Läs mer på www.nordtillsyd.se
Denna blogg handlar om motivation och en vandring från Treriksröset till Smygehuk.
Håller på med planeringen av: Expedition "Nord till Syd" om motivation, mental träning och att vandra genom Sverige från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder.
Har nu byggt om min hemsida och om ni tidigare lagt ett bokmärke så funkar det inte mer. Adressen är nu enbart www.nordtillsyd.se
Tidigare fanns det även ett tillägg start.html men med detta fungerar det inte längre
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Navigering, Resor
Det var i princip allt
Jag hade tänkt hinna med ytterligare en liten vandring på Skåneleden och hade t.o.m. valt ut var jag skulle gå. Det skulle ha varit tåg till Ängelholm och sedan några dagars vandring ut med kusten, för att bl.a. se Hovs Hallar. Nu blir det inte så, det finns lite för mycket att stöka med denna sista vecka. Jag har ett nytt tält, har bytt ut mitt Soulo till ett lättare Akto, väntar på nya kängor. Mina Lundhags Synchro har på något vis blivit lite trånga över tårna. Lundhags ställer då upp och lästar ut ett nytt par som de sedan ska skicka till mig. Det blir till att köra med vattentricket när jag går in det nya paret. Det är så många butiker och tillverkare som ställt upp mer än normalt den sista tiden, Lundhags, Hilleberg, GetOut, Magellan, Klättermusen, ArcTeryx butiken för att bara nämna några.
Min utrustning är relativt optimerad för en fem månaders vandring, inte lätt men den kunde också varit mycket tyngre. Kostnaderna har rusat iväg betydligt mer än vad jag räknat med och eftersom jag inte haft någon inkomst de senaste fyra åren så kom tanken på att ta in sponsorer. Nu är det inte mycket jag behöver sponsras med eftersom utrustningen är komplett. Men jag har upptäckt att det är mindre lätt att intressera företag att gå in i detta projekt. Någon sa nej när de hörde att det var i Sverige jag skulle gå. Jag tror att det skulle varit lättare att intressera sponsorer, om jag gjort detta till något internationellt. I början av förberedelsetiden var jag dock helt anti mot att bli sponsrad. Jag ville ha detta som något jag gör och gör enbart på mina villkor.
När jag startade detta projekt så ville jag göra något i Sverige. Jag har tillbringat den mesta tiden utomlands de senaste fyra åren så nu ville jag stanna i Sverige. Viktigt för mig var även att det jag gör ska vara gjort tidigare. Jag vill ta bort den motivation som eventuellt kunde komma av att bli den förste att göra detta. Annars verkar det rent generellt som om "äventyrare" måste hitta projekt där de på något vis är först, om inte först i världen så åtminstone förste skandinav eller förste svensk eller förste dalmas eller ...... Jag tänker bara på äventyrarna Björn Blom och Thorvald Mjaaland i Hipp Hipp. Jag gillar Hipp Hipp och jag gillar äventyrare (som blir först) också men jag vill utforska motivation.
Jag har tidigare ganska ofta gett mig relativt lätt då det blivit motigt, både vad gäller arbete, relationer osv. Jag vet att kvaliteten på mitt liv är lika med kvaliteten på min interna kommunikation, dvs. vad jag säger till mig själv är också min sanning. Det kommer antagligen (förhopningsvis) finnas massor av härliga dagar då jag tycker att livet är det bästa som finns, men det kommer också komma dagar då jag antagligen inte vill kliva ur sovsäcken. Hur behöver jag då kommunicera med mig själv för att fortsätta, det är det som jag hoppas kunna dokumentera. Skillnaden mellan "Fredrik, kom igen nu. Du blir den förste i världen som klarar detta" och "Fredrik, kom igen nu, du ska upp och vandra och ingen bryr sig egentligen om ifall du gör det eller inte" kan vara stor. Ur den synvinkeln är det en större "bragd" att vara tvåa eller tia än att vara först.
Ensamheten kommer att bli en tuff utmaning och jag sa i en radiointervju att det bästa vore att börja älska mig själv så mycket att jag trivs utmärkt i mitt eget sällskap. Men just nu en vecka innan startdatum så är allt detta höljt i okunskapens dunkla sken.
Tyvärr så har jag slarvat ganska ordentligt med vad jag stoppat i mig den sista månaden och har nu en matchvikt på en bit över 90 kg. Det är ganska mycket med tanke på att jag är 1,80 m. Beach 2008 har inte existerat i mitt huvud och jag vet att jag kommer att gå ner en hel del när jag väl börjar vandra. Under mina vandringar till Santiago (med 8-10 kg:s packning) har jag under två månader gått ner 10-12 kg. Det lär väl minst bli något liknande denna gång också, speciellt med tanke på att ryggsäcken kommer att väga så mycket mer. Nackdelen är att jag har många kilos dödvikt att släpa på under den första månaden. Men tar jag mig bara igenom denna första tid så kommer känslan av en smärtare och lättare kropp som orkar mer och mer för varje dag. Den känslan är riktigt härlig.
Det var i princip allt, mina prylar är magasinerade (de fyller inte ut ytan på förrådet som är 1,5 kvm), min lilla bil ska snart ställas in på förvaring och sedan är det jag och min ryggsäck mot 1572 km Sverige fågelvägen. Kartan kommer att uppdateras dagligen när jag har nätkontakt. Längst upp i norr kan det nog dessvärre ta några veckor innan jag kommer ner till GSM-trakter. Jag hoppas ni följer mig både i bloggen och på kartan. Skicka gärna mejl eller skriv i min gästbok. Jag kommer att ta till mig all positiv feedback som jag överhuvudtaget kan få.
Lycka till ger jag mig själv.
Härlig natur, skoskav och en visdom rikare
Söndagen den 4 maj satte jag mig på tåget till Hässleholm, en resa på ca 50 minuter från Malmö. Fågelvägen är det 75 km men jag tänkte vandra tillbaka till Malmö på Skåneledens Nord till Syd sträcka, vilket skulle bli 180 km.
Vid 12-tiden på dagen kom jag till Hässleholm och efter lite frågande om riktning satte jag av mot Hässleholmsgården där jag visste att leden passerade. Efter att ha gått några kilometer i fel riktning (norrut på leden men egentligen ganska västerut) så var jag till slut på väg söderut. Efter några timmar kom jag fram till Finjasjön där jag pausade.
Jag är som järn jag, Henning!
Det bar iväg med tåg mot Ystad en halvmulen onsdagsförmiddag. Jag hade tänkt att slå personligt rekord i antal tältnätter, dvs mer än en. Jag var framme i Ystad vid lunchtid och gick in på Pressbyråkiosken vid St. Knuts torg och köpte en korv med bröd.
Ett nytt försök
Att vara för nära hemmet när det börjar ta emot är inte bra för motivationen. I helgen gjorde jag ett nytt försök med test av utrustning och mig själv. Förkylningen som jag drog på mig under min köldträning under påskhelgen har inte riktigt släppt greppet ännu men jag blir bättre och bättre för var dag. Jag gav mig alltså iväg, denna gång med 25 kg på ryggen, en solig fredageftermiddag från Malmö efter ungefär 10 km stannar jag för att ta en fika vid en liten damm. En gås kommer flygande och skriker ut att den inte tycker om att jag sitter så nära men landar till slut på andra sidan dammen och jag tänker att livet ändå är ganska härligt ibland.
Någon timme senare börjar det mulna på och lagom tills att jag slagit upp tältet kommer regnet. Nu kommer ett tips jag fick efter förra gången väl till pass, värmeljus. Jag vet inte om de gjorde speciellt mycket nytta för att värma tältet men mysigare blev det allt.
Rapport från Stålmannen ;-)
Påskhelg och kallt här nere i Skåne och hela rummet fullt med vandringsprylar.
