Det gick lätt att pulsa fram till vindskyddet, ingen hade varit där på ett tag vilket syntes tydligt.

Började genast att göra mig hemmastadd, på plats finns tre borstar med skyfflar, så det var lätt att borsta bort snö. Klockan hade hunnit blivit tidig eftermiddag och hungern satte in. Efteråt blev det att fylla upp ett vedförråd till kvällen, temperaturen var väl 10-12 grader.

Det var fascinerande att följa solens gång på sjön med alla dessa skuggor....

Tiden knallade på och solen blev allt avlägsnare, och med den temperaturfall. En eld var självklar och medans jag satt där dök det upp en människa, till min förvåning. Vi slängde några ord och vederbörande brukade ofta var ute.

Så småningom kom mörkret och det blev kallare och kallare, vid sextiden hade det sjunkit till -15, nu blev jag lite orolig med tanke på mina sovsäckar. Jag har en som ska tåla -12, sedan har jag sytt ihop en sommar/höst säck - som jag trädde över -12 säcken. För att testa kröp jag ner och till min förvåning frös jag ingenting.

Satt framför elden med en gnistrande stjärnklar himmel, emellanåt tog jag av mig för att massera och värma fötter och tår. Vid halvniotiden kröp jag ner i säcken, temperaturen var då -17. Natten blev lite ryckig, med en blandning av sömn, lite oro, halvslumrande, och sömn igen. Då och då tittade jag på temperaturen, och fram till sju-åtta på morgonen visade den -19, efteråt höjdes den till -17. Gjorde direkt upp en brasa efter att ha klivit ur sovsäcken, frukost och varm dryck. Vid niotiden lämnade jag platsen för att återvända till Ånnaboda.

På morgonen, glad över att ha klarat natten....

Det var en lärorik kväll/natt med "för mig" låga temperaturer, tyckte jag lärde mig en hel del om hur kroppen reagerar. Men naturligtvis har jag ofantligt mycket att lära. Vinterturer kan ju vara riktigt trevliga....