Långberget är ett skogsberg på södra sidan av Luleälven, cirka 7 kilometer väster om Bodens tätort. Toppen når strax under högsta kustlinjen, 225 meter över havet, och hela topplatån är kraftigt svallad. Den består både av karga hällmarker med insprängd mager tallskog och frodigare fuktstråk med lövrik blandskog i svackorna. Ytterkanterna, framförallt i väster, har en brantare topografi. Rörligt markvatten gör att skogen i sluttningarna är högvuxen och ofta örtrik. Det finns överlag ett stort inslag av gamla lövträd, främst asp och björk men även spridda rönnar och grova, gamla sälgar med lunglav. Bitvis blir skogen mycket lövrik och har karaktären av en gammal, asprik lövbränna.

Långbergets skogar består delvis av hällmarksskog eller annan mager, stenbunden tallskog. Ålder och påverkansgrad varierar något men på övervägande delar finns betydande naturvärden såsom mycket gamla tallar, ofta med brandljud, och stående död ved. I området finns också större partier med högbonitetsskog. I väster finns ett högvuxet bestånd med lövrik blandskog av lågörtstyp. Där finns rikligt med grov, högvuxen asp i åldern 80-120 år, samt enstaka aspöverståndare kring 200 år. I nordöst finns ett örtrikt granområde med rörligt markvatten. Skogen är ca 70-120 år och ovanligt högvuxen. De frodiga lövrika delarna av skogen är, genom sin snabbare tillväxt och omsättning av träd, i regel mer urskogslika i strukturen med grova aspar och gott om död ved i form av lågor och torrträd.

Den senaste skogsbranden i området härjade kring mitten eller slutet av 1800-talet och har skapat mycket av skogarna, i kombination med äldre tiders dimensionsavverkning då skogarna plockades på de grövsta och äldsta träden. Merparten av de gamla tallöverståndarna som överlevt skogsbränderna fälldes kring förra sekelskiftet, detsamma gäller de grova torrfuror som bildades av branddödade gamla tallar. Trots det finns det ofta kvar gamla, senvuxna tallar på hällmarkerna och i de magra tallbestånden i anslutning till dessa. Tallarna är i åldern 200-300 år och har ofta gamla stamskador, så kallade brandljud, efter skogsbrand. Mängden död ved i området varierar från sparsam till allmän. Trots äldre plockhuggningar är påverkansgraden under senare tid låg och skogens redan nu betydande naturvärden kommer relativt snart att öka ytterligare, efterhand som skogen åldras och mängden död ved ökar.

I reservatet finns flertalet rödlistade arter. Här kan man bland annat hitta liten aspgelélav, kandelabersvamp, koralltaggsvamp, dvärgbägarlav och rynkskinn. Spår efter tretåig hackspett och reliktbock förekommer också i reservatet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.

51,83

0,00

65,96

66,03