Bloggar > Utomhusliv 2020

Utomhusliv 2020

En blog om naturen - det bästa som finns

Precis utanför Stockholm men ändå mitt i ingenstans

Kristihimmelsfärd bjöd på något verkligen ovanligt i mitt liv. Både en längre tid av ledighet, samt bra väder på en och samma gång. Allt var helt enkelt som upplagt för en flernattare i närområdet. På fyra dagar kommer man knappast iväg till vildmarken och än mindre på de två timmar som än rekommenderas. Men, det är inget som hindrar från total frihet från stigar, hus eller andra människor om man bara letar. Fortfarande är natur vanligare än väg i vårt avlånga land.

Valet föll på att spendera några nätter strax norr om Stockholm i ett område med många sjöar, mycket skog och glest med folk. Sedan var det bara att som vanligt packa för nog med dagar, tänka om utrustningen, försöka minimera vikten, sen packa lite till och till sist ändå inte vara helt säker och ta med för mycket mat. Det är kanske någon slags överlevnadsinstinkt som sitter där, men just vatten och mat brukar jag överdriva med.

Sen började resan mot norr i Stockholm. Motorväg övergick till småvägar och tillslut vid en skogsväg fanns en perfekt bom att parkera vid. På med väskan, ta fram karta och riktning och sedan kunde resan äntligen börja.

Ibland gör man det enkelt för sig. Ibland gör man det svårare. Den här gången bestämde jag mig för att gå rakt fram, genom den torra torra granskogen, istället för att gå runt. Det skulle visa sig vara ett ganska smärtsamt val. Att gå genom torra granar tar tid, men på en gång finns det något vackert i dess ödslighet.

Det är kul i skogen.

Så här glad blir man av skogen.

Vandringen gick vidare genom granskog, sedan över ett vattendrag, upp på en höjd och vidare genom barrskog innan resans första mål var nått. En helt ensam sjö utan en enda stig som ledde dit. Kanske var det all granskog och svår terräng som hindrade alla från att komma dit – hur som var det otroligt att finna en sådan gömd skatt i Stockholm.

Vid sjön fanns det en kulle enligt kartan – som borde ge fin utsikt. Och det stämde helt. Högst upp på kullen fick man en strålande utsikt över sjön och sol. Allt verkade bra. Nu var det bara att hitta tältplatser. För vem har inte varit med om att ha funnit en närapå perfekt plats och sen knappat kunnat hitta platser för tält?

Men, efter att ha gått ett tag kändes lunch först motiverat. Det finns få saker som är lika belönande som en lunch ute i det fria efter att ha tagit sig fram i skogen.

Lunch med utsikt

Efter lunch var det dags för tältplats. Jag brukar alltid söka upp det allra först för att slippa bli besviken av en plats som verkar perfekt men saknar platser. Det verkade svårt, men så plötsligt, gömt av alla träd hittade jag en förvånande platt och mjuk plats. Både bekväm och helt dold. Perfekt.

Ninjatältet.

Nu var allt klart. Bara dags för att utforska och njuta och först mycket senare fundera över eld och annat. Badklipporna runt sjön höll envist på att ropa efter mig kändes det som och plötsligt så hade jag bara hoppat ned i sjön för årets första dopp. Varmt? Absolut inte. Men ändå underbart att äntligen ha hoppat ned i en helt egen sjö mitt i skogen.

Sjön tvingade mig att bada.

Dagen fortgick med det vanliga när allt redan är klart. Se sig omkring, samla ved, njuta av tystnaden och ibland inte göra något alls. Någon gång vid middag så upptäckte jag tyvärr att batterierna på telefonen var nära på slut och att den powerbank jag hade tagit med bara hade slutat fungera. Se där, en lärdom - kolla sådant innan du far iväg. Visste behöver man inte en telefon, men om något sker så är det bra att alltid kunna ringa någon. Det är en av de saker jag tycker om med att vara ute i det fria - man lär sig alltid något, hur kort resan än är. Hellre utan el här, än i riktigt vildmarken.

Även utan bilder kan jag ändå lova att kvällen blev precis lika magisk som dagen. Högst uppe på den höjd jag höll till så ville solen aldrig riktigt försvinna och inte värmen heller. Istället blev den en otrolig ljum kväll med en brasa, god mat och inget som störde. Det blev så bra att dagen efter bestämde jag mig för att stanna vid sjön istället för att vandra vidare och istället gjorde jag fler utflykter i området men utan tung ryggsäck. 

På tredje dagen var det dags att packa ihop igen och bege sig mot bilen. Efter två nätter ute hamnar jag alltid i en annan lunk än när jag är hemma. Stressen släpper. Brist på kommunikation med omvärlden eller vad klockan är blir helt oviktig. Det är en underbar känsla av här och nu som infinner sig - där huspriser och konjunkturer eller nästa veckas arbete inte finns. Det finns bara här och nu. 

Nästan framme vid bilen så minns jag att jag har en telefon med. Den hade jag glömt bort. Nästa gång ska jag komma ihåg batterier med.

Postat 2020-05-27 11:13 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ute med barn, en helt annan överlevnad.

Jag är inte Bear Grylls. Mina äventyr ute handlar väldigt lite om att hoppa ned från helikoptrar ner i floder eller leta efter giftiga ormar - och även om jag knappast ser mig själv som en gastronom, så föredrar jag nog mina kokta röda linser med bulgur tillagade i mitt genom åren snart sönderanvända kokkärl från Biltema, framför att äta dvs insikter från träd (även om det låter otroligt praktiskt, mat väger alldeles för mycket när man packar för några dagar).

Inte heller kan jag mäta mig med många här på Utsidan i spännande äventyr som kräver bra planering och nerver av stål. Det finns många otroligt inspirerande personer här och all respekt till dem. Fortsätt så! Nej, mina äventyr har varken skorpioner eller total ensamhet långt från hjälp - men ändå måste jag erkänna att de alltid överaskar mig och kräver ständig förändring och snabbt tänkande. Så enkelt men ändå svårt - jag är nämligen en av alla oss som ör ute med barn i skog och mark ofta. Mycket ofta. Gärna med övernattning så fort som mitt samvete och nattens temperatur är i synk. 

För mig kom det naturligt, väldigt tidigt. Jag älskade skogen och att vara i naturen och jag ville fortsätta ta mig dit. Men, med barn är man ofta begränsad i frihet - så vad gör man? Givetvis tar man med barnet ut!

Jag har gjorde det sedan min son kunde gå (även om gå var rätt så relativt första gången och vi var väldigt nära ett plask i Östersjön den gången) - men givetvis med så mycket förberedelse som kan kunde. Från den första trevande gången, när jag behövde ha med skogsrutinerade kompisar för säkerhets skull, till idag när vi två är ute och tältar själva i dagar utan någon annan på jorden ens nära så har jag varje gång försökt planera och optimera och säkerställa att turen ska fungera. 

Har jag med mig nog med varma kläder? Nog med mat? Är det för kallt på natten? Leksaker då? iPad (nej blev ingen sån)? Är det för långt att gå? Fästingar? - varje gång kan något kanske förbättras och ändå blir det inte alltid bra. Ja, tills jag på något sätt fick bara acceptera att det blir. Punkt. Javisst ÄR det bra att ta med rätt mängd av allt och det är en planering man lär sig (helt ärligt så tycker jag att det är lättare att planera för ena längre ensamresa utan hjälp, än en resa med barn - även om den bara inkluderar några kilometers vandring). Men. I slutet så finns det en otrolig frihet att bara ta det som det kommer. Om det regnar så regnar det. Om det blåser så blåser det. Acceptera och inse att ingen har bråttom någonstans. Då går resan från stress till... frihet. Plötsligt så har du alltid du behöver på en och samma plats.

Planering och let go på en och samma gång. Yin och Yang.

Ihåliga träd är otroligt spännande.

Jag skulle nog säga att på så sätt har alla mina resor blivit bättre. Jag planerar mycket mer i förväg får sådant som behövs (packning, avstånd mm, LEKSAKER). Men på en gång så har jag äntligen lyckats lära mig att resan är inte hur många mil du vandrade på dagen slut.

Resan är det du ser där precis framför dig hela tiden... när du ser en spännande myrstack eller ett vattendrag eller får gömma dig under en gran mot regnet.. eller kanske bara för att trollen och tigrarna i skogen inte ska ta dig.

Jag tror tom att Bear Grylls hade hållit med om det. Han verkar ju njuta av allt...

Om inget annat fungerar så får man klyva stenar på mitten med sina karatekrafter istället. Alltid uppskattat.

Postat 2020-05-17 15:46 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Övernattning

Alldeles för sent, men ändå äntligen. Årets första övernattning. Visserligen är vädret just nu alldeles för varmt och trevligt för att på något sätt kalla det en utmaning - men ibland kan man ju också bara trivas och njuta ute.

Och så i lördags var det dags. För att göra det lite mer spännande så följde min 7- åriga son med, överlycklig över att få sova ute och inte det minsta orolig om hans sovsäck som en gång i tiden klarade noll grader fint fortfarande var i samma skick. Jag fuskade precis innan, köpte på mig sovsäckslakan av siden, men sen fick det bära av.

Vi vandrade några kilometer, det fick räcka med barn och jag   fick lära mig återigen varför man inte packar för mycket... En del visdomar får man lära om sig ibland.... Till slut hittade vi en fin plats att slå läger. En sjö och ett fint område. Det fick bli vår plats för natten!

Sedan var det bara slå läger och börja utforska området. Som vanligt i skogen så gick tiden otroligt fort och plötsligt var det kväll och dags att äta och sen att sova. Känslan att lägga sig i i tältet på kvällen och sakta somna i sovsäcken till ljudet av naturen kommer alltid vara bland det bästa jag vet. 

Men sovsäckarna då? Fungerade de? Ja, vi sov otroligt gott. Jag har alltid varit lite fundersam om hur bra lakan av siden fungerar - men det fungerade förvånansvärt bra och får definitivt följa med till fjällen i sommar. Men, innan dess ska det bli många övernattningar i skogen. Redan nästa helg...

Postat 2020-04-27 21:10 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Utmaningen

Paradiset

Det fanns en tid då jag var ute jämt. Utan att överdriva så övernattade jag ute varje vecka, oberoende av väder.

Snö, kyla, regn - det spelade ingen roll. Det var en otrolig frihet att kunna vara ute i naturen utan att behöva tänka på väder.

Sen hände väl livet, som det väl gör, och veckor utan skog blev till månader och efter ett tag så började även årliga vandringsresorna till fjällen försvinna. Naturen försvann från mitt liv och till slut så var det enda som fanns kvar av mina äventyr två stycken genomskinliga plastlådor med mina kläder och verktyg någonstans i förrådet.  

Därför har jag antagit en utmaning nu. Att vara ute minst en gång i veckan hela året. Det spelar ingen roll om det är en kort vandring i ett naturreservat med min son, om jag övernattar, eller om jag bestiger berg. Det viktiga är att komma ut minst en gång i veckan. Då kommer allt annat med.

Min tanke är att försöka lägga upp lite bilder här med - från årets första resa till Island (som var det äventyr som fick mig tillbaka ut i naturen) till vad som händer varje vecka.

Så. Ut och njut.

Postat 2020-04-12 07:23 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

 

Logga in