Stor-Killer
Beskrivning
OBS! Se även bifogat bildspel i VicNatur för kompletterande information!
Den höga naturvärdena i skogarna vid Vaksavare, norr om sjön Stor-Killer har varit kända under lång tid. Området uppmärksammades först av den ideella gruppen Steget Före i Jokkmokk och redovisades i Naturvårdsverkets rapport 4692-1997 ¿Indikatorarter för identifiering av naturskogar i Norrbotten¿. Området har därefter inventerats under SNUS-inventeringen 2003 och under 2010 gjordes även ett kompletterande fältbesök av länsstyrelsens ordinarie personal. Hela området ägs av SCA.
Skogarna i området domineras av produktiva barrblandskogar med stort inslag av löv. Området är brandpräglat och de flesta bestånd har kommit upp efter den senaste branden, som daterats till ca 1830-1840. Märkligt nog finner man ganska få gamla tallöverståndare med brandljud i området. Efter branden har visserligen ett begränsat uttag av brandskadad skog skett, men de fåtal stubbar som finns kan inte förklara avsaknaden av överståndare. Istället verkar det som att bristen på gamla tallöverståndare har mer naturliga orsaker. I hela området finns nämligen gott om gamla, grova och nästan helt övervuxna lågor efter gammeltallar som blåst omkull för mycket länge sedan. De flesta rotvältorna ligger fällda åt samma håll. Den sannolika förklaringen är därför att merparten av de gammeltallar som överlevde och friställdes i branden, senare har fällts i en större stormfällning.
Skogarna i området karaktäriseras av ovanligt hög produktivitet, speciellt med tanke på det västliga läget och även höjden över havet (400-450 m ö h). Bestånden är generellt förhållandevis virkesrika (ca 200-270 m3sk/ha), träden högresta och marktypen har ofta inslag av lågört. Högörttyp förekommer i anslutning till dråg och områden med rörligt markvatten.
Tillgången på död ved varierar naturligt som ett resultat av branden, men är generellt god. På granlågorna förekommer många arter som är knutna till naturskogar som t ex rosenticka, lappticka, rynkskinn, stjärntagging, doftskinn, granticka och grantickeporing. På tallågor har bl a dvärgbägarlav, fläckporing, gräddporing och gulporing noterats och på gammelgranar förekommer liten sotlav tillsammans med arter som gammelgranskål, knottrig blåslav och violettgrå tagellav. De flesta bestånd är mycket lövrika, där björken dominerar med stort inslag av sälg och i vissa delar även asp. Doftticka förekommer spritt på ett antal sälgar i området och lunglav har noterats på såväl sälg, asp som glasbjörk. I vissa delar av området, bl a närmast toppen av Vaksavare, förekommer även riktigt gammal urskogsartad granskog med enormt rik förekomst av hänglavar, främst garnlav.
Den höga naturvärdena i skogarna vid Vaksavare, norr om sjön Stor-Killer har varit kända under lång tid. Området uppmärksammades först av den ideella gruppen Steget Före i Jokkmokk och redovisades i Naturvårdsverkets rapport 4692-1997 ¿Indikatorarter för identifiering av naturskogar i Norrbotten¿. Området har därefter inventerats under SNUS-inventeringen 2003 och under 2010 gjordes även ett kompletterande fältbesök av länsstyrelsens ordinarie personal. Hela området ägs av SCA.
Skogarna i området domineras av produktiva barrblandskogar med stort inslag av löv. Området är brandpräglat och de flesta bestånd har kommit upp efter den senaste branden, som daterats till ca 1830-1840. Märkligt nog finner man ganska få gamla tallöverståndare med brandljud i området. Efter branden har visserligen ett begränsat uttag av brandskadad skog skett, men de fåtal stubbar som finns kan inte förklara avsaknaden av överståndare. Istället verkar det som att bristen på gamla tallöverståndare har mer naturliga orsaker. I hela området finns nämligen gott om gamla, grova och nästan helt övervuxna lågor efter gammeltallar som blåst omkull för mycket länge sedan. De flesta rotvältorna ligger fällda åt samma håll. Den sannolika förklaringen är därför att merparten av de gammeltallar som överlevde och friställdes i branden, senare har fällts i en större stormfällning.
Skogarna i området karaktäriseras av ovanligt hög produktivitet, speciellt med tanke på det västliga läget och även höjden över havet (400-450 m ö h). Bestånden är generellt förhållandevis virkesrika (ca 200-270 m3sk/ha), träden högresta och marktypen har ofta inslag av lågört. Högörttyp förekommer i anslutning till dråg och områden med rörligt markvatten.
Tillgången på död ved varierar naturligt som ett resultat av branden, men är generellt god. På granlågorna förekommer många arter som är knutna till naturskogar som t ex rosenticka, lappticka, rynkskinn, stjärntagging, doftskinn, granticka och grantickeporing. På tallågor har bl a dvärgbägarlav, fläckporing, gräddporing och gulporing noterats och på gammelgranar förekommer liten sotlav tillsammans med arter som gammelgranskål, knottrig blåslav och violettgrå tagellav. De flesta bestånd är mycket lövrika, där björken dominerar med stort inslag av sälg och i vissa delar även asp. Doftticka förekommer spritt på ett antal sälgar i området och lunglav har noterats på såväl sälg, asp som glasbjörk. I vissa delar av området, bl a närmast toppen av Vaksavare, förekommer även riktigt gammal urskogsartad granskog med enormt rik förekomst av hänglavar, främst garnlav.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
133,30
Areal vatten (ha)
18,34
Areal land (ha)
171,33
Areal totalt (hektar)
189,80
(Logga in för att skriva en kommentar)
