Storsanden
Beskrivning
Naturreservat Storsanden ligger centralt på den norra sidan av ön. Den omfattar den sista resten av gammal barrskog på Långön och ligger passande nog i anslutning till öns finaste badstrand. Området har mycket höga naturvärden som spänner över många olika naturtyper. Tallskog av lavristyp samt gran- och barrblandskog av frisk ristyp dominerar i reservatet, men här finns även stora delar som är frodiga med örter och ormbunkssnår.
Den marina miljön utgörs av grunda mjukbottnar, där sandbotten dominerar intill land, och den skyddas delvis från direkt exponering norrifrån av den närliggande ön Sikören. Även fast stranden saknar väl skyddade vikar finns flera kärlväxt- och kransalgsarter representerade inom reservatet. Omkring 50-150 meter ut från land ökar djupet fort och sandbotten ersätts av en botten med en allt högre andel mjukt substrat.
Skogen i området är tydligt brandpräglad, vilket märks på skogens struktur, trädslagsblandning och i den stora mängden brandskadade stammar. Däremot är många av de kolade stubbarna uppbrutna efter den senaste branden, som troligen drog över ön i slutet av 1800-talet eller runt förra sekelskiftet.
Bakom den vackra sandstranden finns en sandig gles hed med gamla vidkroniga tallar som successivt övergår i böljande primär sandtallskog. Vissa av de äldsta tallarna bär spår av den sällsynta skalbaggen reliktbock. Tallbeståndet närmast den öppna heden är gallrad i sen tid men har ändå kvar naturvärden genom sin höga ålder. Träden som dominerar är 125 respektive 220 år och i östra delen finns även ett inslag av ca 300-åriga tallar.
I den västra delen närmast stranden finns ett mindre område av högproduktiv strandskog med ormbunkssnår och ett plockepinn av döda träd. Här på den mullrika marken trivs bland annat den högväxande örten ormbär med sitt giftiga blåa bär.
Söder om strandskogen och de mer öppna hedarna blir skogen högproduktiv och grandominerad med stort lövinslag och ett varierat inslag av tall. Marken täcks av olika ormbunkar så som ek- och hultbräken och spridda snår av nord- och majbräken. Självgallringen är mestadels mycket stor och det finns gott om rötade lågor i olika åldrar och dimensioner av främst gran och björk. Många av de granar som nu ligger som lågor överlevde länge efter branden och har tydliga brandljud längst ner på stammen. De flesta av lågorna har fallit relativt nyligen och är i en tidigt nedbrytningsfas. På lågorna växer bland annat vedsvamparna ullticka, stjärntagging och kötticka; arter som alla är knutna till naturskogsmiljöer. Här finns även aspar som tog tillfället i akt att gro efter en skogsbrand och nu står kvar som grova jättar i granskogen tillsammans med de gamla tallarna som överlevt lågorna.
Centralt i reservatet växer talldominerad skog på frisk ristyp som i övre delar övergår i stenbunden hällmarkstallskog. Här finns rikligt med tallar som är över 300 år med bark som spruckit upp i större tjocka plattor, så kallad pansarbark Även här finns gott om mer eller mindre igenvallade brandskador i äldre tallar. Död ved finns främst i form av spridda silverfuror förutom i de delar där gran och björk letat sig in i tallskogen. Där finns det även gott om stående och liggande döda granar. En grov gammal sälg i denna del är klädd med den vackert gröna lunglaven, en ovanlig syn i skärgårdsskogarna. På den högsta höjden ligger ett ca 300 meter långt klapperfält med strandvallar vackert inbäddat i den gamla barrskogen.
Längst i söder utgörs skogen mestadels av tät självgallrande och lövrik sumpskog. Här liksom i tallskogen på sandheden närmare stranden syns körvägar från maskiner som använts för att avverka på ön. I övriga delar av reservatet är påverkan av sentida skogsbruk väldigt liten och skogen har en urskogsliknande karaktär.
Den marina miljön utgörs av grunda mjukbottnar, där sandbotten dominerar intill land, och den skyddas delvis från direkt exponering norrifrån av den närliggande ön Sikören. Även fast stranden saknar väl skyddade vikar finns flera kärlväxt- och kransalgsarter representerade inom reservatet. Omkring 50-150 meter ut från land ökar djupet fort och sandbotten ersätts av en botten med en allt högre andel mjukt substrat.
Skogen i området är tydligt brandpräglad, vilket märks på skogens struktur, trädslagsblandning och i den stora mängden brandskadade stammar. Däremot är många av de kolade stubbarna uppbrutna efter den senaste branden, som troligen drog över ön i slutet av 1800-talet eller runt förra sekelskiftet.
Bakom den vackra sandstranden finns en sandig gles hed med gamla vidkroniga tallar som successivt övergår i böljande primär sandtallskog. Vissa av de äldsta tallarna bär spår av den sällsynta skalbaggen reliktbock. Tallbeståndet närmast den öppna heden är gallrad i sen tid men har ändå kvar naturvärden genom sin höga ålder. Träden som dominerar är 125 respektive 220 år och i östra delen finns även ett inslag av ca 300-åriga tallar.
I den västra delen närmast stranden finns ett mindre område av högproduktiv strandskog med ormbunkssnår och ett plockepinn av döda träd. Här på den mullrika marken trivs bland annat den högväxande örten ormbär med sitt giftiga blåa bär.
Söder om strandskogen och de mer öppna hedarna blir skogen högproduktiv och grandominerad med stort lövinslag och ett varierat inslag av tall. Marken täcks av olika ormbunkar så som ek- och hultbräken och spridda snår av nord- och majbräken. Självgallringen är mestadels mycket stor och det finns gott om rötade lågor i olika åldrar och dimensioner av främst gran och björk. Många av de granar som nu ligger som lågor överlevde länge efter branden och har tydliga brandljud längst ner på stammen. De flesta av lågorna har fallit relativt nyligen och är i en tidigt nedbrytningsfas. På lågorna växer bland annat vedsvamparna ullticka, stjärntagging och kötticka; arter som alla är knutna till naturskogsmiljöer. Här finns även aspar som tog tillfället i akt att gro efter en skogsbrand och nu står kvar som grova jättar i granskogen tillsammans med de gamla tallarna som överlevt lågorna.
Centralt i reservatet växer talldominerad skog på frisk ristyp som i övre delar övergår i stenbunden hällmarkstallskog. Här finns rikligt med tallar som är över 300 år med bark som spruckit upp i större tjocka plattor, så kallad pansarbark Även här finns gott om mer eller mindre igenvallade brandskador i äldre tallar. Död ved finns främst i form av spridda silverfuror förutom i de delar där gran och björk letat sig in i tallskogen. Där finns det även gott om stående och liggande döda granar. En grov gammal sälg i denna del är klädd med den vackert gröna lunglaven, en ovanlig syn i skärgårdsskogarna. På den högsta höjden ligger ett ca 300 meter långt klapperfält med strandvallar vackert inbäddat i den gamla barrskogen.
Längst i söder utgörs skogen mestadels av tät självgallrande och lövrik sumpskog. Här liksom i tallskogen på sandheden närmare stranden syns körvägar från maskiner som använts för att avverka på ön. I övriga delar av reservatet är påverkan av sentida skogsbruk väldigt liten och skogen har en urskogsliknande karaktär.
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
53,00
Areal vatten (ha)
16,15
Areal land (ha)
59,41
Areal totalt (hektar)
75,52
(Logga in för att skriva en kommentar)
