Turpas
Beskrivning
Naturreservatet Turpas är beläget väster om sjön Vallsjärv, cirka 7 kilometer nordväst om Jockfall, i Överkalix kommun. Området består av berget Västra Vallsberget, dess nordsluttning ner mot Turpasbäcken samt ett svagt sluttande skogsområde norr om bäcken. Det finns ytterligare en bergstopp västerut i reservatet, omgiven av skog och mark med hög produktivitet. Berggrunden i området består av näringsfattig granit.
Skogen på Västra Vallsberget är talldominerad och skogen är delvis urskogsartad. På toppen och i den västra sluttningen växer en extremt gammal tallskog där medelåldern uppskattningsvis ligger på över 300 år. Här finns rikligt med grov död ved och gott om spår efter gamla tiders skogsbränder i de gamla tallarna. Norr om Västra Vallsberget, mellan Turpasbäcken och berget, finns en produktiv lövbränna. Inslaget av löv är stort, framförallt av asp och björk, men även av sälg i vissa partier. Enstaka gamla tallöverståndare påträffas också i brännan. Andelen död ved är betydande. Flera mindre bäckar rinner genom området och bildar små kanjons på sin väg ut i Turpasbäcken. Från bergstoppen i väster har man milsvid utsikt över omgivande landskap. Tallskogen har även här gott om 250 ¿ 350 åriga träd och en del tallöverståndare med brandljud. Grova gamla sälgar förekommer allmänt och fläckvis även gamla sälglågor. Rörligt markvatten och fuktdråg i området västerut resulterar i skog och mark med hög produktivitet och stor variation.
I det ursprungliga naturreservatet norr om Turpasbäcken reser sig en mäktig talldominerad och brandpräglad skog. Brandljud hittas i både tall och gran såväl som i gamla björkar. I vissa partier ökar inslaget av gran och där finns rikligt med död ved. Tallskogen är påverkad av dimensionsavverkningen men har ändå behållit sin naturliga struktur. I nordväst är tallskogen lite yngre och tallhedsartad med ett tätt underbestånd. Totalt finns tre generationer tall representerade. De äldre tallarna har bleckor som i princip är helt övervallade. I den nordligaste delen finns ett stort inslag av grova aspar som har etablerats efter den senaste branden.
Tallheden sänker sig i avsatser ner mot Turpasbäcken och skogen får ett mer påtagligt inslag av gran och björk. Längs det smala men frodiga bäckdråget ligger en hel del lågor av gran och björk.
Sydost i reservatet finns även tre bestånd som är mer påverkade av skogsbruk och därför klassas som utvecklingsmarker. Ett utgörs av en tvåskiktad genomgallrad tallskog med en äldre generation på 100-150 år och ett annat av en hårt plockhuggen talldominerad skog med inslag av gran och vårtbjörk och där få träd är äldre än 150 år. Här finns även en mindre ungskog som förutom sparsamt med tallplantor har ett stort inslag av nedbetad asp, vårtbjörk och rönn.
En bred cykelstig löper tvärs genom reservatet, ett kulturminne från 1900-talets första hälft då kronojägare och jägmästare cyklandes skulle bevaka reviret. Inte långt från bäcken finns en timmerstuga, Kanslikojan, som har fungerat som löneutbetalnings-plats för skogsarbetare som verkade i området.
Skogen på Västra Vallsberget är talldominerad och skogen är delvis urskogsartad. På toppen och i den västra sluttningen växer en extremt gammal tallskog där medelåldern uppskattningsvis ligger på över 300 år. Här finns rikligt med grov död ved och gott om spår efter gamla tiders skogsbränder i de gamla tallarna. Norr om Västra Vallsberget, mellan Turpasbäcken och berget, finns en produktiv lövbränna. Inslaget av löv är stort, framförallt av asp och björk, men även av sälg i vissa partier. Enstaka gamla tallöverståndare påträffas också i brännan. Andelen död ved är betydande. Flera mindre bäckar rinner genom området och bildar små kanjons på sin väg ut i Turpasbäcken. Från bergstoppen i väster har man milsvid utsikt över omgivande landskap. Tallskogen har även här gott om 250 ¿ 350 åriga träd och en del tallöverståndare med brandljud. Grova gamla sälgar förekommer allmänt och fläckvis även gamla sälglågor. Rörligt markvatten och fuktdråg i området västerut resulterar i skog och mark med hög produktivitet och stor variation.
I det ursprungliga naturreservatet norr om Turpasbäcken reser sig en mäktig talldominerad och brandpräglad skog. Brandljud hittas i både tall och gran såväl som i gamla björkar. I vissa partier ökar inslaget av gran och där finns rikligt med död ved. Tallskogen är påverkad av dimensionsavverkningen men har ändå behållit sin naturliga struktur. I nordväst är tallskogen lite yngre och tallhedsartad med ett tätt underbestånd. Totalt finns tre generationer tall representerade. De äldre tallarna har bleckor som i princip är helt övervallade. I den nordligaste delen finns ett stort inslag av grova aspar som har etablerats efter den senaste branden.
Tallheden sänker sig i avsatser ner mot Turpasbäcken och skogen får ett mer påtagligt inslag av gran och björk. Längs det smala men frodiga bäckdråget ligger en hel del lågor av gran och björk.
Sydost i reservatet finns även tre bestånd som är mer påverkade av skogsbruk och därför klassas som utvecklingsmarker. Ett utgörs av en tvåskiktad genomgallrad tallskog med en äldre generation på 100-150 år och ett annat av en hårt plockhuggen talldominerad skog med inslag av gran och vårtbjörk och där få träd är äldre än 150 år. Här finns även en mindre ungskog som förutom sparsamt med tallplantor har ett stort inslag av nedbetad asp, vårtbjörk och rönn.
En bred cykelstig löper tvärs genom reservatet, ett kulturminne från 1900-talets första hälft då kronojägare och jägmästare cyklandes skulle bevaka reviret. Inte långt från bäcken finns en timmerstuga, Kanslikojan, som har fungerat som löneutbetalnings-plats för skogsarbetare som verkade i området.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
152,86
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
202,77
Areal totalt (hektar)
202,97
(Logga in för att skriva en kommentar)
