Äventyrliga dagen - elfte deltagaren

Bergans of Norways välgörenhetssatsning Äventyrliga Dagen mötte denna gång upp med Lars 21 år som bland annat kämpat med tvångstankar och depression. Äventyrliga dagens syfte är att ta med ungdomar, som på något sätt har eller haft en tuff och kämpig vardag, ut i naturen på ett äventyr som sträcker sig över ett helt dygn.

Jag mötte upp Lars på tågperrongen och vi begav oss genast ut i naturen där vi gick igenom hans startpaket för friluftsliv som han får behålla efter att dagen är avslutad för att på en gång komma igång med sitt eget friluftsliv. Höstluften var rejält kall och han fick byta om till sitt nya underställ i ett buskage.

Vi tog oss ner till bryggan för genomgång av hur man hanterar en kajak. Det var Lars första gång i en kajak och vi skulle paddla ut en mil till en öde ö i Mälaren där min gode vän Mikael Åkerman väntade på oss. Väl framme så hade vi hunnit bli ordentligt hungriga och lite kylslagna så vi värmde på 24hourmeals mjukkonserver sittandes runt kaminen i Tentipi tältet.

Vi hade med oss två slaktade Gotlandskaniner som vi flådde och beredde skinnen till vackra sittunderlag. Själv anser jag att det absolut hållbaraste sättet både som föda och utrustning är om vi kan gå direkt till källan. Utan transporter, tillverkning, kemikalier, antibiotika, etc. Att själv slakta, tillvarata köttet och andra delar av djuret samt bereda hudar precis som alla urinvånare gjort är det mest hållbara och ekologiska valet vi kan göra. Lars som aldrig hade varit i kontakt med döda djur förut fick verkligen ny kunskap och lärdomar om hur man kan nyttja i princip allt på djuret till olika ändamål. Bland annat så gjorde vi ett ljus av fettet från kaninerna som brann riktigt länge.

Vidare gick vi igenom hur man gör upp eld på olika sätt med tändstål, stål och flinta samt även med bågdrillen. Friktionseld är inte helt enkelt när luftfuktigheten är hög men med lite hjälp lyckades Lars få till en bra glöd som han även blåste liv i.

Sittandes runt kaminen slipade vi våra knivar och yxor, vilket faktiskt kan behövas trots att de är nya om man vill få till den där extra skarpa eggen. Länge var vi uppe den natten småpratandes om meningen med livet samtidigt som vi lade in nya vedträn för att hålla värmen uppe.

Morgonen därpå förevisade Mikael om kniv och yxkunskap, något som verkligen är viktigt om man vill undvika skärsår och skador. Dygnet gick onödigt fort fram och snart så var vi tvungna att krypa ner i våra kajaker igen och paddla tillbaks mot civilisationen. Höstfärgerna riktigt sprakade mot den blå himmelen.

// Sören Kjellkvist

Tack så mycket för den äventyrliga dagen! Den levde sannerligen upp till mina förhoppningar om inspiration, motivation och ett härligt minne. Har reflekterat litegrann och måste säga att Sören har gjort en positiv förändring i mitt tankesätt och liv. Det gjorde han genom att visa mig både ett nytt perspektiv på friheten och skönheten i naturen samt verklig uppskattning av att "bara vara". Dessutom har jag lärt mig praktisk kunskap om levnad i naturen t.ex. hur man ska klä sig för att hålla sig varm och göra upp eld på olika sätt. Detta har lett till ökat självförtroende och en vilja att lära mer. Hoppas att ni har en fortsatt trevlig vistelse på den lilla ön. Hälsa Mikael så hjärtligt från mig! Planerar och förbereder mig redan inför nästa äventyr i naturen. Troligen blir det en bergsvandring redan nu i nästa vecka. 
// Lars​​​​​​​​

Åtgärder vid OCD eller tvångssyndrom:
Om du har tvångssyndrom, som också kallas OCD, kan du känna väldigt starkt att du måste tänka på ett visst sätt eller göra vissa saker. Och att du får ångest om du inte gör det. Om tankarna stör dig kan du få hjälp att bli av med dem. Läs mer på UMO:s hemsida.

Motivering:

Jag tror att jag hade en relativt lycklig barndom fram tills att föräldrarna separerade och det kändes som att marken under fötterna försvann. Jag vände mig inåt, isolerade mig i skolan och när jag var hemma tog jag ut sorgen på mina yngre syskon genom att säga nedvärderande saker, skrika och slåss. Ett par år senare utvecklade jag tvångstankar/OCD och började tvångsmässigt associera det vackra i livet med det fula. Kunde ofta inte tänka på goda saker utan att något ont kom och tog över. Träffade någon från BUP som hjälpte mig att handskas med detta och (till viss del) möta rädslan för mina egna tankar. Efter det blev jag olyckligt kär i en nära tjejkompis. Uttryckte mina känslor och när jag förstod att hon bara ville ha mig som vän kunde jag ändå inte riktigt släppa det. Den vintern föll jag ner i en djup depression och tänkte mycket på självmord. Höll mig vid liv mer för min familjs skull än för min egen. Förstod ändå någonstans att det skulle såra dom om jag tog livet av mig, trots att jag själv kände mig så värdelös och oduglig att jag lika gärna kunde dö. Gick till BUP igen och regelbundna möten med socionomer. När jag inte mådde mycket bättre av det gav de mig antidepressiva och när dessa börjat verka kände jag mig plötsligt OK. Likaså när jag valde att sluta med tabletterna och mötena.

Inte långt senare hittade jag sex och droger. Låg en del med tjejer jag inte var kär i och började röka på och skolka ganska mycket från gymnasiet. Föräldrarna förstod efter ett tag vad jag höll på med och blev ganska besvikna. Det fick mig att vilja gömma mig ännu mer och jag sov för det mesta över hos tjejer och polare. Polarna som inte gillade droger försvann sakta men säkert och när jag insåg att jag sårat vissa av tjejerna djupt kändes det inte alls bra. Jag "hanterade" situationen genom att missbruka mer. På något sätt tog jag ändå studenten med godkända betyg, började på ett jobb jag avskydde och lyckades spara ihop till en enkelbiljett utomlands och ett arbetstillstånd. Åkte iväg med en kompis, men vi gick varandra på nerverna och jag fortsatte resa själv. Vandrade många gånger nerför gator i storstäder och trots att där fanns miljoner människor kände jag mig fruktansvärt ensam. Kollade på ett rum för uthyrning och hyresvärden verkade trevlig, men när jag flyttat in tafsade gubben på mig och jag drog därifrån.

Flyttade omkring ett tag till men sen fick jag nog och åkte tilbaka till Sverige och dåliga vanor. Hade svårt att hitta jobb och någon vettig sysselsättning för jag fokuserade mest på att försöka gömma mig och bedöva smärtan inombords. En dag bestämde jag mig för att sluta röka på. Det var över 6 månader sedan. Det svåraste med det är att flera av ens närmsta vänner inte vill göra mycket mer med en än att knarka så det känns ibland som att jag har förlorat dom. Har än en gång spenderat väldigt mycket tid för mig själv. Är extremt blyg för främlingar och tar sällan kontakt med nya människor, kanske tack vare skulden jag känner efter alla jag har sårat.

Nu har jag iallafall börjat jobba, träna och reparera relationen med familjen. Försöker uppskatta livet, känna tacksamhet och bidra med något positivt till världen, för mig själv, mina medmänniskor och alla andra levande varelser. // Lars 21 år.

Läs mer om Äventyrliga dagen och hur du söker här.