Bloggar > En resa bland alla andra

En resa bland alla andra

Men det är min resa

Mitt gröna band, Del 3 - Utrustning

Det var svårare att skriva om utrustning än jag trodde, Innan jag satte mig ner trodde jag att det skulle bli det lättaste ämnet. Svårigheten ligger troligen finns det för mycket att säga. Varje del i utrustningen har sin tanke och sin historia, men det blir inte så intressant att läsa om varje sak, hur resonemangen gick om fram och tillbaka som till slut landade i en slutgiltig packlista. Så det blir ett något övergripande inlägg.

Packlistan är indelad i tre delar, en kläder (på kroppen), kläder (i väskan) och Saker. Packlistan är inte så informativ, ytterstrumpa brun säger inte så mycket för den oinvigda, så har du frågor skicka ett pm, för då kan du få en novell även om den enskilda strumpan.

Det enda som är värt att nämna i den här delen är skjortan, som har flera funktioner. För en överviktig person är värmen ett större problem än kylan, du svettas även när det är kallt. Skjortan är så praktisk att den går att använda bakåfram dvs ryggen på magen och inte knäppt där bak så att du inte har något extra lager mellan rygg och väska. Du ser måhända lite dum ut men fungerar fruktansvärt bra och även om jag under flera år försökt byta ut skjortan mot något annat så har jag ännu inte hittat något lika bra. Varför den följde med och det ångrar jag inte en sekund. Ett av mina bästa friluftsplagg, en gammal bomullsskjorta troligen från 90-talets början. Tror att den användes av min far innan den under 2010-talet blev en friluftsskjorta.


Den enda bilden jag har på skjortan bakåfram, tyvärr sitter den väldigt dåligt här och brukar normalt sitta bättre.

Skaljacka, löpartröja, värmetröja 90 och fältmössa en kall blåsig kväll.

De två intressantaste delarna här är de två kjolarna, regnkjolen och vandringskjolen. Det är lite intressant så här i efterhand att en person med mycket ångest utan problem kan få för sig att vandra i en egengjord kort kort kjol bland folk i fjällen. Hjärnan är dock en underlig sak. Jag har dock full förståelse för folk som bedömer att man inte har alla hästar hemma men nöden har ingen lag. Det ligger även förhållandevis långa funderingar och vilja att lösa problem bakom.

Kjolarna grundar sig i att jag är ett vandrande värmeelement. Jag mötte folk som kom i jacka, mössa och vantar medans jag vandrade i kjol i och skjorta.

Regnkjolen kom först, jag har i flera år funderat på alternativ till regnbyxor, för jag hatar uppriktigt sagt regnbyxor. hur luftiga de än är är det aldrig tillräckligt vilket snabbt ger skavsår som går det till en pina att vandra. Efter lite funderande, läsande på detta forum upplevde jag en kjol kunde vara ett alternativ som är tillräckligt luftigt. (Tidigare tester med poncho i fjällen har inte varit framgångsrika). Marknaden är tyvärr något svag för vattenavstötande kjolar till överviktiga män, kiltar finns som arbetskläder men de är något tunga. Inom ridsporten finns en del vattenavstötande kjolar men inte den storlek som krävs. Så jag satte mig ner och sydde en enkel kjol av längre snitt av en gammal packpåse modell enorm, som utvärderades två regniga dagar på Tjustleden och efter några brister som framkom förbättrades. 

Resultatet blev fullt godtagbart och följde med istället för regnbyxor, kjolen kommer användas igen. Det stora problemet med kjolen är att den har lite problem vid tät blöt undervegetation. Där finns dock nya tankar för att lösa det.

VandringsKjolen kom till kort innan avfärd som ett experiment, istället för att ta med ett par shorts. Vid varmt väder så är både byxor och shorts något oventilerade, så efter att regnkjolen kändes bra gjorde jag en luftig kjol av kortsnitt av två tunna gamla bomullshanddukar från försvarsmakten och ett resårband. Kort sagt var den perfekt vid varmt väder. om det är någon som sitter på en bild av mig en överviktig man i höga svarta kängor, kortkort militärgrön kjol och skjorta bakåfram så skulle jag gärna ta del av den bilden. För jag har ingen. Jag kommer vandra i kjol igen, troligen inte i stan men i fjällen eller på en vandringsled i skogen, där har den sin självklara plats vid temperaturer över 15 grader. 

Jag vill även uppmuntra fler män att våga testa att vandra i en kjol för vid varmt väder så var det väldigt skönt. Du kan måhända se lite dum ut, men det finns värre saker än att se dum ut på fjället eller i skogen, Skavsår till exempel.

Tyvärr saknar jag bilder på kjolarna så har tyvärr inget att visa av denna skapelse. Så ni får använda er fantasi.

Här finns det mycket att säga, men inget som jag tror blir så intressant att ta del av. T.ex. frustrationen att det nästintill aldrig informeras hur bred en sovsäck är, något som är väldigt relevant om du är stor.

Tältet kändes ibland som i minsta laget

Två saker som ändå är värda att förklara vad som döljer sig bakom namnen är Cellplastunderlag och skohorn. Cellplastunderlaget är inget vanligt liggunderlag, det är en tunn underlagsfoam ca 3 mm tjock som normalt läggs under ett parkettgolv. men som fungera jättebra som tältgolv som skydd och reserv om det uppblåsbara skulle svika. Jag har planer på att sy ihop en egen isolerad footprint av foamen och en presenning. I brist på symaskin står det projektet på hyllan men foamen fungerar även bra själv.

Sista morgonen där jag tog det lite lugnt i vindskyddet efter jag rivit tältet, vid en av lägerplatserna vid Hävlingen. Under det orangea uppblåsbara går det att skymta underlaget.

Skohornet är ett vanlig skohorn i plast om 42 cm, dels används det som skohorn, underlättar vid blöta fötter och sega mornar, men det används även som  en spade. När det t.ex. behövs ett dike för att leda bort vatten runt tältet eller när du ska på dass. Kroken i ändan fungerar även bra när du ligger ner och inte orkar röra dig så kan du dra till dig saker. 

Det finns många mer historier om utrustningen och mycket att grotta ner sig i, varför jag har en så tung sovsäck på en sommartur, hur mycket jag älskar värmetröja 90. Hur jag satt ihop mitt kök av olika delar från t.ex. soldatkök 10. Varför löpartights inte är ett bra vandringsplagg för en överviktig man. Varför jag valde att använda mina gigantiska (underbara) kängor istället för trailskor.

Köket och kängor vid lunch

Det jag lärt mig av turen är att våga testa nya saker, för det som fungerar för majoriteten kanske inte funkar för dig och skäms inte för att vara en man i svarta läderkängor och kort kort kjol i fjällen. För under en långvandring är funktion betydligt viktigare än hur du ser ut, om någon tycker du ser lustig ut är det snarare deras problem medans du vandrar vidare och njuter.

För det andra så är naturen till för alla och kan alla vandra, även om du väger + 130 kg, eller är blind. Det får vi dock komma tillbaka till.

Våren 2019 vid Hallingsbergskyrka under en tur på Tjustleden

Vad hade jag ändrat idag?

  • Skippat vätskeblåsan, användes aldrig då jag inte behövde bära på vatten. Postades hem i Ammarnäs.
  • Skippat löparshortsen, kjolen var överlägsen.
  • Ersatt löpartajtsen med ett tunt underställ istället, vandrade aldrig i dem.
  • De extra tältspikarna, användes aldrig och postades hem i Ammarnäs.
  • Bättre kvalitet på t-shirt blå, solen och bliningarna åt upp den. T-shirt grön och löpartröjan däremot märktes inget på.

Postat 2019-12-16 21:17 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Mitt Gröna band del 2 - En arme marscherar på sin mage och så gör även jag Placerad på karta

Planerandet och funderandet över mat påbörjades vid ungefär samma tid och sätt som drömmandet framför lantmäteriets karttjänst, d.v.s utan någon egentlig plan. Jag började intressera mig för att torka mat för flera år sen och har sedan dess torkat stora mängder mat på två billiga svamptorkar. Dock utan någon förankrad plan. Jag har alltid inbillat mig att det finns en plan i bakgrunden men det faktum att de inte funnits visar sig i att jag använt max 15-20% av allt jag torkat under åren och resten har blivit liggande i en låda tills det får kastas. 

Ett tidigt försök med köttfärs

En erfarenhet jag även har lärt mig under åren är att jag vanligtvis äter för lite på när jag är ute, oberoende om jag tar en ensamtur eller vandrar med sällskap. Dels äter man inte allt man planerat att äta under en dag, blir till exempel ofta tre mål även om du planerat fyra, varför mycket mat kommer med hem igen samt att maten oftast är för näringsfattig. Det här var ett problem som jag var mig tvungen att lösa, för utan tillräcklig energi skulle jag inte komma särskilt långt. Hittills var den vanligaste maträtten som jag lagat med mina torkade ingredienser varit nudlar med varianter av torkat kött/fisk/kyckling och blandade grönsaker där ärtor oftast ingick i någon utsträckning. En helt ok maträtt men inte så kaloririk och inget du vill äta varje dag i två månader.

Test med Lapskojs

Matplaneringen fortsatte dock delvis i gamla spår, jag inhandlade en ordentlig mattork och började torka med en plan som jag inbillade mig fanns för så länge torken låter så känns det som att det går framåt, med det kan vara ett bedrägligt surr. Jag studerade tidigare nedskrivna recept och torkade “bra att ha” saker, till exempel ärtor, lök, vitkål och andra grönsaker jag inbillade mig skulle behövas. Samtidigt försökte jag börja räkna kalorier på olika förslag på måltider och vandrings snacks.

En ny tork ger nya möjligheter

Jag gjorde prydliga tabeller över olika typer av gröt med torkad frukt och bär, olika varianter av torrmjölk, knäckebröd, rågbröd och mjukost. Även för nötter, nötblandningar, torkad frukt och choklad. Målet var att komma upp i minst 3 500 kalorier per dag, en siffra som är tagen helt ur luften. Jag räknade även med att göra av med fler kalorier än så varje dag. Jag vägde ju trots allt över 150 kg med packning. Någonstans finns ju dock en gräns på hur mycket man kan bära med sig och det gissade jag borde ligga runt 3 500 kcal och att resterande skulle få tas ur lår reserven.

Ett av de tidiga försöken med kaloriräkning 

Någonstans måste jag själv erkänna att jag är fascinerad över att det trots all förvirring under planerandet gick såpass bra som det gjorde och att jag aldrig på riktigt upplevde problem, kände missmod eller gick hungrig. Något som troligen beror på att trots all osäkerhet finns det en kunskap i botten att luta sig tillbaka emot.

En fundering till paket

Jag hade till sist bestämt mig för tre fasta måltider varje dag. Frukost innan avfärd, lunch under vandringen och en middag när tältet var rest. Mellan dessa skulle även en flytande måltid förtäras, innan eller efter lunchen. Den bestod av en variant av en kommersiell vegansk måltidsersättning. Ett pulver som blandas ut med vatten och dricks som en shake. Jag hade testat det under sommaren innan under några sommarmånader och tyckte inte att det kunde ersätta en måltid i fjällen. På kontoret fungerade det fint, men ute i det fria krävs mer. Som ett komplement bedömde jag att det skulle fungera fint, en portion ligger på 400 - 500 kcal. Vid dippar och besvärlig terräng skulle även en pott av nötter, torkad frukt och choklad finnas att tillgå varje dag, för att hålla humör och tempo uppe.

Troligen ett av anledningarna att det gick bra

Svårigheten med att räkna kalorier började på bred front vid de två andra måltiderna, lunch och middag. Jag visste ju egentligen inte vad jag skulle äta till lunch eller middag, jag började räkna på olika recept men de blev bara halvfärdiga. Det pågick samtidigt flera funderingar, skulle inget skickas?, lite eller allt? Min inställning har hela tiden varit att jag hellre handlar i en liten lanthandel även om jag får betala mer för mitt knäckebröd där än att posta ett paket knäckebröd över hela landet. För det gäller att stödja servicen på plats, för den är viktig och på sitt sätt nödvändig för att min och andras vandringar ska fungera på ett smidigt sätt. Funderingarna fortsatte dock vad säljer de olika butikerna? hur inriktade är de på turister som vandrar? har de kartor? mat som är lämplig att bära?. 

En påse som lät så god att jag var tvungen att testa(köpt i Åre), men var tyvärr väldigt smaklös

Här avser  jag inte STF:s olika anläggningar utan de man stöter på utanför de mest belastade lederna. Det skulle ju gå att ringa/ slänga iväg ett mejl och fråga butikerna, men det är flera olika butiker och för en person med viss social ångest är det inte särskilt lockande uppgift, eftersom jag någonstans då upplever att man du kan uppfattas som besvärlig eller jobbig. Den första fienden man måste besegra är som sagt sig själv. Jag kikade istället in de hemsidor som fanns, men gav en del information men inte tillräckligt.

Jag hade vid det här laget  även kommit över ett parti om ca 60 påsar frystorkat i fem smaker för en billig peng, med de som låg hemma sedan tidigare hade jag runt 65 påsar totalt. Jag funderade över att försöka köra frystorkat till lunch varje vandringsdag, dels för att det går snabbt och har förhållandevis bra med energi 600-700 kalorier. Visst finns det egna varianter som även kan vara snabba och fyllda med energi men enkelheten, latheten och en viss rädsla avgjorde valet. I en frystorkad påse är det trots allt någon annan som har tänkt över innehållet.

Som nämnts i tidigare inlägg så landade funderingarna kring paketen i att jag skickade den största delen ca 60-75%- procent, resten skulle handlas. Middagarna fortsatte dock att gäcka mig, jag ville torka så mycket som möjligt men kunde inte riktigt bestämma mig för till vad. Flera recept svävade omkring i periferin, men man gick runt i en cirkel. 

Himmelsk Pitepalt i Jäckvik 

“Cirkeln” krympte dock sakta men säkert, jag landade i några få recept/& maträtter som kunde göras flera av och lätt packa i paket. Middagarna blev:

  • En egen variant av Lapskojs
  • Färdiga varianter av Risotto som kompletterades med torkad svamp, torkat kött och smör 
  • Färdiga påsar med pasta och pastasås
  • Tortelli kompletterades med torkat kött och smör
  • Egentorkad ärtsoppa
  • Nudlar med torkat kött och grönsaker.
  • Bulgur med torkad kyckling och fisk (Blev tyvärr aldrig av)


Ärtsoppa var väldigt gott, men lite lågt kalori innehåll

Nästa steg är att få fram hur mycket jag kommer behöva ha? Hur mycket ska det vara i varje paket?

Här skapades det flera olika kalkylark med vikt och uträkningar, så jag bjuder på en bild på det sista som inte stämmer helt, strök t.ex. knäckebröd och mjukost och lite färre middagar gick ut. 

Det känns lite skumt att sitta och titta på det idag och inse att det var det där man vandrade på.

Lite slutsatser som jag vill dela med mig av till andra som är ute:

  • Som jag egentligen visste innan och som är rätt lätt att förutsäga är att frystorkat är inte så roligt. Jag hade viss erfarenhet av frystorkat sen innan, främst från grönkläder. Så det kommer ju inte som en chock att äta i huvudsak 5 varianter av frystorkat till lunch kommer snart att bli svårt. Av de fem sorterna är det tre jag aldrig kommer packa ner i en väska igen, två av dem kan jag äta muttrande om någon annan har packat men den sista ska jag ha svultit bra länge för att ens överväga. De andra två skulle jag kunna överväga att ta med, i vart fall nu när jag har några kvar, men har jag andra alternativ så kommer de inte med.

En person som är trött på Gulasch

  • Våga handla mer, butikerna har faktiskt ett hyfsat utbud även om det finns bättre ställen än andra och det gör vandringen och framförallt kosten roligare och var inte rädd för att testa på nya saker.

Något som föga förvånande inte visade sig vara den bästa lunchen 

  • Framförallt VÅGA VÄGRA HAVREGRYNSGRÖT, kör på en bra müslie eller något annat istället.

Kontentan så här i efterhand är att trots all planering och funderingar innan så blev det ändå lite som det brukade bli sen innan, jag åt lite mer och bättre men ändå mindre än var som varit planerat och att jag faktiskt inte vet hur många kalorier jag fick i mig varje dag. Erfarenheten gjorde dock ändå att man klarade det bra utan några större problem, men det faktum att man tappade runt 17 kg på 52 dagar tyder på att man vandrade med ett visst kaloriunderskott.

Postat 2019-12-01 21:22 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in

Tips!