Kvällen innan gick alla som skulle upp på toppen på en förträff. Vi gick igenom hur all utrustning skulle användas och vad vi skulle tänka på. Lunchpaket gånger 2 till exempel. Jag hade nog inte tänkt så mycket på det här med Topptur men jag visste att p.g.a snön som låg på berget så var det lite, vad ska jag säja, extra moment, med. Jo, redan utrustningen skvallrade om det.
Här ligger stegjärn, snöskor, hjälm,spade, grejer för vår säkerhet i snön som transiver ( om det stavas så) sond, sele, karbinhakar....Mycket var det
07.00 samling. Höll mej den första halvtimmen tätt bakom guiden. Har hört att det är lättare att hänga med då. Sen på med snöskor och här visste jag att nu kommer Storbacken. 2 timmar uppåt. Efter en kvart var jag sist i ledet och det enda jag kunde tänka på var att det här klarar jag inte! Vid första pausen, 25 minuter, var jag tvungen att hitta ett sätt för mej att ta mej fram så, 50 steg, 6 in och ut andningar, 50 steg 6......Inte tänka bara gå. Var 1-2 minuter efter gruppen vid varje stopp men fortfarande så nära att jag inte behövde vända om. 50 steg, 6....Storbacken klarad
Nå, den här bilden togs i början. Det ska säjas ett en kort sträcka på väg upp gick jag på alla fyra.
Väl uppe, jippi, på med stegjärn sele och karbiner...
Över glaciär, upp på kam och fram till berget för klättring. 50 steg, 6....
Hela tiden fastspända, hela tiden säkert men nog var jag nervös. Upp! Guiden gick först och sparkade in steg i "snöväggen" och jag följde efter. Full koncentration det vill jag lova
Vi kom upp över krönet och nu var det 40 minuter kvar till toppen. 50 steg, 6 ...
UPPE!
Jag gottade mej ett tag och faktisk sjöng jag i ren hänförelse, Morgon mellan fjällen. Vackert var det inte, min sång alltså men omgivningen. Fantastiskt och så klart brant på sidorna så jag höll mej i mitten tryggt omgiven av mina toppturskamrater.
Här kan man kanske säja att äventyret mer eller mindre slutade men det var definitivt mindre...vi skulle ner också. Jag har en hjälte. Vår guide. På nervägen ,de där krönet, klättrade han och visade med handen var jag skulle sätta mina stegjärns försedda skor. Det fanns inte plats för min höjdrädsla , det var bara att klättra ner! Och det gick så bra. Började känna mej lite cool med alla grejer och så.
Åndå skönt att komma tillbaka till glaciären och när vi kom där jag tidigare räknat steg åkte jag nu kana nerför. Det gick fortare.......
Väl "hemma" blev det en bastu och sedan mat. Mycket , mycket nöjd och här vill jag visa en bild på min för dagen största hjälte.
Tack!
