Kanibäcken
Beskrivning
Naturreservatet Kanibäcken (Ganijjåhkå) ligger nordost om Jokkmokk inom Luleälvens avrinningsområde. Reservatet består av ett bäcksystem med flera mindre bäckar och sjöar som är omgivna av skogs- och myrmark. Norr om reservatet finns flera källsjöar till bäcksystemet. På sin väg ned mot älvdalen avvattnar bäckarna den stora våtmarken Urtjojiegge i reservatets norra del samt Doaresáhpe i väst. Själva Kanibäcken, som är ungefär sju kilometer lång, utgör bäcksystemets huvudfåra till vilken de mindre bäckarna ansluter innan mynningen i Suobbatselet i Stora Luleälven. I reservatet ingår även flera mindre tjärnar som inte står i direkt förbindelse med bäcksystemet.
Kanibäcken hyser ett stort bestånd av den hotade flodpärlmusslan. En rekrytering av nya musslor sker i bäcken vilket bevisar att ekosystemet är friskt och fungerande eftersom arten har höga krav på sin livsmiljö. Öring finns också i bäcken vilket är en förutsättning för musslornas rekrytering eftersom de under ett tidigt livsstadium lever som glochidielarver på öringarnas gälar i flera månader.
I reservatet ingår även skog som inkluderats i reservatet för att utgöra en skyddszon kring vattenmiljöerna. Skogen inom skyddszonen består mestadels av trivial tallskog men närmast bäcken finns lövträd samt äldre träd av både gran och tall.
Utöver bäckarna, sjöarna, våtmarkerna och de skyddszoner som inkluderats för att bevara vattenmiljöerna omfattar reservatet även angränsande skogar med höga naturvärden. Norr om Kaniberget, i reservatets västra delar, finns tallskog med inslag av tallar som är runt 250 år gamla och en äldre granskog omgiven av myrmark. I de norra delarna av reservatet finns också gammal tallskog och gransumpskog kring sjöarna Urtjojávrásj.
Bäcksystemet i reservatet har generellt sett en låg grad av påverkan då ingen flottledsrensning genomförts. Några vandringshinder i form av stockar i Kanibäcken och en felaktigt utformad valvbåge som skapar ett fall återfinns dock inom reservatet. På sina håll har troligen tidigare skogsavverkningar utförts inom bäckens kantzon och i reservatets södra del korsas bäcken av en bred kraftledningsgata. Under kraftledningsgatan finns en brant fors som möjligen kan utgöra ett vandringshinder och som delvis kan vara mänskligt skapat. Bäcksystemet korsas även av vägar på flera ställen men de vägtrummor som inventerats har inte bedömts utgöra några vandringshinder.
Vad gäller påverkan på skogen finns spår av skogsbruk i så gott som hela reservatet. Precis intill bäcken är träden oftast lämnade men i bäckens skyddszon har skogsavverkningar genomförts och där återfinns främst yngre tallskog. Söder om våtmarken Urtjojiegge och norr om Doaresáhpe finns även yngre tallskog just innanför reservatsgränsen. I de delar av reservatet som består av äldre skog finns avverkningsstubbar från äldre tiders plockhuggning.
Kanibäcken hyser ett stort bestånd av den hotade flodpärlmusslan. En rekrytering av nya musslor sker i bäcken vilket bevisar att ekosystemet är friskt och fungerande eftersom arten har höga krav på sin livsmiljö. Öring finns också i bäcken vilket är en förutsättning för musslornas rekrytering eftersom de under ett tidigt livsstadium lever som glochidielarver på öringarnas gälar i flera månader.
I reservatet ingår även skog som inkluderats i reservatet för att utgöra en skyddszon kring vattenmiljöerna. Skogen inom skyddszonen består mestadels av trivial tallskog men närmast bäcken finns lövträd samt äldre träd av både gran och tall.
Utöver bäckarna, sjöarna, våtmarkerna och de skyddszoner som inkluderats för att bevara vattenmiljöerna omfattar reservatet även angränsande skogar med höga naturvärden. Norr om Kaniberget, i reservatets västra delar, finns tallskog med inslag av tallar som är runt 250 år gamla och en äldre granskog omgiven av myrmark. I de norra delarna av reservatet finns också gammal tallskog och gransumpskog kring sjöarna Urtjojávrásj.
Bäcksystemet i reservatet har generellt sett en låg grad av påverkan då ingen flottledsrensning genomförts. Några vandringshinder i form av stockar i Kanibäcken och en felaktigt utformad valvbåge som skapar ett fall återfinns dock inom reservatet. På sina håll har troligen tidigare skogsavverkningar utförts inom bäckens kantzon och i reservatets södra del korsas bäcken av en bred kraftledningsgata. Under kraftledningsgatan finns en brant fors som möjligen kan utgöra ett vandringshinder och som delvis kan vara mänskligt skapat. Bäcksystemet korsas även av vägar på flera ställen men de vägtrummor som inventerats har inte bedömts utgöra några vandringshinder.
Vad gäller påverkan på skogen finns spår av skogsbruk i så gott som hela reservatet. Precis intill bäcken är träden oftast lämnade men i bäckens skyddszon har skogsavverkningar genomförts och där återfinns främst yngre tallskog. Söder om våtmarken Urtjojiegge och norr om Doaresáhpe finns även yngre tallskog just innanför reservatsgränsen. I de delar av reservatet som består av äldre skog finns avverkningsstubbar från äldre tiders plockhuggning.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
221,05
Areal vatten (ha)
26,44
Areal land (ha)
580,38
Areal totalt (hektar)
606,64
(Logga in för att skriva en kommentar)
