Kolkonliika är beläget ca 13 km nordost om Kangos och strax norr om det stora myrkomplexet Tervavuoma i Pajala kommun. Området omfattar 413 ha varav ca hälften av arealen utgörs av våtmarker i form av topogena kärr, strängflarkkärr och strängblandmyrar. Skogarna skiftar från rena tallskogar i västra delen till barrbland,- eller grandominerade bestånd i öster. Området sluttar svagt mot sydost från berget Piku Kolkonmaki i områdets nordvästra del. I områdets östra del rinner flera bäckar ned som möts och mynnar ut i Kolkonjoki söder om objektet. Berggrunden i området består av granit men överlagras till stora delar av morän och torv. I området finns även spår av isälvar i form av isälvsrännor.

Inom området finns renskötselanläggningar i form av renhagar och ett jättefint restaurerat rengärde byggt med torrfuror. Gärdet som ligger i norra delen, har ett tillhörande viste som flyttades till platsen 1908 och är i bruk än i dag. Här finns flera kåtor, stugor och olika typer av renskötselbyggnader (ska fyllas på med ny dokumentation som finns för anläggningen). Bebyggelselämningar och gamla inristningar i tallar i området vittnar om att Kolkonliika det har nyttjats under mycket lång tid. En bilväg som leder till vistet går genom områdets västra del.

Skogarna väster om vägen utgörs av ren tallskog på lavrismark med inslag av talldominerad skog av frisk ristyp. Terrängen är blockig i varierande grad. Beståndsåldern är genomgående hög och skogen är mestadels tvåskiktad och gles. De dominerande tallarna är mellan 200 och 250 år och de flesta har enkla brandljud från senaste branden som daterades till runt 1833. Brandspår syns även i form av spridda kolade högstubbar. Området har låg grad av sentida påverkan, men yxhuggna grova tallstubbar med flera brandljud vittnar om att äldre tallgenerationer har plockats ut efter senaste branden. Endast i blockigare partier finns enstaka ännu äldre tallar med spår av två bränder. De gamla stubbarna är ganska få men många har förmodligen brutits upp för att användas vid tjärbränning. Lägre österut i området finns också lämningar från en gammal tjärdal. Underbeståndet domineras av tallar i åldern 100 till 150 år som förmodligen främst har etablerats efter avverkningen av brandskogen. I friskare delar finns inslag av björk och underväxande gran. Skarpare mer svårföryngrade partier är parklika med enskiktade bestånd av överståndare med brandljud.

Öster om vägen finns de riktigt höga skogliga naturvärdena. Skogen här är ännu äldre och något mer produktiv och övergår successivt från talldominerad till barrblandskog och i myrmosaiken till grandominerade skogar av frisk ristyp. Påverkan från äldre plockhuggning är överlag lägre än i västa delen och skogen är till stor del urskogsartad. Här finns gott om granöverståndare och även grova gamla tallar som överlevt två bränder. Ju längre från rengärdet man kommer desto större blir inslaget av överståndare och död ved av både gran och tall. Tallågorna utgörs både av naturliga lågor och av grova lumpstockar. Hålträd är vanligt förekommande och även ett varierande inslag av gamla överståndare och högstubbar av björk. Granskogen är ofta urskogsartad, rik på hänglavar, död ved och rödlistade arter så som lappticka, ostticka, rynkskinn och kristallticka.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

170,45

0,16

412,47

412,64