När jag va liten hade jag en sjukdom som förändrade mig och jag fick lära mig kämpa till 10 års ålder då blev jag frisk men fick lite men för livet som en del tyckte var roligt att skoja om. även i dag så händer det att folk tittar ner på en och tror inte man ska klara nått.
Men i friluftslivet eller uteliv som jag kallar de ja håller på med så hjälper det mig mer än och räna på pubben och bli utskrattad.
man mognar när man är ute själv och måste fixsa allt, som ved till elden och göra maten själv. Men ibland är det skönt att vara ute själv även om man saknar någon att göra en tur med.
Några hade höll på att brytas mitt i tur så jag fick såga av dom
Jag hoppas att du hittar någon Ute-kompis, Torgny.
Alltför ofta styrs vi av andras kommentarer kring att ‘klara av’ något utifrån vad andra anser att vi klarar av.
Inte minst gäller det i moderna friluftslivet. Där i princip alltför många koketterar med sin förmåga.
Skit i dom du och gå din egen väg.
Att få kunna sitta still, göra upp en eld i skogen och titta och ha förmågan att kunna njuta av det är något ingen kan ta ifrån någon annan. Det vet nog dom där som flabbar på puben med.
Stå på dig Torgny. Ute i skogen ser ingen en. Där tänker man bäst.
Du klarar av att fixa ved till elden och göra maten själv. Det är det många som inte kan klara av. Hoppas verkligen att du kan få någon med dig ut på tur. Själv njuter jag faktiskt mera av att vandra ensam.
Jag tittade lite på dina tidigare bloggar och såg till min glädje att du huvudsakligen använder dig av friluftsprylar som kommer från det militära. Det är oftast verkligen bra grejor vilka tyvärr underskattas av "modernt" friluftsfolk. Trevligt att du i alla fall förstår nyttan av bra material i skogen.
Hälsningar: Mats Gärling