Mastakludden
Beskrivning
Mastakludden
168 ha totalt, varav cirka 80 % av den produktiva skogen utgör värdekärna.
Området ligger cirka 18 km SO Rusksele i Vindelälvens dalgång, höh klättrar från 230 m vid väg 363 till 320 m på toppen av Mastakludden. Landskapet domineras av en mager blockrik morän i väster och minde moränkullar och ?åsar i den östra delen. Själva Mastakludden är ett berg med en mycket brant sydsida, områdets östra del är svagt sydvänd eller flack. Där finns en större intakt våtmark som bildar mosaik med de magra tallbeklädda åsarna och kullarna.
Skogen i området är helt talldominerad och stora delar är naturskogsartade. Bestånden är relativt öppna och utgörs till övervägande del av gammal tallskog, 150-250 år, med en stor andel tallar kring 200 år. Det förekommer även stamtätare, självgallrande partier där träden är gruppställda med upphissade kronor och bitvis är skogen skiktad med en yngre generation på ca 100 år. Terrängen är mestadels mager och bitvis rikblockig, markvegetationen växlar mellan lingonris och renlav. I de småkuperade delarna med åsar och kullar finns mellanliggande dråg och fuktsvackor med mer barrblandad skog, där finns även ett visst lövinslag huvudsakligen björk. I några begränsade partier i den södra delen finns gammal gran och inslag av asp och sälg. Död ved är sparsamt till allmänt förekommande men i vissa avsnitt finns tätare förekomster av lågor och torrträd. Hela området är tydligt brandpräglat, som mest har det påträffats spår av 3 bränder i levande tallar och i dimensionsstubbar. Området är inte berört av modernt skogsbruk med några undantag, det finns ett par mindre hyggen och ett gallrat parti centralt i den östra delen. Dessutom är en del av Mastakluddens baksida nyligen genomgallrad.
I den östra delen sträcker sig en större myr mot nordväst. Den utgörs i kanterna av tallmosse med skvattram och dvärgbjörk. I de centrala delarna finns mossesträngar, tuvor och mindre gölar samt fuktigare stråk med trådstarr. Myrarna är som regel glest tallbevuxna. Inga diken!
Vid besöket noterades följande signal- och rödlistade arter: dvärgbägarlav, lunglav, skinnlav, stuplav, reliktbock(spår), mindre märgborre, tallticka, tretåig hackspett(spår).
Syftet med reservatet är att bevara en brandpräglad skogsmiljö.
168 ha totalt, varav cirka 80 % av den produktiva skogen utgör värdekärna.
Området ligger cirka 18 km SO Rusksele i Vindelälvens dalgång, höh klättrar från 230 m vid väg 363 till 320 m på toppen av Mastakludden. Landskapet domineras av en mager blockrik morän i väster och minde moränkullar och ?åsar i den östra delen. Själva Mastakludden är ett berg med en mycket brant sydsida, områdets östra del är svagt sydvänd eller flack. Där finns en större intakt våtmark som bildar mosaik med de magra tallbeklädda åsarna och kullarna.
Skogen i området är helt talldominerad och stora delar är naturskogsartade. Bestånden är relativt öppna och utgörs till övervägande del av gammal tallskog, 150-250 år, med en stor andel tallar kring 200 år. Det förekommer även stamtätare, självgallrande partier där träden är gruppställda med upphissade kronor och bitvis är skogen skiktad med en yngre generation på ca 100 år. Terrängen är mestadels mager och bitvis rikblockig, markvegetationen växlar mellan lingonris och renlav. I de småkuperade delarna med åsar och kullar finns mellanliggande dråg och fuktsvackor med mer barrblandad skog, där finns även ett visst lövinslag huvudsakligen björk. I några begränsade partier i den södra delen finns gammal gran och inslag av asp och sälg. Död ved är sparsamt till allmänt förekommande men i vissa avsnitt finns tätare förekomster av lågor och torrträd. Hela området är tydligt brandpräglat, som mest har det påträffats spår av 3 bränder i levande tallar och i dimensionsstubbar. Området är inte berört av modernt skogsbruk med några undantag, det finns ett par mindre hyggen och ett gallrat parti centralt i den östra delen. Dessutom är en del av Mastakluddens baksida nyligen genomgallrad.
I den östra delen sträcker sig en större myr mot nordväst. Den utgörs i kanterna av tallmosse med skvattram och dvärgbjörk. I de centrala delarna finns mossesträngar, tuvor och mindre gölar samt fuktigare stråk med trådstarr. Myrarna är som regel glest tallbevuxna. Inga diken!
Vid besöket noterades följande signal- och rödlistade arter: dvärgbägarlav, lunglav, skinnlav, stuplav, reliktbock(spår), mindre märgborre, tallticka, tretåig hackspett(spår).
Syftet med reservatet är att bevara en brandpräglad skogsmiljö.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västerbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
132,85
Areal vatten (ha)
0,14
Areal land (ha)
166,94
Areal totalt (hektar)
167,10
(Logga in för att skriva en kommentar)
