådens år 2017. Om en 3000 km lång irrfärd i främst Namibia och Angola. De efterlämnade ... 5 kommentarer
En nattvandring på 30 km i mörker. Från Landskrona till Helsingborg längs med Öresund. 2 kommentarer
Någonsin funderat på om det är läge att stanna i lägret eller sänka huvudet och pusha vidare? Det är svårt att säga att såhär är det, var gränsen går ... 1 kommentar

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.