Sareks nationalpark – ett skydd för våra stora rovdjur bara på papperet?

Dagens Eko P1 uppmärksammade idag (5/3-2016) en artikel om skyddet för våra stora rovdjur i Sareks, Stora Sjöfallets och Padjelantas nationalparker. Studien är mycket omfattande och sträcker sig från 1984 till 2010 och innefattade totalt 455 stora rovdjur som övervakades via radio under 132119 dagar.

Resultaten  visade att dessa rovdjur löpte större risk (nästan tre gånger så hög risk) att tjuvskjutas i nationalparkerna än utanför parkerna. Risken var som störst under vårvintern:

“We also found an increased mortality risk for all species during the late snow season, potentially due to increased human accessibility on snowmobiles during this period, because of increased day length and increased suitability of the snow for snowmobiling”.

Författarna varnar för en så kallad “passiv övervakning” av nationalparkerna.

“We caution against passive management and high public expectations of positive effects of PAs on large carnivore conservation, based on the assumption that sparing land is enough.”

Denna forskningsartikel finns tillgänglig inom ramen för det som kallas för “Open Access”. Den går att läsa direkt för alla – klicka bara på länken: 

http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/conl.12226/epdf

En komplettering

Om du klickar på länken till artikeln så finns det mer information tillgänglig i form av "Supplements":

Jag har tagit mig friheten att använda mig av de data som redovisas för att skapa den här figuren:

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-03-06 11:48   Bandersson
Och reaktioner...
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6383126
 
2016-03-06 22:12   fowwe
Undersökningen väcker många tankar. När jag läser rapporten stannar jag upp vid en karta där observationerna av rovdjur är inprickade. Om jag förstår kartan rätt så är den övervägande delen observationer ovanför barrskogsgränsen förlagda till just nationalparkerna (samt delvis söder om). Det har således varit mer troligt att träffa på rovdjuren inne i parkerna än utanför. Att parkerna innehåller kalfjäll med god sikt och lättkörda snöförhållanden spelar också in. Den som olovligen vill döda rovdjur kommer alltså sannolikt ha de största chanserna inne i parkerna. Detta tycker jag ska tolkas som en förstärkt hotbild och motivera ett starkare skydd. Och det är väl också slutsatsen av undersökningen.

Sedan finns det - som alltid i dessa frågor - en konflikt mellan olika intressen. Men vi bör väl aldrig ge upp hoppet att finna lösningar eller kompromisser.
 
2016-03-08 08:55   brigas
Såg en film om Fjällnära skogar av Göran Emerius.
Där yttrades meningen "när renen gick från att vara en ekologisk resurs till en ekonomisk resurs..."
Då vill ju homo sapiens vara ensam predator och herre på täppan.
Det finns många som ser en rovdjursfri natur som det ultimata..
 
Svar 2016-03-08 23:47   fowwe
Nu är ju aversionen mot rovdjur och rovfåglar inget nytt utan har en historia långt tillbaka i tiden. I många fall har de ansetts hota människans försörjning och överlevnad, och ibland med viss rätt. Numera har forskningen ganska klart för sig i vilken utsträckning det är så, och staten ger viss kompensation för förlorade tamdjur. Sedan diskuteras naturligtvis om den kompensationen är av rätt storlek. Trots tjuvjakt är synen på rovdjur är överlag bättre idag än vad den har varit (på den tiden det var skottpengar på vissa arter). Som ett olustigt exempel på hat mot vissa fåglar läser jag i en kåseribok, skriven 1920 av en som faktiskt kunde väldigt mycket om fåglar. Men beträffande pilgrimsfalken spårade han ur: "Som denna falkart är en af de värsta massmördare som finnes bör man ej med honom visa en skymt af misskund utan fälla honom hvar helst han påträffas." Liknande tycker väl en del fortfarande om arter som kungsörn och kanske berguv. Eller för den delen björn, lo och järv.
 

Läs mer i bloggen

Hur du kan visa högupplösta bilder i din blogg

När du laddar upp foton i din blogg vill du säkert att de kan visas med samma upplösning som ditt original. Bilden har ett förstoringsglas längst ned i högra hörnet. I mitt inlägg - Rapadalen, Ráhpavuobme, Ráhpajåhkå och Ráhpaädno - BeesBlog - Utsidan – hittar du en svartvit bild:

Hur du kan använda Bengt Nolängs kartor i Google Earth Pro

När Utsidan förändrade sin design försvann möjligheten att söka och sortera bloggar. Hade den funktionen funnits kvar skulle ni ha hittat Bengt Nolängs fantastiska arbeten med kartor direkt – de var de i särklass mest lästa. Det här är mitt försök att kompensera för denna allvarliga brist.

Till att börja med kan ni hitta Bengts kartor här - Välja typ av karta för nedladdning (nolang.se). Många gamla utsidananvändare känner säkert till denna plats, här tänker jag ge ett tips om hur hans kartor kan användas i Google Earth Pro. Jag inskränker mig till Google Earth Pro med Windows på PC.

Laponias gränser

Laponia som världsarv omfattar viktiga områden som inte ingår i nationalparkerna. Avgörande är att Laponias gränser kan visas i detalj och korrekt. På laponia.nu och på många andra ställen är gränssättningen felaktig. Det gäller tre områden - Ráhpaäno suorgudahka (Lájtávrredeltat), Tjuoldavuobme och Sulidälbmá, som inte är formellt skyddade som nationalpark eller naturreservat. De felaktiga gränserna har sitt upphov i vad som visas i Lantmäteriets Min Karta. Där återfinns en rosa linje som anger förbjudet område för terrängfordon som har blandats samman med gränserna för Laponia.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.