Mörtfors
Beskrivning
Reservatet ligger längs norra stranden av Stora och Lilla Ramm samt runt Kappegölen vid Mörtfors. Längs sydbranterna ner mot Stora Ramm går Tjustleden genom ett landskap där man fort kommer utom hörhåll från civilisationen. Det är ett vackert och variabelt område med genomgående höga naturvärden. Skogen är oftast över 130 år, ibland ännu äldre. Lunglav, traslav, bårdlav, almlav, liten baronmossa, barkticka, tallticka, blekticka, fertil fällmossa, blomskägglav och mycket mer finns att beskåda. Halvvägs längs sjön kan man klättra upp på en kulle som även är en fornborg med ordentlig utsikt. Man beskådar Stora Ramm och det obrutna skogstäcket kring sjön som ger vildmarkskänsla.
Inte minst i reservatets östra delar kan man även hitta jätteekar, riktigt grova ekar som kan vara väl över 600 år gamla och bära mulm i stammarna. Detta är särskilt värdefullt för många vedlevande insekter. T.ex. är paradarten läderbagge hittad just norr om Mörtfors i liknande ek. Det finns all anledning att tro att den förekommer även i reservatet. I än högre grad hyser reservatet s.k. senvuxen ek. Det betyder att den vuxit långsamt och blivit gammal och knotig utan att för den skull tagit enorma proportioner. Dessa träd är särskilt värdefulla på grund av sin barkstruktur som ger livsutrymme åt en mängd hotade mossor och lavar m.m. Inte minst på de tunna jordarna längst upp hittar man enkelt den tidigare rödlistade blomskägglaven. Andra fynd här är ekskinn, rutskinn, rävticka, igelkottaggsvamp och gammelekslav. Det faktum att området länge varit bevuxet och dominerat av ek innebär att arter knutna till kontinuerlig förekomst av ek kunnat hänga kvar.
I ett parti nära Mörtfors men öster om den väg som skär genom reservatet hittas tämligen orörda skogar med tydlig naturskogsstruktur. Här finns hällar och fuktsvackor med gamla träd, mest tall och ek men även asp, björk och gran i naturligt ganska glesa skogar. Här hittas bl.a. stor aspticka.
Vid Kappemålagöl går naturvärdena med bl.a. mulmekar ända fram till samhället och med all sannolikhet är även grova ädellövträd inne i samhället bärare av hotade arter. Brun trädmyra, granbarkgnagare, skriftlav, gul dropplav, blyertslav, lunglav, ärgmossa, traslav och västlig hakmossa är värda att nämnas. Till det kommer stor förekomst av spännande marksvampar, inte minst bland korallfingersvampar och korktaggsvampar.
Även sjöar och vattendrag har höga naturvärden. Vattenområdena är del av Stora Ramm och Marströmmen som utpekats som Natura 2000 och riksintresse för såväl naturvård som friluftsliv. Det är en viktig biotop för exempelvis havsöring och sik, men eventuellt även för flodkräfta och mal enligt äldre noteringar. Stora Ramm innehåller fyra arter av glacialrelikta kräftdjur. Ovanligast av dessa är sjösyrsa som återfunnits i ett 20-tal sjöar i Sverige.
Inte minst i reservatets östra delar kan man även hitta jätteekar, riktigt grova ekar som kan vara väl över 600 år gamla och bära mulm i stammarna. Detta är särskilt värdefullt för många vedlevande insekter. T.ex. är paradarten läderbagge hittad just norr om Mörtfors i liknande ek. Det finns all anledning att tro att den förekommer även i reservatet. I än högre grad hyser reservatet s.k. senvuxen ek. Det betyder att den vuxit långsamt och blivit gammal och knotig utan att för den skull tagit enorma proportioner. Dessa träd är särskilt värdefulla på grund av sin barkstruktur som ger livsutrymme åt en mängd hotade mossor och lavar m.m. Inte minst på de tunna jordarna längst upp hittar man enkelt den tidigare rödlistade blomskägglaven. Andra fynd här är ekskinn, rutskinn, rävticka, igelkottaggsvamp och gammelekslav. Det faktum att området länge varit bevuxet och dominerat av ek innebär att arter knutna till kontinuerlig förekomst av ek kunnat hänga kvar.
I ett parti nära Mörtfors men öster om den väg som skär genom reservatet hittas tämligen orörda skogar med tydlig naturskogsstruktur. Här finns hällar och fuktsvackor med gamla träd, mest tall och ek men även asp, björk och gran i naturligt ganska glesa skogar. Här hittas bl.a. stor aspticka.
Vid Kappemålagöl går naturvärdena med bl.a. mulmekar ända fram till samhället och med all sannolikhet är även grova ädellövträd inne i samhället bärare av hotade arter. Brun trädmyra, granbarkgnagare, skriftlav, gul dropplav, blyertslav, lunglav, ärgmossa, traslav och västlig hakmossa är värda att nämnas. Till det kommer stor förekomst av spännande marksvampar, inte minst bland korallfingersvampar och korktaggsvampar.
Även sjöar och vattendrag har höga naturvärden. Vattenområdena är del av Stora Ramm och Marströmmen som utpekats som Natura 2000 och riksintresse för såväl naturvård som friluftsliv. Det är en viktig biotop för exempelvis havsöring och sik, men eventuellt även för flodkräfta och mal enligt äldre noteringar. Stora Ramm innehåller fyra arter av glacialrelikta kräftdjur. Ovanligast av dessa är sjösyrsa som återfunnits i ett 20-tal sjöar i Sverige.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Kalmar län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
137,59
Areal vatten (ha)
55,06
Areal land (ha)
156,08
Areal totalt (hektar)
210,92
(Logga in för att skriva en kommentar)