Jalomaa ligger 20 km sydost om centrala Pajala eller 8 km väst om Kardis, i ett utpräglat bergkullsslättlandskap inom Pajala kommun. Reservatet sträcker sig ca 10 km i nordsydlig riktning och är beläget på en höjd av ca 130 m till 180 m över havet, och utgörs av en skogs- och myrmosaik samt större fastmarksområden. På fastmarkerna i norr finner man de två höjderna Keskinenlaki samt Jalomaa. Ca 1 km väst om Jalomaa ligger det mindre naturreservatet Päävaara.

Området är mycket variationsrikt och omfattar många olika naturtyper. Stora delar av reservatets fastmarker är klädda med en ca 150 år gammal skog som uppkommit efter brand, där gran och löv omväxlande dominerar. Död ved av flera trädslag i form av lågor och torrakor samt en brandprägel i form av brandljud och kolade stubbar förekommer i varierande mängd i nästan hela reservatet. Gammalt löv är ett återkommande inslag inom hela området i form av grovvuxna sälgar, aspar och björkar. Andelen tall varierar och tallarnas ålder ligger mellan 120 och 150 år. Tallöverståndare med en ålder uppemot 500 år förekommer också och dessa är mer frodvuxna. Skogen är mosaikartat fuktig och i delar högproduktiv vilket bidrar till bevarandevärdet.
De skogsbeklädda områdena kring Jalomaas två bäckar domineras av gransumpskog med ett varierande och bitvis stort inslag av löv. Tillgången på död ved är god inom dessa områden, och lågor förekommer i olika nedbrytningsstadier som inte sällan är starkt påverkade av den fuktiga miljön i området.

Till stor del saknas spår av skogsbruk inom reservatet. Utöver ett fåtal små myrholmar som nyligen kalavverkats har endast viss plockhuggning förekommit inom området. Reservatets södra del korsas även av ett antal mycket gamla traktorvägar. Påverkansgraden är ändock så pass låg att det inte nämnvärt påverkar Jalomaas urskogskaraktär.

Inom reservatet finns stora sammanhängande våtmarksområden vilka till stor del håller endera högsta naturvärdesklass eller näst högsta naturvärdesklass enligt Länsstyrelsens Våtmarksinventering. De två vattendrag som rinner genom reservatet är en del av särskilt värdefulla vattenmiljöer som har höga limniska värden. De ingår i Torne- och Kalix älvsystem och är därmed skyddade enligt EU:s nätverk Natura 2000. Det finns också delar av områdets våtmarker som är dikade eller är påverkade av dikning.

I reservatet påträffas flera typiska naturvårdsarter som skvallrar om lång naturlig kontinuitet och orördhet. Flera av dessa är av rödlistan klassade som nära hotade (NT), t ex röd trolldruva, myrmurkling, stjärntagging, brunpudrad nållav, stiftgelélav, rosentickaharticka, ullticka, gränsticka, gammelgransskål, granticka, oljetagging, garnlav och sälggetingbock. I reservatet finns även flera registrerade fynd av arter som i rödlistan klassats som sårbara (VU), t ex lappticka, fläckporing, sprickporing, doftticka, tajgaskinn, gräddticka, rynkskinn, asptagging, ostticka och lateritticka. Utöver dessa har man även funnit de fridlysta kärlväxterna lappranunkel, knärot, revlummer, skogsnycklar och Jungfru Marie nycklar inom reservatet.

I reservatets sydöstra del, precis innanför gränsen, finns en gammal husgrund. Fornlämningsområdet fortsätter utanför reservatet där det bland annat finns en tjärdal och fler husgrunder. Strax utanför reservatets norra gräns finns en beteshage och en arbetshage som tillhör Sattajärvi sameby.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

653,11

0,00

1 700,23

1 700,32