Halmmyran är en av de mest värdefulla våtmarkerna i länet och består av ett kalkrikt extremrikkärr som till stor del omges av kalkpåverkad barrsumpskog, båda med en artrik flora.

Berggrunden består huvudsakligen av fattiga bergarter som gnejsgraniter. Den senaste inlandsisen transporterade dock ner stora mängder kalkhaltig morän, härrörande från den jämtländska kambrosilurberggrunden. Det är detta kalkhaltiga jordlager som idag ger området kring Borgsjö och Halmmyran sina speciella geokemiska egenskaper och värdefulla flora.

I de centrala delarna av området, som sluttar svagt åt sydväst, är våtmarken öppen även om delar långsamt håller på att växa igen med små tallar och björkplantor. På den öppna myren finns en mosaik av kärrytor och tuvor med risvegetation. Mot kanterna övergår våtmarken i barrsumpskog. I det nordöstra hörnet av området finns en stor källa och härifrån löper ett stråk med källpåverkad vegetation ut mot myren. Söder om källan löper ett mindre dike som delvis skär av källflödet ut på myren. Möjligen har diket uppkommit på grund av en gammal telefonledning som löpte vid dikessträckningen men som idag är nedmonterad.

Sumpskogens trädskikt varierar i slutenhet och domineras av tall, men här finns bitvis även gran och olika lövträd (i huvudsak glasbjörk). I delar av skogen finns tydliga spår av äldre skogsbruk. Här finns en del stubbar, mindre andel äldre träd och död ved. I andra mer opåverkade delar finns en större andel senvuxna tallar och granar samt torrakor.

I bottenskiktet på den öppna myren växer flera mossor som indikerar rikkärr och en kalkrik miljö, bland annat späd skorpionmossa, korvskorpionmossa, maskgulmossa, trekantig svanmossa, guldspärrmossa, purpurvitmossa, myruddmossa, stor skedmossa, praktflikmossa, fetbålmossa, svanmossa, bandpraktmossa, och käppkrokmossa (NT*). Några arter som indikerar källpåverkan är klotuffmossa, källmossa och nordlig tuffmossa.

I fältskiktet, både på den öppna myren och i sumpskogen, påträffas rikkärrsarter som gräsull, smalfräken, trådfräken, snip, hårstarr och huvudstarr. Inom området finns dessutom en rik flora med orkidéer som guckusko, tvåblad, brudsporre och sumpnycklar (alla fridlysta). Det finns även ett äldre fynd av otandad grynsnäcka (NT*) i de norra delarna av området.

Så vitt känt finns inga fornlämningar eller kulturlämningar inom området men området ligger mycket nära fäbodlämningarna från Ensillrebodarna. Här finns bland annat 13 husgrunder, röjningsrösen och rester av gärdesgård. Närheten till fäboden, namnet Halmmyran och gamla kartuppgifter (laga skifte från 1881) visar att området tidigare nyttjats för myrslåtter.

Strax norr om reservatet, vid källan, passerar S:t Olavsleden, världens nordligaste pilgrimsled. I nordost går en stig från leden ner till källan där det också finns ett vindskydd.

Sammantaget utgörs de prioriterade bevarandevärdena av en av länets mest artrika och värdefulla extremrikkärr samt den omgivande kalkpåverkade barrsumpskogen.

*) NT="nära hotad" enligt 2015 års rödlista.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

19,01

0,00

38,12

38,15