Vaknar vid åttatiden och redan innan jag öppnar tältet och kan titta ut känns det annorlunda och bättre. Mycket riktigt är scenen helt förvandlad. Klarblå himmel ovanför den spegelblanka sjön Liehtjitjavrre. Nästan löjligt att inse hur mycket dessa sinnesintryck påverkar mig. Att plötsligt bli placerad på första bänk med vykortsvyer runt om lyfter humöret. Sarek ser rentav inbjudande ut.
Om mig och det jag sett på tur
En sent bliven vandrare som gör en längre fjälltur varje sommar. Hittade tidigt till Utsidan som blev min skola – vill vara ordentligt påläst och planerar noga inför varje resa. Har väl nu varit med så länge att jag också delar med mig av råd och åsikter som bygger på erfarenhet.
Kryddar gärna upplevelsen med att ta mig upp på höga toppar när vädret är nådigt. Har gått glaciärkurs och känner mig redo för en tur i Sarek där jag får nytta av de kunskaperna.
Hämtar inspiration från rörelsen för lättviktsvandring, dock utan att luta åt det extrema. Tacksam för modern, lätt utrustning som förlänger mina turer och förhoppningsvis livet som vandrare och turskidåkare. Från mitt tidigare friluftsliv som seglare vet jag hur mycket maten betyder för styrka och välbefinnande och lägger mycket tid på att komponera och torka egna rätter.
Intressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Navigering
Ensamvandrarens gemenskap
Sista dagen med fint väder i Sarek är det upplagt för en rejäl topptur. Efter en vilodag fortsätter kampen mot elementen och det blir dags att aktivera plan B. Andra och sista delen.
Brunt vatten och svarta tankar i Sarek
Förvarnad om att det skulle bli min hittills tuffaste tur i Sarek. Inte hjälpte det mycket. Mötet med verkligheten blev en prövning för kropp och själ. Första delen av två.
”Vi viker ner oss!”. Det uttrycks med glimten i ögat, men den spontana repliken från lägrets senior är den rakaste varianten på det budskap som jag ständigt mött de senaste dagarna. Ingen har hållit fast vid sin ursprungliga färdplan. Inte jag heller.
Hit men inte längre i Singivagge
Nyttan med att ha en reservdag.
När jag vandrar vill jag göra det så bekvämt som möjligt, givet förutsättningarna. Som exempelvis turens andra dag – den första hela efter starten från Nikkaluokta – då jag nådde prismastugan vid Kaskavagge-bron. Ensam på platsen beslöt jag att stanna kvar därinne och packa upp, utan större vånda trots skriftliga maningar om att det endast är en nödstuga. Städar pedantiskt innan avfärd för att få syndernas förlåtelse.
