Reservatet ligger i norra spetsen av Pajala kommun, cirka 11 kilometer nordväst om Muodoslompolo. Det inbegriper de flacka bergen Muosselkä, cirka 395 meter över havet, och Vittaselkä, 398 meter över havet, samt ås- och hedlandskapet Särkitievat. Det nordliga läget sätter en stark prägel på skogarna i Särkitievat. Tydligast syns detta på det stora inslaget av busklik glasbjörk, som även finns i tallskogen. Det finns även dödissjöar utan in- och utlopp i området som troligen hyser en speciell flora och fauna.
I det särpräglade hedlandskapet Särkitievat är vegetationen övervägande av torr lav-ristyp eller skarp lavhed. Skogen består av tall med enstaka glasbjörkar. Åldern i södra och sydöstra halvan av det gamla domänreservatet är förhållandevis låg. I norra och västra delen av hedlandskapet är skogen äldre och mindre påverkad, och där finns mycket fina exempel på stamtäta, stavaliknande tallbestånd uppkomna efter brand. I de urskogsartade stavabestånden finns gott om överståndare med brandljud. Den äldsta kända levande tallen är 531 år gammal med hela tre brandljud varav det äldsta brandspåret är från ca år 1570. Flera brandgynnade arter bl. a. sotsvart praktbagge och tallstocksticka förekommer i området.
Särkitievat är också rikt på kulturspår från äldre tiders skogsutnyttjande. Vid en namnlös tjärn i reservatets västra del finns resterna från en tjärdal och ruinen efter en ¿tjärvaktarkoja¿. Renar finns i området både sommar och vintertid, och betestrycket på både lavtäcket och lövträd är högt.
Vittaselkä och Muosselkä har en helt annan karaktär än själva Särkitievat. De kläs till övervägande delen av gles och mycket björkrik barrblandskog av höjdlägestyp. På Muosselkä växer cirka 400-åriga tallar med dubbla brandjud. Uppe på bergens höjdplatåer är skogen snarare att betrakta som fjällbarrskog och liknar närmast ett mellanting mellan barrskog och fjällbjörkskog.
Spridda brandspår förekommer i hela området. År 1859 brann det öster om Kynisjärvi och runt 1835 brann det längs västra kanten av Särkitievat och sydost om Kipparijärvi. Branden runt 1835 har också tidigare daterats i en tall uppe på Muosselkä varför denna brand troligen omfattat stora delar av reservatet. Framförallt på Muosselkä, men även på Vittaselkä har flera urskogsindikatorer på granlågor påträffats, såsom taigaskinn, ostticka, rynkskinn och rosenticka. På flera ställen har även den brandgynnade, korthåriga kulhalsbocken och den sällsynta dofttickan påträffats.
Våtmarkerna Rautalavuoma, Salkonvuoma och den våtmark som omgärdar bäcken som rinner åt nordväst från Saivojärvi håller mycket höga naturvärden. Flertalet av vattendragen i reservatet ingår i Torne- och Kalixälvsystem och är därmed skyddade enligt Natura 2000.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

1 794,40

97,84

3 202,35

3 300,24