Artiklar > Bergslagsleden Etapp 12

Bergslagsleden Etapp 12

Av: Håkan Friberg

Jag samlar mina artiklar om Bergslagsleden här.

Bergslagsledens 12:e etapp är den första som går söder om E 18 och därmed den första (av två) som korsar området som kallas Södra Kilsbergen. Det ovanliga med denna etapp är att den – ungefär halvvägs – erbjuder 7-9 olika övernattningsmöjligheter, lite beroende på vad man anser vara en möjlig övernattningsplats.

Denna höst har varit extremt vattenrik i dessa trakter. Leden har påverkats av detta och en del stigar, spänger och broar har bitvis varit i det närmaste oframkomliga. Jag väljer dock att inte specifikt nämna dessa platser i denna text (även om en del finns på bild) eftersom omständigheterna ser olika ut olika år. Jag har dock meddelat ansvariga för lederna mina observationer.

De flesta av mina faktauppgifter kommer från Lindstén/Sevärt i Södra Kilsbergen samt Länsstyrelsens informationsblad om länets naturreservat.

GPS-koordinater på samtliga platser finns sist i texten.

 

Upp på Lekhytte klint

Om man som jag kommer med buss till etappmålet Leken så känns det som att kliva av mitt i ingenstans. Busshållplatsen heter Klunkhyttan. När man letar sig ner från E18 kommer man till en vändplan och några vägskyltar. Följer man vägen mot Lekens badplats har man 1,5 km promenad innan man kommer fram till en mycket inbjudande - och stor - badplats. Tältning förbjuden.

Lekens badplats ser betydligt mer inbjudande ut i juni än som här i slutet av november.

 

Om man väljer att ta sig till Klunkhyttan passerar man hembygdsgården Masmästarestugan som förutom själva dammen är den enda byggnaden som finns kvar av hyttan.

Masmästarestugan

En av de viktigaste malmvägarna från gruvorna i Dalkarlsberg till hyttorna i Lekebergslagen gick via Klunkhyttan. Här fanns en av krogarna längs vägen.

Klunkhyttans gård

Klunkhyttan var tidigare en friluftsgård som ägdes av Örebro kommun, men är numera – så vitt jag vet – en privatbostad. Detta gör att det ena vindskyddet knappast kan komma ifråga eftersom det ligger alldeles för nära bostadshuset. På andra sidan vägen ner mot bäcken finns dock ett vindskydd med altantak – en slogbod – med kamin utanför.

Man ska dock vara medveten om att det sägs spöka här. En häst är inblandad. Jag övernattade här med en klass år 2005. Jag hade inte berättat spökhistorien om hästen – för någon. Jag låg i vindskyddet med några elever och en lärarkompanjon i militärtält med resten av eleverna strax intill. Mitt i natten ringer hon till mig och frågar om jag ser hästen som går utanför tältet. Där fanns ingen häst. Hon hade INTE hört talas om spökerierna…

 

Ett annat alternativ att starta vandringen längs Etapp 12 är att starta i Lekhyttan som är en av länets bäst bevarade hyttbyar. Hit går bussen och här finns P-plats. I Lekhyttan finns flera bergsmansgårdar från 1700- och 1800-talen. Mest känd är kanske Hallagården vars äldsta delar från 1600-talet var gästgiveri. Idag är det ett café mitt i byn – www.hallagarden.nu. I närheten ligger också Tingsgården som idag erbjuder B&B. Se också www.lekhyttans.se.

Från Lekhyttan går en stig upp till leden, men om man väljer att följa den ska man vara medveten om att man missar Lekhytte klint.

 

Från busshållplatsen vid Klunkhyttan leds man under E18 och vandrar sedan 6-700 meter parallellt med E18 innan man på trevliga stigar äntligen börjar ta höjd upp mot Lekhytte klint. Det första man slås av är givetvis utsikten men också de betongfundament från ett brandbevakningstorn som funnits på platsen.

Lekhytte klint

På berghällarna runt om fundamenten finns inskriptioner, till exempel den som gjordes av ”912 ERIKSSON 1940”. Man kan gissa att han tjänstgjorde här som luftbevakare under kriget. Jag har också hittat ”113 KROHN 1940”, ”143 MALM”, ”LILIEBERG” samt ”HANSSON 1940”. Här lär också finnas en ristning av en Volvo PV modell 47/48, men den har jag inte lyckats hitta.

  

Genom två naturreservat

Drygt en kilometer efter klinten har jag döpt om leden till Myrstigen. Här vimlar av stora myrstackar. Jag hittar sex stycken som är mer än 125 cm och den högsta är minst 175 cm. Nästan alla har blivit påhälsade av spillkråka.

Mitt bland dessa vackra byggnationer letar sig leden ner till Kungshallasjön och erbjuder en fantastisk rastplats precis vid sjökanten.

Fler fantastiska stackar och sedan – naturen leker – två dansande granar! Det känns som om de hälsar välkommen till Kungshall naturreservat – ett reservat så färskt (2018) att man inte hunnit måla gränsmarkeringar på träden. Där sitter fortfarande (nov 2019) plastsnitslar.

Kungshall är en mycket kuperad kalkbarrskog vilket innebär att den är synnerligen artrik både vad gäller kärlväxter och svampar. Här finns också flera arter – både växter och fåglar som är typiska för gammal skog som har fått växa och ramla som den vill.

Kungshall naturreservat

Bergslagsleden smyger fram på en vacker skogsväg i reservatets västligaste del och under ungefär en kilometer har vandraren en mäktig brant på vänster sida och en vacker bäck som porlar till höger. Här är lätt att trivas – även i höstrusket.

Hundratalet meter innan gården Skyttebo lämnar leden grusvägen och gör en skarp högersväng. Man går över ett par broar, förbi en vacker stenmur och över en grusväg och rakt in i en synnerligen mäktig granskog.

Strax efter nästa bro kommer vi in i naturreservatet Båsbergen som är ett relativt stort reservat (136 ha) bestående av gammal skog med ganska stort inslag av löv. Här kan man bland annat hitta en del ovanliga lavar som lunglav (på asp och rönn), korallav och skuggblåslav (på klippor och stenblock). Lättare att hitta är kanske järpe, spillkråka och tretåig hackspett. I reservatet finns flera kolbottnar och ruiner efter kolarkojor.

Båsbergens narurreservat

Bergslagsleden passerar mycket snabbt genom reservatet (500 m) och vill man se mer kan man välja att följa en av de båda skogsbilvägar som letar sig norrut längre in. Den väg som tar sig längst kommer fram till de egentliga Båsbergen. Ordet ”bås” kommer av ordet björnbåse – en fångstmetod för björn.

Båsbergen ligger på en vattendelare vilket innebär att några av reservatets bäckar rinner till Östersjön, medan andra rinner till Skagerack.

Dorvestorp med omnejd

Gården Dorvestorp ligger inte längs Bergslagsleden men här finns så mycket intressant att titta på att det är väl använd tid och energi att leta upp någon eller några av de platser jag kommer att presentera här. Nåja, den första platsen ligger faktiskt vid leden. Nästan. Den finns med på etappbladet som sevärdhet nummer 2 - Nybergskällan. Precis vid källan har det ramlat en del träd vilket fått till följd att vandrare skapat nya stigar. Jag gick förbi källan utan att se den. Eftersom jag hade gps-koordinater upptäckte jag snart mitt misstag, men den var ändå svår att hitta. Till slut upptäckte jag den informationsskylt som är uppsatt och gick dit för att läsa. Sedan började jag leta efter själva vattenytan. Det visade sig att den fanns bakom min rygg när jag stod och läste skylten. Kanske hade det gått snabbare om jag följt Carl Anders Lindsténs beskrivning i boken Sevärt i Södra Kilsbergen: ”Nybergskällan ligger vid leden, 20 m öster om stigen.”

Nybergskällan nere till vänster

”Enligt gammal utsago ansågs vattnet vara mycket hälsobringande och hämtades av folk långt därifrån för att användas för bot mot olika sjukdomar. På gården Dorvestorp drevs tidvis under de första årtiondena av 1900-talet inackordering av klena och sjuka personer, som skulle bättras och botas med vatten från hälsokällan.”

Professor Svenonius från Uppsala analyserade vattnet i början av förra seklet och konstaterade att det innehöll radium, vilket ansågs vara synnerligen hälsofrämjande. Det var Matilda Nilsson – boende i Dorvestorp – som hade beställt analysen av vattnet. Det är också hon som har skrivit denna vers som tidigare var uppsatt intill källan:

Du klara lyckokälla är mera värd än guld.

Då alla källor sina då är du lika full.

Du stillar alla krämpor. Du läker alla sår.

Vad kan man mer begära när man från källan går?

Även om Lindstén hade rätt när det gäller att hitta källan så stämmer inte längre alla hans beskrivningar av stigar. En del har mer eller mindre försvunnit.

Ungefär 250 meter söder om källan – längs leden – ska man leta efter en stig/traktorväg (syns på etappbladet). Den är tyvärr otydligast i början. Efter fyrahundra meter kommer man fram till Guldgruvan.

Guldgruvan

Detta är ingen guldgruva utan en järngruva som påbörjades redan på 1600-talet. I skiftet 1930-40 bröt man fältspat, glimmer och kvarts. Fältspat levererades till porslinsindustrin, medan kvarts och glimmer köptes av Bofors. Man ser det vattenfyllda gruvhålet och en ingång i berget.

Spelhuset

Den stora ruinhögen är resterna av spelhuset. Se upp! Här finns inga skyddsanordningar. Det sägs att stigen intill gruvan kan glittra i solskenet. Det är spill från transporten av glimmer.

Fortsätt längs traktorvägen ner mot byn.

Mitt emot den nedre gården går en stig/traktorväg in mot sydost. Efter knappt 100 meter passerar stigen ett par enorma, fridlysta lärkträd.

Lärkträd

Strax efter dessa går en något otydligare stig söderut. Efter knappt 200 meter längs denna stig är det dags att leta sig västerut. Det syns tydligt att man är i ett gruvområde, för runt det vackra vattenfyllda gruvhålet ligger stora mängder varp (skrotsten) som omsorgsfullt lagts upp i murar. Se upp! Inte heller här finns några säkerhetsanordningar. På vårarna är växtligheten runt detta gruvhål ovanligt rik. Här blommar smörboll, blåsippa, gullviva, liljekonvalj, try, ormbär, smultron och viol.

Dorvestorp järngruva

Vänd tillbaka samma väg. Cirka 80 meter väster om den nedre gården växer en fridlyst ek av ansenliga mått. Den syns från vägen.

Dorvestorp ek

De två sista sevärdheterna i Dorvestorp kräver att man går upp mot den övre gården. Öster och norr om bostaden går en stig åt nordväst. Cirka 100 meter från gården kommer man fram till två block som vilar på berggrunden. Där går en otydlig stig åt nordost. Följ denna cirka 100 meter. Då ser man Krypsten uppe till höger, cirka 75 meter från stigen.

Det är en större sten som vilar mot en mindre vilket skapar ett utrymme stort nog att krypa igenom. Detta har använts för att bota diverse sjukdomar. Man krängde av sig sjukdomen i det trånga utrymmet.

Nu tillbaka till stigen vid de två stenblocken. Fortsätt stigen åt nordväst ytterligare nästan 200 meter. Strax före ett jakttorn kan man se orange markeringar på träd i nordlig riktning. Efter 125 meter längs dessa markeringar (som delvis är otydliga) kommer man fram till en tjärgrav. Det är en stensatt grav om 1 x 2 meter och med ett djup på en meter.

Dorvestorp tjärgrav

En tjärgrav var någon sorts fördjupning i lutning med möjlighet att tappa ur tjära längst ner. Graven fylldes med flisade, kådrika tallstubbar och täcktes sedan med ris, mossa och kolstybb. När veden förbrändes med minsta möjliga syretillförsel bildades tjära som samlades upp i tunnor. Som biprodukt bildades ett kol som ansågs vara det allra bästa smideskolet.

Tillbaka till stigen som vi fortsätter att följa åt nordväst ut på en grusväg. Precis där hittar man resterna av Larsatorpet.

Trehundra meter norrut längs vägen stöter vi åter på Bergslagsleden efter vår rejäla utflykt.

Naturreservatet Stenbäcken

Den avslutande halva kilometern fram till Stenbäcken går genom mycket inbjudande natur.

Stenbäcken är en numer privat friluftsgård som endast hyrs ut till skolor och föreningar.

Gården Stenbäcken nämns första gången redan år 1660, som en av fyra gårdar som tillverkade järn i Ribbohyttan. Förutom järntillverkning drev gården också ett jordbruk, med åkermark och omfattande ängsmarker för höskörd. Det gick åt mycket vinterfoder till alla dragdjur inom bergsbruket. Sedan jordbruket lagts ner har gården använts som friluftsgård.

Inom reservatet finns inte mindre än sju vindskydd och dessutom goda tältmöjligheter. I närheten av gården finns

Ravinen

Ravinen: Vindskyddet har måtten 2,5 x 3,5 meter och saknar takskägg. Här finns en dålig eldstad med fast galler. Här finns vedförråd men inga redskap. Vatten finns i en bäck strax intill.  Vindskyddet ligger på gammal snårig åkermark. Det finns ingen tydlig stig hit. 

Fårhagen

Fårhagen: Vindskyddet ligger på en äng. Måtten är 3 x 4 m och är av slogbodsmodell (altantak). Där finns en eldstad och vedförråd men inga redskap. Här finns inget dass men soptunna. 

Nedre tältängen

Nedre tältängen: Samma typ av vindskydd som Fårhagen. Här saknas dock vatten.

Övre tältängen

Övre tältängen: Denna plats skiljer sig avsevärt från de övriga. Den ligger också mer avsides. Man hittar dit genom att följa Bergslagsleden knappt 100 meter där en pil visar till höger. 150 meter senare är man framme. Här finns ett låsbart vindskydd (!), stor köksavdelning samt en stor olåst kåta. Kåtan är inredd med mängder med bord och bänkar. Ingen toa. Inget vatten. Miljön är att betrakta som vändplan.

Om man fortsätter att följa Bergslagsleden passerar den snart över grusvägen, där den sedan svänger åt nordväst. Här pekar en pil söderut mot

Yttre skyddet

Yttre skyddet: Vindskyddet är av planktyp med plåttak. Öppningen är lite indragen vilket skapar extra skydd. Dessutom finns takskägg. Måtten är cirka 2 x 3 m. Eldstaden är en järnskapelse av den typ som är vanlig längs leden. Runt eldstaden finns tre fasta bänkar. Här finns vedförråd men inga redskap och inget dass. Vatten finns i Lillsjöbäcken som rinner precis utanför. Platsen är en öppen glänta i skogen. Tyvärr finns det bilväg ända fram.

 

Ytterligare drygt 100 meter längs leden så kommer man till en av Bergslagsledens absolut trevligaste övernattningsplatser – vindskyddet vid Lillsjöbäcken.

Det påminner till stora delar om Yttre skyddet med den skillnaden att här finns såväl ved som yxa och såg.

Miljön runt skyddet är mycket inbjudande.

Lillsjöbäcken är känd för sin naturliga öringstam. I bäckens klara vatten med sandbotten trivs även flodpärlmusslan som kan bli 200 år gammal. Den är fridlyst och det betyder att man inte ens får lyfta upp den.

 

Det var sex vindskydd. Det sjunde passerar man sedan leden klättrat först upp och sedan ner för en ganska krävande bergsknalle.

På vägen upp kan man dessutom göra en avstickare till ett utsiktstorn som tyvärr börjar bli ruttet.

När man så småningom kommit ner har man Lillsjön och en underbar liten badplats framför sig. Där finns det sjunde vindskyddet.

Vindskyddet är litet – bara 2 x 2 m – men inbjudande. Här finns en eldstad med bra sittplatser runt, men tyvärr ingen ved eller redskap. Här finns dock både soptunna och dass. Vattnet i sjön bör kokas. Vindskyddet ligger vid Kilsbergens vackraste badplats som har både klippstrand och lång sandstrand. En del stugor finns inom synhåll.

Lillsjön är en naturligt näringsfattig sjö med klart vatten. Växtligheten är sparsam både i sjön och utmed stränderna. Här finns notblomster, en typisk art för näringsfattiga sjöar. På upp till 1,5 meter djupt vatten blommar den strax ovanför ytan. Den har vita blommor som bärs upp av en stjälk från en bladrosett på bottnen.

Det finns en hel del strövstigar i detta område. 

500 meter efter Lillsjön passerar leden över en gammal kolbotten. Efter lite letande går det också att lokalisera kojruinen.

En dryg kilometer senare letar sig leden ner till Abborrtjärnen och följer sjöns strand en liten bit.

 

Vindsnurror, vallareristningar och risbål

Nu börjar snart ett nytt inslag i denna natur att göra sig påmind. När jag nu vandrar denna etapp är det höstligt dimmigt. Dessutom börjar det skymma. Det blåser ganska rejält. Jag ser alltså inte så mycket men plötsligt hör jag ljud som väl inte bara kommer av vinden? Jag hade kommit till utkanten av Vindpark Kronoberget – 16 nybyggda, jättelika vindkraftverk!

 

Här i närheten finns en alternativ övernattningsplats – utom hörhåll från vindsnurrorna. Man kommer snart fram till en välskyltad anslutningsled till 10 sjöars led och om man följer den passerar man först (500 m) jaktkojan Hälge - som kan användas om det kniper - men du har då sju av vindkraftverken inom syn- och hörhåll.

Jaktkojan Hälge

Just här följer leden en nyanlagd väg, men 300 meter efter Hälge svänger leden in på en stig som verkligen lockar till vandring. De jättelika granarna gör att jag gärna går två kilometer till. 

Då är jag framme vid Storsjön där det finns ett skapligt vindskydd. Eller? Det har måtten 2 x 3 m. Eldstaden är av sten och har låga bänkar runt. Här finns ingen utrustning men gott om ved i skogen. Dass saknas. Sjön är stor och vacker med skapliga badmöjligheter. Har man tillgång till båt (hum) kan man ta sig ut till Killingön där det också lär finnas ett vindskydd – ett av få vindskydd i länet som ännu inte fått besök av mig.

Vindskyddet vid Storsjön

Men, jag antydde en viss tveksamhet angående vindskyddet. När jag kom dit hade det regnat och varit dimmigt i flera dagar. Jag upptäckte en del små mörka fläckar både på tak, väggar och golv och var noga med att inte lägga liggunderlaget där och inte heller ställa min utrustning på sådana platser. Det regnade ymnigt hela natten och när jag vaknade upptäckte jag att de mörka fläckarna blivit större och fuktigare. Under mina kängor var det vatten och likaså under min matpåse. Det kändes som om vindskyddet var mättat med vatten. Turligt nog hade det inte blivit fuktigt under mitt liggunderlag. Kanske är här dags för renovering?

Tio sjöars led är mycket intressant, framför allt för att den leder in mot Fasaskogen, men detta område kräver ett eget kapitel – minst.

 

När jag dagen därpå vandrar tillbaka mot Bergslagsleden saktar jag ner efter ungefär en kilometer. Jag har läst att här ska finnas en liten berghäll med vallareristningar. Och visst hittar jag dem.

Hällen ligger bara fyra meter söder om stigen. Ristningarna är ganska otydliga och delvis ristade över varandra. De består mest av initialer och små symboler.

Dags för en ny liten avstickare redan innan vi kommit tillbaka till Bergslagsleden? Avsnitt av stigen jag går på är delar av den gamla gång- och ridstigen Storsjögångan. När jag kommer ut på grusvägen svänger jag till höger. Efter cirka 800 meter når vägen sin sydligaste punkt. Därifrån går en otydlig stig söderut. Den är markerad med Edlundpinnar - pinnar lutade mot träd och stenar. Nu är vi inne på Storsjögångan igen.

Efter 350 meter längs denna stig passerar man extremt nära ett av de gigantiska vindkraftverken - nog så intressant - men efter ytterligare 350 meter kommer man fram till en oansenlig hög med pinnar. Man befinner sig på en mordplats.

År 1867 färdades en västgötaknalle på Storsjögångan. En kolare ville komma åt hans varor och mördade honom på just denna plast. Efter mordet började förbipasserande lägga pinnar på platsen – och det görs än idag. Det kallas att man bygger ett risbål. Det går - troligen - att fortsätta stigen söderut till Hagabergsgruvorna och Bergslagsleden, men jag har inte rekat den sträckan.

Innan man återvänder från denna utflykt kan det vara lockande att ta lite rast på någon av de vackra bergsknallar som finns i trakten av Risbålet.

 

Tillbaka på Bergslagsleden fortsätter jag söderut. Efter tvåhundra meter passerar leden Mörktjärnsbäcken på en lång bro.

Sedan svänger leden brant uppåt. Här är vackert men jobbigt. När man sänkt sig ner på andra sidan höjden kommer leden ut på en av de anläggningsvägar som leder till några av vindkraftsverken. Vägen går längs Mörktjärn – en mycket vacker sjö som skäms av de stora byggena på andra sidan.

Hundra meter söder om Mörktjärn lämnar leden vägen. Här saknas tydlig markering. De vanliga blåa pilarna borde sättas upp här.

Leden klättrar nu uppåt igen och efter cirka en halv kilometer kommer man fram till en något motsägelsefull skylt.

Går det att zooma in och läsa texten?

Jag har kommit fram till en av de passager där Bergslagsleden tvingats ändra rutt. Det är ingen stor förändring och den nya dragningen passerar en mycket vacker utsiktsplats innan den sänker sig ner mot väster och stöter på den gamla dragningen igen ute på en liten skogsväg.

Den nya utsiktsplatsen

Bara hundratalet meter senare lämnar leden grusvägen och viker av västerut. Här kan det vara dags att ta en paus och fundera över om man har lust att göra en lite längre, extra rundslinga.

 

Omväg via Trollkarlen, borgar, skatter och Pers kulle

Så här långt i artikeln hade jag tänkt beskriva en dagsutflykt österut. Eftersom den till en del är stiglös vill jag reka den ordentligt, men det låter sig inte göras just nu. Jag vill dock inte att hela denna artikel ska behöva vänta så länge. Jag kommer senare att komplettera artikeln med denna utflykt.
För er som är nyfikna räknar jag upp de olika platserna som kommer att inkluderas i utflykten. Sist i denna artikel finns gps-koordinaterna med.
Omvägen passerar Trollkarlen, Trollkarlsklint, Borgaresjö skans, Borgaresjö källa, Borgaresjö kolbotten och kojruin, Borgaresjön, Tjuvbergsskansen samt Pers kulle.

Vidare mot Sixtorp

Precis norr om Lilla Sirsjön passerar leden ett par stora, långsmala gruvhål. Dessa gruvor – Hagabergsgruvorna – är en del av malmfältet Kronoberget. Brytning har ägt rum från slutet av 1500-talet fram till slutet av 1800-talet.

Under 1700-talet var detta Lekebergslagens största gruvfält. Det är totalt mer än två kilometer långt och består av ett 80-tal gruvhål. På en karta från 1897 finns mer än 50 namngivna gruvhål. Härifrån gick malmtransporter till många av hyttorna i södra Kilsbergen, till exempel Vekhyttan och Mullhyttan.

Den mest dramatiska utsikten ner i gruvorna har man över den västra gruvan.

 

Om man följer gruvornas södra sida västerut tills gruvschaktet upphör så befinner man sig ganska nära platsen för en runkesten - en stor sten som kan sättas i gungning med handkraft.

70 meter nordväst från denna punkt finn stenen. Se GPS-koordinater sist i denna text.

Runkesten

Strax söder om gruvorna passerar leden bäcken från Lilla Sirsjön. Vid själva utloppet ur sjön lät man bygga en drygt 80 meter lång damm – Regaldammen. Därigenom skapade man ett vattenfall som drev ett åtta meter högt vattenhjul.

Regaldammen. På nedre bilden ses hjulhusgraven. Dammen kallas ibland för Hjulhusdammen.

För att förbättra vattenföringen täppte man för Stora Sirsjöns naturliga utflöde och lät gräva ett dike till Lilla Sirsjön. Via en stånggång på cirka 300 meter överfördes kraften till pumpar och hissar vid Hagabergsgruvorna. Pumparna skulle se till att vattnet försvann och hissarna användes för att få upp malmen. Dammen är välbehållen. Vattenhjulet revs 1914 men vattenrännan och stenfundamenten till hjulhuset står kvar.

Velamshyttan

En knapp kilometer söder om Regaldammen passerar leden åter bäcken från Lilla Sirsjön. Precis vid vattenfallet låg tidigare Velamshyttans hytta.

Hyttans plats

Det berättas att Gustav Vasa kallade hit en tysk bergsman – Velam – för att lära upp svenska bergsmän i tysk bergshantering och inrätta en så kallad tyskhytta. Säkert är i varje fall att hyttan drevs under 1500-talet och fram till 1620-talet, då verksamheten flyttades längre nedströms till Gammelhyttan.

Ovanför hyttplatsen – på andra sidan vägen – ser man de imponerande resterna av en flottningsränna i sten. Nedanför denna har tidigare funnits en träränna som förde timret ner till den punkt där leden korsar bäcken. När man ser vilka enorma arbeten som utförts för flottning i denna lilla bäck så kan man få en uppfattning om vilka transportproblem som fanns i skogsbruket före vägarnas och skogsmaskinernas tid.

Fyrahundra meter söder om Velamshyttan passerar leden den plats där tidigare Velamshyttans såg låg. Här finns resterna av ett försök att sprida kunskap om hembygden.

Velamshyttesågen

 

Strax innan leden ankommer till etappmålet Sixtorp passeras än en gång bäcken från Sirsjöarna på en ganska lång och ringlande bro. 

Sixtorps friluftsgård är alltså etappmål för tolfte och trettonde etappen på Bergslagsleden. Friluftsgården ger möjligheter till övernattning, lägerskolor och annan service. I anslutning till anläggningen finns en obemannad naturskola som är resurs i samband med exkursioner i området. Här kan du rasta ute i det fria och ha tillgång till vindskydd, eldstad, vatten i utekran och torrtoalett. Nere vid sjön ligger en mycket fin badplats. Kontakt: [email protected]

Området ingår i Sixtorps naturreservat.

 

De båda vindskydden är av olika karaktär – ett för övernattning och ett för rast. Rastskyddet är inrett med bord och fasta bänkar. Två personer kan möjligen få plats att sova. Utanför finns en eldstad med sittplatser. Dessutom finns mängder med bord och bänkar i närheten. Toa vid gården. Vedbod med ved och huggkubb, men inga redskap. Vatten i kran på en liten stuga 50 meter ovanför vindskyddet.

Det rejälare vindskyddet ligger strax intill. Det har måtten 2 x 3 meter. Utanför finns eldstad med sittplatser.

Nedan följer samtliga sevärdheter och deras gps-koordinater.

  • Lekens badplats N59 16.554 E14 47.022
  • Klunkhyttans gård N59 16.377 E14 48.030
  • Klunkhyttans vindskydd (vsk) N59 16.406 E14 48.103
  • Masmästarestugan N59 16.178 E14 47.940
  • Lekhytte klint N59 15.477 E14 48.408
  • Myrstigen N59 15.254 E14 47.259
  • Kungshallasjöns rastplats N59 15.228 E14 47.052
  • Dansande granar N59 15.242 E14 47.004
  • Kungshall naturreservat (NR) N59 15.218 E14 46.951
  • Båsbergens NR N59 14.513 E14 46.410
  • Nybergskällan N59 14.450 E14 45.594
  • Dorvestorp guldgruva N59 14.139 E14 45.772
  • Dorvestorp lärkträd N59 13.837 E14 45.723
  • Dorvestorp järngruva N59 13.748 E14 45.653
  • Dorvestorp ek N59 13.873 E14 45.575
  • Dorvestorp krypsten N59 14.043 E14 45.544
  • Dorvestorp tjärgrav N59 14.109 E14 45.436
  • Larsatorpet N59 14.164 E14 45.204
  • Kolbotten Kattjärn N59 14.129 E14 44.355
  • Stenbäckens gård  N59 13.813 E14 44.197
  • Stenbäckens vsk Ravinen N59 13.766 E14 44.363
  • Stenbäcken vsk Fårhagen N59 13.696 E14 44.347
  • Stenbäcken vsk Nedre tältängen N59 13.734 E14 44.165
  • Stenbäcken vsk + kåta Övre tältängen N59 13.847 E14 44.001
  • Stenbäcken vsk Yttre skyddet N59 13.732 E14 43.885
  • Lillsjöbäcken vsk N59 13.819 E14 43.797
  • Utsiktstorn N59 13.787 E14 43.673
  • Lillsjön vsk N59 13.828 E14 43.449
  • Kolbotten + Kojruin Lillsjön N59 13.707 E14 42.912
  • Jaktkojan Hälge N59 13.152 E14 41.581
  • Storsjön vsk N59 13.567 E14 40.143
  • Vallareristning N59 13.218 E14 40.898
  • Risbålet N59 12.584 E14 40.473
  • Trollkarlen N59 11.419 E14 42.264
  • Trollkarlsklint N59 11.467 E14 42.475
  • Borgaresjö skans N59 11.232 E14 42.649
  • Tjuvbergsskansen N59 11.414 E14 42.910
  • Borgaresjö källa N59 11.104 E14 42.730
  • Borgaresjö Kolbotten + kojruin 
  • Borgaresjön N59 11.284 E14 43.038
  • Pers kulle N59 11.607 E14 43.382
  • Hagabergsgruvorna östra N59 11.877 E14 40.799
  • Hagabergsgruvorna västra N59 11.878 E14 40.451
  • Runkesten N59 11.925 E14 40.253
  • Regaldammen/Hjulhusdammen N59 11.769 E14 40.285
  • Velamshyttan N59 11.414 E14 39.997
  • Velamshyttesågen N59 11.262 E14 39.712
  • Sixtorps friluftsgård N59 10.984 E14 39.040
  • Sixtorps vsk x2 N59 10.962 E14 38.991
  • Sixtorps badplats 

 

 

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2019-11-25 18:01   enils
Hej bilden på (velamhyttesågen) är en kolugn där man kolade
bakar o ribbor "spillvirke"sågen låg söder om vägen
mvh erik
 
Svar 2019-11-25 19:20   Håkan Friberg
Tack! Jag rättar detta vid tillfälle.
 
2019-11-26 15:06   statemachine
Och i Sixtorp har du även en kallkälla.
Mellan Sixtorp och en Velamshyttan har du en torpruin på höger sida om grusvägen om du kommer från Sixtorp.

Ser så mycket fram emot artikeln om trollkarlen och borgaresjö skans och allt runtomkring.

Tack för bra artikel.
 
Svar 2019-11-26 16:38   Håkan Friberg
Tack Tero! När det gäller kallkällan i Sixtorp så ringer en liten klocka: Har du inte tipsat om den tidigare? Men... var hittar jag den? Jag ska troligtvis hinna vandra etapp 13 innan vintern sätter stopp så jag kommer att åka till Sixtorp snart igen. Vore kul att hitta källan då.
När det gäller torpruiner, gruvhål och kolbottnar så tar jag oftast upp dem enbart om de ligger vid leden eller på vägen till någon större (enligt mitt tycke) sevärdhet. I denna text finns t ex Larsa-torpet med bara för att det ligger längs vägen runt Dorvestorp. Jag måste ha en intressant berättelse att förmedla för att göra en "utflykt".
 
2019-11-26 18:56   OBD
Hej och tack för ännu en fantastiskt innehållsrik artikel!
Jag förmodar att du vandrat leden ett antal gånger. I alla fall vissa etapper. Kul att du får med så mycket kulturhistoria. Jag travesterar på ett gammalt känt uttryck och säger "En gång Majje, alltid Majje". :-)
 
2019-11-26 19:13   statemachine
Du kan dels gå norrut på bergslagsleden tills du kommer till bäcken, där viker du av till vänster. Gå inte över bäcken.
Följ stigen ca 100 m så dyker källan upp.
Bävern har stökat till det rejält på denna sida så det kan vara svårt att ta sig fram.

En lättare väg är att ta första vägen till höger efter sixtorp, när du kommer fram till bäcken följer du stigen till källan. Källan ligger rakt nedanför huset.

Klippt från din tråd https://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=86483&page=2

Har en nytagen bild på sista sidan.

I vindskyddet intill lillsjöbäcken sov jag min första vinternatt i vindskydd.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in