Bloggar > Amelies > Är renar rädda för åskan? - Sarek ...

Är renar rädda för åskan? - Sarek 2018 - Dag 3

Niejdariehpvágge - Álggavágge 

Dagens tur var inte direkt lång, men med tanke på omständigheterna så var det helt tillräckligt. 

Vi börjar med sovmorgon. Från att normalt vakna vid 6 (eller ja, kl 23, 01, 03, 05:30 och 06) så var jag först upp den här dagen och då var klockan åtta. Det låg lite moln nere i Sarvesvágge som snabbt försvann, och det var fint att se bergen omkring oss. Kvällen innan hade moln och lätt dimma dragit in, så utsikten då var inte den bästa. 

Efter att återigen ha fått njuta av gröt, kaffe och knäckebröd så tog vi oss vidare mot Álggavágge. Vägen över Niejdariehpvágge gick lättare än jag räknat med (eller så hade sovmorgonen gjort susen..). Det fanns en del snö att gå på vilket säkert underlättade lite. Vi stötte på dagens första renar och lite spår av älg i snön. 

Dagens äventyrligheter började strax efter lunch. Också idag hann vi (dock med lite bättre marginal) slänga i oss lunchen innan dagens åska kom emot oss. Det kom liksom från alla håll; bakom bergen & genom dalen.. 

Om jag trott att jag upplevt regn och åska, så var de tidigare dagarna ingenting mot denna. Det regnade om möjligt ännu mer än dagen innan. Vi gick nere i Álggavágge och behövde stundtals navigera genom videsnår. Sjukt snälla videsnår måste jag säga. Luftiga och med finfina stigar (om än lite blöta just vid det här tillfället...) 

Det bullrade på rätt bra och även om det var sådär lagom obehagligt så hade vi ändå den här dagen lite annat att tänka på. Jag tror att vi hade varit på riktigt dåligt humör om det inte var för sällskapet vi fick. Det kom nämligen renar springandes från alla håll, ner från fjället och mot dalen. När vi stod vid en öppning kunde vi se hur dalen fylldes av dem, och när vi gick genom snåren kunde vi som bäst höra dem. 

(Det var blå himmel framför oss nästan hela tiden, kändes lite elakt - precis som om regnet och åskan bestämt sig för att hänga just ovanför oss)

När man en gång trodde att det inte skulle finnas fler renar, så kom en till hjord rusande. De samlades alla nere vid Álggajåhkå, och när åskan verkade vara över så sprang de tillbaks upp på fjället.

Vi hade två vad framför oss, där det ena inte ens borde ha varit ett så vadigt vad. Men med tanke på vädret så rann det på riktigt ordentligt. C kom över ganska lätt, han har ju långa ben. Jag behövde kasta i stenar och få draghjälp för att ta mig över. Så här i efterhand vet jag inte hur smart det var - men det gick ju bra iallafall. 

Sen var det dags att byta sida i Álggavágge, vi hittade snabbt ett enkelt ställe att ta oss över på, där vi inte ens behövde bli blöta om fötterna - Sucess! Ja, för mig då. Mina kängor höll mina fötter torra... Annat var det ju med min brors. 

Vi stannade ganska snabbt efter sidbytet, satte upp tältet och började torka våra saker. 

Kvällen bjöd på solsken och god mat. Regnet och åskan kändes väldigt långt borta

Lins- och böngryta, korngryn och smörstekt aubergine. 

< Dag 2

Dag 4 >

Inlagt 2018-08-11 10:13 | Läst 4661 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2018-08-14 10:29   smux
Trevlig berättelse, och er reflektion över att renarna söker sig ner till lägre terräng när det åskar i fjällen är nog korrekt och ytterst befogat:
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/over-300-renar-dodade-av-blixtnedslag
 
2018-08-15 16:19   Dania
Trevlig läsning och intressant iaktagelse av renarnas beteende.
@Smux: vet du varför de söker sig neråt?
 
Svar 2018-08-15 17:15   smux
Jag har inget svar på den frågan, men djur är generellt rädda för åska och gömmer sig gärna. Det är troligen ett nedärvt och logiskt beteende, och då vädret sker visuellt i himlen är det naturligt att söka sig nedåt, vilket också medför att de har mindre chans att träffas av blixten i lägre terräng.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar